Vi tycker om MFF: Det finns inget vackrare
Himmelrikets panel spanar mot fredagens match och utåt Europa. Vilka är favorilagen? I veckans panel: Micke Möller och hans namne Frohm same Thomas Lundkvist.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Thomas Lundkvist
Tyckare som har en tendens att få reaktioner. Har på grund av sitt utseende täckt delar av kroppen med tatueringar och sysslar till vardags med att sprida sin "konst" till andra.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Micke Frohm
Journalist sedan 25 år tillbaka. En hel del av dem på Arbetet, en del som frilans och sedan 1998 redaktionschef på Allas i Malmö.Har följt MFF i princip sedan Bosse Larssons första år - om inte på plats så åtminstone med ett öra på sportradions sändningar.
På fredag är det dags för årets första hemmamatch för MFF:s del. Två frågor. 1 Kommer du vara på plats. 2. Hur kul är det egentligen att gå på träningsmatcher?
Thomas:
Absolut. Missar första 25 pga jobb men sen är jag gjuten. Hemmaplan ju. 2. Rent generellt är det väl sådär. Men efter ett långt uppehåll törstar man efter minsta glimt av det blivande guldspelet inför året. Och sen får man träffa en massa fantastiska medsupportrar. Och det är fredag så en öl eller 14 lär väl slinka innanför västen tillika. Eller hur Marcus?
Micke Möller:
Jag får tyvärr hoppa över matchen på fredag eftersom jag inte kommer iväg från jobb (officellt…). Men annars gillar jag träningsmatcher och allt som hör därtill. Att stå och frysa häcken av sig i skuggan av kraftvärmeverket vid Heleneholms IP tillsammans med sina fotbollspolare, medan de himmelsblå drattar på arslet på en snorhal fotbollsplan… Det finns inget vackrare.
Micke Frohm:
Nej, jag kan inte vara på plats eftersom man lagt den på en tid när vanliga människor jobbar. Helt huvudlöst, kan jag tycka. I synnerhet som MFF inte gett någon bra förklaring till det hela. I min värld hade det varit bättre att köra matchen i helgen i stället.
Jag älskar träningsmatcherna. Då dallrar luften av förväntningar, publiken blandas och fansen kommer närmare varandra. Samtidigt är spelarna som kalvar på grönbete och man försöker avgöra vems år det ska bli. Avståndet mellan spelare och fans krymper och närheten blir till en intimitet som vi annars bara hittar inom småklubbsfotbollen. Och det är då meningen med föreningen MFF blir som tydligast – gemenskap!
Nu har det ju också trillat in en hel del omdömen från Camp Tropicana och det börjar nu bli dags att se själva vad spelarna har att erbjuda. Så... Vad tror och förväntar du dig av matchen mot Odense?
Thomas:
Helt ärligt förväntar jag mig ingenting alls resultatmässigt. Kul om vi vinner men skit samma om vi torskar. Det jag däremot förväntar mig är att våra newbies Forsberg, Hulken, YEAH, Gaisaren med flera sätter en klädsam rodnad av upphetsning på mina rosiga kinder. Samt att våra ”gamla” visar vad ännu ett år gjort för deras kunskap. Och förstås att Concha skriker tyska kommando från högerbacken. Jag är faktiskt lite kär i Concha. Eller mer än lite. Jag tror han kommer att bli en av de viktigaste pjäserna i guldet 2013. Och det är han fanimig värd!
Micke Möller:
Odense är ett bra och stabilt lag som ligger snäppet före oss i sina förberedelser inför danska ligaomstarten, så kan vi knäcka dem på Limhamns IP blir jag tämligen uppspelt och kommer att ropa ”Hej!” ut i luften så där galet, liksom. Det jag förväntar mig är ett varierande och aggressivt spel i vår offensiv. Jag har ju gnällt på Malmö FF:s anfallsspel ett bra tag nu, och vill gärna få den kritiken nerkörd i halsen. För skall vi ro hem ett guld i år så måste det lossna framåt. Så jag hoppas på sådana tendenser i matchen mot Odense.
Micke Frohm:
Jag vet inte vad jag förväntar mig egentligen, men jag hoppas att MFF vinner med 4-2 (D-Rex, Eriksson, Forsberg och Thern gör målen). Då ser vi att det offensiva spelet sitter och anfallarna får det självförtroende de så väl behöver, samtidigt får vi en påminnelse om vikten av att gnugga försvarsspelet lite extra.
Champions League har dragit fram till slutspelet, och det är svårt att i de flesta fallen klaga på kvaliteten. Fotbollens elit - Svårare än så är det nog inte. Många har dessutom sina favoritlag såhär långt framme och det bidrar till att matcherna är heta. För visst är matcherna heta - oavsett om man stöttar lagen eller inte.
Men till knäckfrågan - Vilket är ditt favoritlag ute i Europa och vad är ditt bästa minne tillsammans med dem?
Thomas:
Notts county. Den enda anledningen är väl att jag som ung pilt bodde i Nottingham under en tid och blev ”fostrad” att älska dom. (Jag slapp alltså få på flabben). Efter en tid övervanns rädslan för en trutasmäll av känslan för klubben och dess supportrar. Samt givetvis avskyn över Nottingham Forest, må de brinna i helvetets eldar. Jag minns att det första jag lärde mig var att de är den äldsta klubben i världen. Jag låter det vara osagt om detta är helt sant men det är åtminstone en av de äldsta. Även att Juventus kopierade deras tröjor. Samma sak här med sanningshalten. The Magpies var en del av mitt unga liv och formade supporterdelen av mig ganska mycket. Framgångsmässigt är det väl ingen klubb man hittar på några Hall of fames men det är min klubb och den första klubben efter MFF jag verkligen tagit till mitt hjärta. GO MAGPIES! Och ja…min kärlek överlevde både Svennis och Hasse Backe…så ni förstår djupet av den.
Mitt bästa minne av Notts county är min första match som åskådare där jag efter det obligatoriska besöket på puben innan med mina nya engelska vänner konsumerat alldeles för mycket alkohol och sedermera vomerade på en dams rygg. Damen i fråga vände sig avmätt om och konstaterade torrt att gossen borde dricka Shandy istället för öl. The Nottingham way.
Micke Möller:
Om vi snackar om de lagen som är kvar i Champions League så finns det vissa lag jag sympatiserar med för att de gett mig en och annan schysst fotbollsupplevelse: Arsenal, Barcelona, Málaga, Bayern, Dortmund…
Men mitt favoritlag ute i Europa är annars St. Pauli i 2. Bundesliga. Deras sportsliga prestationer är måhända inte så mycket hänga i julgranen, men St. Pauli handlar om något annat. Det handlar om fansen, det sociala och politiska engagemanget, gemenskapen, passionen, festen och galenskaperna… Det räcker bra för mig.
Micke Frohm:
Mitt äldsta favoritlag i Europa är Manchester United. Det har de varit ända sedan farsan berättade om flygolyckan i München 1958, då de i princip förlorade ett helt lag. Sådana historier fastnar i en sex-årings själ och sedan dess har mitt supporterskap följt den klubben i vått och torrt, såväl i andraligan som i PL.
Annars följer jag Zlatan. Jag önskar den grabben allt gott. Där han spelar finns också en del av mitt hjärta. Så för närvarande är den biten hos Paris St Germain. Jag hoppas dock att den en dag ska komma tillbaks till MFF igen och göra mitt hjärta helt!
Bästa
