Vi tycker om MFF: En bedrift av historisk karaktär
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Magnus Hertonsson
Har följt MFF sen mitten av 80-talet men började först gå mer frekvent i början av 90-talet. Tycker förluster är mycket tyngre än vad segrar är härliga, vilket inte är helt hälsosamt.
Wilhelm Nilsson
Skriver för diverse medier samt Himmelriket. Förr var jag en klackmänniska, men skrivandet får gå före nu. (Märker ni stavfel eller grammatiska fel från min sida. Då får ni hänga mig! Hade lite brottom att sammanställa och hann inte korrigera något. Hoppas OK!)
Europaäventyret över för den här gången. Hur ser du på hela äventyret? Har Malmö gjort det bra? Haft flyt med lottningen? Otur med lotten? Otur med domarna? Fritt snack kring MFF:s äventyr i Europa.
Henrik:
Bara det ATT vi tog oss till CL är en bedrift av historisk karaktär. Att sen prestera den fotboll vi emellanåt gjorde bevisar att vi är ett bra lag, om än inte tillräckligt för att prestera vinnarfotboll över tolv halvlekar. Oavsett lottning, domare och andra omständigheter handlar allt detta om att berika MFF med erfarenheter och färdigheter som vi kan ha nytta av vid fler tillfällen. Där tycker jag att MFF har excellerat. Jämför med 2011 och 2013 så kunde Hareide redan i januari planera MFFs europaresa med erfarenheter som Rolle och Norling inte hade. Givetvis gör detta skillnad! Nästa år har vi flera spelare med CL-erfarenhet och givetvis påverkar det vår förmåga att prestera europafotboll på högre nivå i längre perioder.
Magnus:
Tycker att vi har gjort det bra rent spelmässigt i de flesta matcher. Är väl bara i andra halvlek borta mot A Madrid som vi inte hade en suck alls. Där gick det undan.
Dock kan man inte komma ifrån det faktum att vi förlorade fem av sex matcher. Och det är man ju inte van vid och oavsett hur hedersam dessa förluster har varit, så gör det jäkligt ont.
Sen var det såklart en väldigt svår grupp, den ende med enbart mästare.
Och vägen dit var det svårast tänkbara. Vi fick en enkel lottning i kvalomgång 2, därefter fick vi det svårast möjliga i Prag och i Red Bull.
Fast målet var att kvalificera oss till CL och samtidigt försvara SM-guldet. CL-deltagandet var, enligt mig i alla fall, främst ett första staplande steg för att skaffa sig rutin. Nästa år kommer det fortfarande att bli svårt att kvalificera sig (om än lite lättare) men tar vi oss in i gruppspelet så ska vi höja målet lite. Ett steg i taget...
Wilhelm:
Bara av att ta oss till Champions League, gjorde mig nöjd! Jag hade inga större förväntingar av gruppspelet, för mig skulle det bara vara en bonus om vi tog oss vidare. Visst, det är lite surt att vi inte tog oss till EL nu i slutet. Jag hade faktiskt lagt undan pengar och skippade Pireus, för att åka i väg senare. Men men.. Det får bli till sommaren istället.
Ärligt talat trodde jag vi skulle ha noll chans både mot Juventus och Atletico Madrid. MFF-hjärtat gör mig stolt över att vi lyckades stå upp så bra mot dessa lag. Det visar bara att Malmö FF inte mäter sig med de svenska lagen, utan med de stora europeiska!
Om vi haft flyt med lottningen? Det vill jag knappast påstå. I kvalet till gruppspelet stötte vi på Ventspils, Sparta Prag och Salzburg. Ventspils, var väl ingen match. Men Sparta Prag visste jag på förhand, skulle bli tufft. Då jag kände till en del spelare, efter landslagssamanhang. Salzburg trodde jag skulle vara ett betydligt sämre lag än vad de var, i alla fall hemmamatchen. Men när de väl kom till Malmö, lös skickligheten bort.
Lottningen i gruppspelet var inte heller särskilt mycket tur. Vi fick de regerande finalisterna, ett av Europas största lag (i mitt tycke) samt Olympiakos, som dock inte skrämde mig under tittandet av lottningen.
