Vi tycker om MFF: Den akuta känslan av tunnhet är bara en skada bort
Svenska Cupens gruppspel är i full gång. Förra helgen avfärdades Degerfors enkelt och imorgon står grannarna Ängelholm för motståndet. Därför faller det sig självklart att veckans panel, bestående av Anton Gymark och Tobias Gullberg, tar avstamp i just cupspelet.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Anton Gymark
Journalist på bland annat TV4Nyheterna som följt allsvensk fotboll sen tidigt ålder och som är helt övertygad om att sport på ett unikt sätt kan spegla samhälleliga fenomen. Känner sig priviligierad att få rapportera kring den skånska fotbollen då Skåne just nu leder utvecklingen i allsvenskan. En mycket intressant säsong ligger framför oss.
Tobias Gullberg
Socionomstudent från Lund vars MFF-intresse på allvar tog ett permanent grepp om hjärtat 2003. Köpte sitt första årskort 2005 och har sedan dess upplevt både eufori och misär i takt med föreningen i hjärtat på heltid - som en mästare.
Tävlingssäsongen inleddes i lördags med en 7-1-kross av Degerfors i Svenska Cupen. Vi fick se både snygga mål och stundtals finfint spel. En som imponerade storligen var Simon Kroon, som krönte en grym insats med ett hattrick. Vad tror du om Simons säsong? Finns det en plats för honom i startelvan? Vem kan han flytta på?
Anton:
Simon Kroon var otroligt stark och genombrottsvillig mot ett Degerfors som ärligt talat inte har speciellt många Ola Toivonens längre. Prestationen vittnar om att Kroons genombrottsvilja och irrationella spelstil ska räknas som ett av Malmös viktiga offensiva vapen i år. Irrationaliteten, dvs de svårbedömda kliven och de yviga fintrörelserna gör det svårt för motståndaren att såväl stoppa som följa honom. Håller Simon Kroon försvarsmässigt? För hans egen skull så hoppas jag det, eftersom det kan avgöra om han får startförtroende när inte de sista dragningar offensivt går hem. Redan innan, men speciellt efter Degerfors-krossen kommer det bli mycket spännande att följa den blonda kantlirare. Han insåg förmodligen efter målen i lördags att han verkligen kan göra det nu.
Tobias:.
Simon övertygade sannerligen mot Degerfors. Han utnyttjade sin snabbhet vilket, enligt mig, är hans starkaste sida på ett fenomenalt sätt. Det syntes att han spelade med självförtroende och med en orädd inställning. Med det sagt var det ett väldigt svagt motstånd som höll allt annat än allsvensk klass. Det gör mig tveksam till vart han egentligen står, även om jag hoppas på att han tar det där klivet som vi har väntat på länge nu. Om någon skall petas för Simon så är det nog Pange-Mange, då även Gische övertygade på topp liksom han gjorde i höstas. Dock tror jag att han får nöja sig med en bänkplats tills vidare, då vi har en startelva som är för bra för honom i dagsläget tyvärr. Men som sagt, jag hoppas ändå att han verkligen tar chansen om/när han får den.
En annan som gjort en pigg säsongsstart är Erik Johansson. Dels som mittback under USA-lägret, men även som innermittfältare under de senaste matcherna. Vad är fördelarna med ett tungt innermittfältspar bestående av Halsti (som vi förmodar är given) och Johansson gentemot den kanske spelskickligare duon Halsti/Thern? Vem borde starta mot Ängelholm på lördag?