Någon tur hade vi inte. Men vår skicklighet tog oss så här långt. Det är det som är fotboll.
Oavsett hur man ser på det går det inte att komma i från att vi ändå slutade sist i gruppen. Varför - Och vad krävs för att vi nästa gång INTE ska sluta sist?
Henrik:
Om vi kan behålla en stomme av spelare som bär kvalitén att prestera på denna nivå så är vi en bit på vägen. Vi bytte ut en rad nyckelspelare inför 2014 så det är inte avgörande att alla stannar kvar. Däremot är nyckeln till nästa års utmaning att vi har en ökad dos av erfarenhet, vilket vi har genom att behålla många spelare. Nya spelare som kommer in måste antingen ha europaerfarenhet eller betydande talang som gör att man snabbt kan anpassa sig till tempot, nivån och pressen utifrån. Att Åge och Daniel Andersson finns kvar är direkt avgörande, annars blir det för stor brain drain.
Magnus:
Bättre bredd och än mer spets.
Med årets deltagande har vi en helt annan ekonomisk verklighet än vad vi hade för ett år sedan.
Nu ska vi absolut inte plocka på oss spenderbyxorna och försöka köpa spelare för 80 miljoner.
Men vi ska fortsätta på Dannes och Åges spår med att köpa spelartyper, med rätt skalle, vi behöver och som är tillgängliga. Att gå ut och köpa dyra popcornsnamn bör vi akta oss för.
Min önskelista ser ut som följande:
* Bättre träningsplaner
* Inomhushall i fullstor storlek
* Förlängning av kontrakt med Robin och Helander, samt spelare med mindre än 2 år kvar
* Högerback-backup (Victor Nilsson Lindelöf?)
* Vänsterback av hög klass
* Mittback av bra allsvensk klass
* Kvick yttermittfältare (hur bra beror på om vi får behålla Foppa över våren eller ej)
* Kan vi få Simon Gustafson så hade jag blivit lika glad som när vi köpte Afonso, då han är ung, rutinerad och är en spelartyp vi inte har med Thern och Mange ut.
Wilhelm:
Först och främst inte tänka på vilket motstånd vi ska möta. "Wow, vi ska möta Juventus!", jaha, men helt ärligt, VEM BRYR SIG? Vet att en del unga spelare hade det snacket, även några utav de äldre orutinerade i detta sammanhang. Killarna stod upp bra och därför vill jag inte klandra någon. Men jag tror vi hade kunnat få med oss några oagjorda resultat (ex. "Juve" borta), om tänket varit annorlunda. Som tur har vi Åge the Master, som säger "Ingenting är omöjligt".
Som Hertonsson beskriver ovan så är också träningsplanerna ett faktum. Vi borde lägga mer ekonomi på träningsfaciliteter och dylikt. Sen måste jag också framföra en sak som gör mig lite förbannad - MFF måste våga se sig som en storklubb i Europa. Med det menar jag inte att vi ska drömma oss in i en värld, där det sedan går åt pipan. Utan snarare göra som proffsklubbarna, på det som är runt omkring. Jag syftar dels på vad Rosenberg uttalade sig om häromdagen. Att våga skriva kontrakt med spelare som redan har kontrakt och ge dem bounsar. Jag tror innerligt att det hade kunnat få en del spelare till att stanna.
Att vi tog oss till Champions League är hela nyckeln till att ta oss dit igen. Hade inte förvånat mig om vi får sitta i finrummet till hösten igen. Ett självförtroende, ambitioner och erfarenhet tar en väldigt långt. Det ska vi ta med oss!
Ricardinho och Thern är redan klara för en framtid utan MFF. Halsti på väg bort. Hur betygsätter du deras karriärer i MFF och hur ser du på deras framtid?
Henrik:
Ricardinho... som jag mös när han kom till Malmö. Han var rankad som brasilianska ligans fjärde bästa vänsterback och det syntes tidigt att han var för bra för Allsvenskan. Tekniken, kontrollen, balansen, snabbheten var en fröjd för ögat. På CL-nivå tycker jag att hans svagheter blottats tydligt, de slarviga passningarna och bristerna i positionsspelet. Men sammantaget får han tveklöst fem H av fem möjliga.