Anton:
Jag brukar ofta jämföra det dagsaktuella mittfältsspelet i Malmö med matchen mellan MFF och Swansea på stadion i Europakvalet. Där om någon gång fick vi ett kvitto på vilka krav som ställs på mittfältares kompetens i tuffa täta matcher mot tekniskt svårt motstånd. Samtidigt blir jag också lite orolig när Malmö går i riktningen att skicka upp lite större mittbackar en position upp i banan. Den potentiella faran att Erik Johansson blir bortvänd och frånsprungen är överhängande i matcher med internationellt motstånd. Däremot; En stark tuff mittfältare som trycker till folk utan att göra det på ett tvingat sätt är välkommet. Malmös småväxta spelare kan skyddas under radarn med Erik Johanssons fysiska spel. Johansson fötter få också slappna av mer på lite säkrare mittfältsmark så varför inte? Låt Thern och Johansson få starta och känn inte att platsen som innermittfältare lovats bort till Markus Halsti. Åtminstone inte i varje match
Tobias:
Givetvis skall Thern spela jämte Halsti mot Ängelholm. Som jag ser det ger Halsti/Johansson fördelar mot motstånd med ett tungt innermittfält där det är viktigt att vinna just innermittfältet. Som mot lag som Göteborg, Helsingborg och AIK. Nackdelen blir att våra två forwards får mindre understöd offensivt och blir isolerade där uppe, även om det offensiva spelet såg onekligen bra ut mot Degerfors. Jag vill dock inte dra för mycket slutsatser från matchen i lördags då motståndet var så pass undermåligt. Jag ser hellre Thern/Halsti där Thern med sina offensiva kvalitéer är en utmärkt spelfördelare som kan ge understöd till anfallarna, med nackdelen att Halsti får dra ett större lass defensivt och att våra mittbackar får mindre understöd och skydd. Det är ett svårt val och jag tror Åge kommer skifta mellan Thern och Johansson beroende på motstånd.
Det blir allt tydligare att vi inte borde förvänta oss några fler nyförvärv innan säsongen drar igång. Räcker dagens trupp till för en allsvensk toppstrid? Och kanske framför allt: är den bred nog för att tävla på flera fronter samtidigt (vilket ju blir fallet så fort vi går in i Europaspelet)?
Anton:
Malmö FF hade för ett par säsonger sedan katastrofala skadebekymmer. En sådan säsong behöver undvikas för att klara att hålla nivå. För att knyta ihop mina svar lite så vill jag återkomma till Simon Kroon. Att alla visar att dom kan göra det avgörande blir en kollektiv styrka i en grupp då avbräcken kommer. Därför startade tävlingssäsongen perfekt. Rosenberg tror jag inte behöver göra mål så fort han drar på sig tröjan, medan andra mer oerfarna namn i gruppen mår "superbra" av det. Personligen hade jag nog förväntat mig ett nyförvärv till. För att sända signalen, för att stärka tron och spetsa. Den akuta känslan av tunnhet som uppstod under den korta perioden som Magnus Eriksson verkade försvinna, tänk på att den känslan bara är en skada bort. Det tror jag inte upplevs som helt betryggande. Både när vi pratar toppstrid i allsvenskan och kval till CL/EL.
Tobias:
Vår startelva tycker jag är tillräckligt stark för att plocka hem Allsvenskan igen. Däremot lämnar bredden på truppen en hel del att önska, då den består av en hel del oprövade juniorer (räknar bland annat in Kroon och Rakip i denna kategori). Jag ser dock hellre att vi låter våra juniorer stå för bredden istället för att värva in ett gäng reserver, då vi redan har en ansträngd ekonomi som det är, samtidigt som många av spelarna på bänken ser väldigt lovande ut. Allsvenskan tror jag dock kommer få ta lite stryk under perioden då vi ska kvala och behöver rotera truppen kontinuerligt, vilket jag inte har några problem med. Det jag är mer rädd för är skador på våra startspelare, då jag befarar att våra breddspelare inte ännu kan prestera konsekvent över flera matcher. Det blir spännande att se minst sagt, och jag tycker vi har en riktigt intressant och framförallt lovande trupp på gång. Det kommer att bli många böner till fotbollsgudarna om att få hålla våra spelare friska och fräscha under sommarmånaderna dock.