Thern har varit kul att se också, men jag känner en viss besvikelse över att han aldrig tagit det sista steget. Han har aldrig presterat över flera matcher i rad, vilket man kan jämföra med t.ex. Forsberg som under säsongen spelat bra match efter match. Är det skadorna som stoppat honom? Oavsett så har han varit en ordinarie spelare när vi vunnit två raka säsonger och nått CL. Det ger honom fyra av fem H.
Markus Halsti är vår stabila räntefond. När han dök upp var han osexigare än kiwi på pizzan men ändå fyllde han ett syfte i sin förmåga att spela på flera positioner. När han väl tog klivet upp på innermittfältet så tog han ytterligare steg i utvecklingen, kanske mer likt en IT-aktie på 90-talet, fast utan krasch. Han är nu en kugge som på mittfältet håller bra defensiv klass i europeiska sammanhang, även om han sällan briljerar. Han får HHHHH-rating av mig!
Både Ricardinho och Halsti är ute efter pengar, kommer att få pengar, men i mindre relevanta sammanhang. Thern kommer bli en klassisk svensk i Benelux, med potential att nå högre höjder om han får hålla sig frisk. För visst är det skadorna som satt stopp för hans utveckling?
Magnus:
Ricardinho - 5/5.
Antagligen Allsvenskans bäste vänsterback under alla sina sex säsonger i MFF. Tre guld. Enormt viktig för vår offensiv.
Thern - 3+.
Enorm potential med så många fina verktyg (snabbheten, tekniken, blicken, passningsfoten). Var oerhört bra i våras innan skadan. Tycker han lämnar för tidigt. Hade mått bra av 1-2 år till i Allsvenskan, men antar att han får en central offensiv roll i Heerenveen om han nu går dit. Tror inte pengar är viktigast i hans roll, utan han känns enormt fokuserad på att få utvecklas till den spelare han vill bli.
Halsti - 4.
Han har ju redan blivit en kultspelare, men om han bestämmer sig för att stanna så blir han nog en legendar.
Han gnällde aldrig offentlig när han hade det tufft under sin första halva i klubben. Sen i matchen mot WBA vände allt när han testades som mittfältare.
Som mittfältare har han hållt hög klass i match efter match. Där hittade han hem.
Jag tycker aldrig att han blev lyckad som mittback, mer än mot Red Bull och Juve i fembackslinjen. Men som mittfältare älskade vi honom.
Wilhelm:
Ricardinho: Länge såg jag honom som en klasspelare och njöt av att se honom på plan. Han var också allsvenskans i särklass bästa spelare, vilket många experter också uttryckte.
Men ska jag vara ärlig (om jag nu inte missminner mig), så har han bara varit bra i några träningsmatcher den här säsongen. Det går inte att räkna hur många gånger jag skällt på denna brasse den här säsongen. För mig är det skönt att han lämnar. Dock kändes det lite ledsamt att han fick lämna på det här viset.
Simon Thern: En spelare som jag gillar enormt. Vet egentligen inte varför, han har ju egentligen inte gjort något större avtryck den här säsongen. Men mycket hänger väl på skadan. Jag gillar Thern, men jag vet många som ogillar honom. Kanske ser ni något som jag inte ser? Eller tvärtom? Han borde ha stannat ett tag till. Heerenveen känns dessutom som ett nedbyte. Vi ska även komma ihåg att den holländska ligan inte är lika vass i dag, som den var för ett par år sedan.
Markus Halsti: Finner inga ord. Allt är gråt, eller svart. Nej, det var ett slag i magen. Ja, jag syftar på att Halsti försvinner. Är det en mardröm? Väck mig, för fan! Jag hade hoppats på att kung Halsti skulle runda av karriären här, trots att jag kanske i verklighetsuppfattning förstod att han en dag ville göra något större i sin karriär. Minns en gång när vi under en intervju för något år sedan satt och pratade om hans favoritlag. Men var det Juventus eller Manchester United? Det vill jag inte svara på. Hade unnat honom att gå till "sitt" lag i alla fall. Nu ser det ut att bli New York. Häftigt! Skulle var9t kul att se Halsti och Lampard bilda mittlås, när de båda anlänt, det vill säga.
