StartfotbollAllsvenskanMalmö FFVi tycker om MFF: Europaspecial med tre legendarer

Vi tycker om MFF: Europaspecial med tre legendarer

Ute i Europa, talar man om Malmö. Eller? I Malmö talar man alla fall just nu mycket om Europa. Veckans specialkomponerade expertpanel delar med sig av sina minnen och synpunkter.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Krister Kristensson
Giganternas gigant. Gjorde 626 matcher för MFF och är med det meste MFF-are. På många sätt symbolen för Bob Houghtons MFF. 6 SM-guld, 5 Cup-guld. 38 landskamper.

Leif Engqvist
18 A-landskamper, 2 SM-guld, 2 Cup-guld. Fem raka serieguld. Sänkte IFK Malmö med fem mål under sin tid i Lunds BK. "San Siro"-hjälte när MFF slog ut italienska mästarna Inter 1989. Numera assisterande tränare i MFF.

Anders Andersson
Svenstorpspåg som var en av MFF:s bästa spelare under 90-talet. Utlandskarriär i England, Danmark och Portugal innan han återvände till MFF 2005. 26 landskamper för Sverige. Gjorde 1995 en briljant match för MFF mot Nottingham i Uefacupen.

Malmö inleder kvalet till Champions League mot Torshavn från Färöarna. Ett resmål med en liten flygplats, en hel del regn och en massa får. Kanske inte vad en genomsnittlig MFF:are väljer först när semestern ska planeras. Vilket är ditt eget mest "exotiska" cupminne?

Krister: Jag tror vi började med Cypern en gång. Det var en jävla grusplan med tre decimeter djupa hjulspår i planen. Det var rena stenåldern, men det var väl det stället där man blev helt chockad när man väl kom ner där. Jag tror matchen blev 0-0 där, det gick inte att spela. Hårt som cement med jättespår rätt över planen. Sen blev det väl 7-0 eller något sådant hemma. Det var ju en riktig turlottning som vi hade då precis som de fått nu. Man kan nog inte hitta något sämre lag än det här. På en match kanske de (Torshavn) kan göra något, men aldrig över två matcher.

(Om Nigeria). Det var mycket speciellt. Det var precis före Biafrakriget och det var ju ett jävla elände. Fattigt så det var helt otroligt. Det var väl ett tveksamt träningsläger också eftersom det var 30 grader varmt och vi kunde inte träna så mycket, men vi spelade fyra matcher i alla fall. Men det var såklart en upplevelse, och det var första gången man flög överhuvudtaget. Men det skadade absolut inte att få se hur bra vi har det här.

(Ni kan läsa mer om MFF:s resa till Nigeria här i Carlo Nilssons briljanta historiska alster.)

Vi hade på den tiden ett avtal att om vi var med i Tipscupen (sedermera Intertotocupen) på sommaren bjöd klubben på en resa med damerna efter serien. Så vi hamnade i Mexico, Jungfruöarna och många andra bra ställen. Sen spelade vi väl någon match för att det skulle bli lite skattebefrielse på det. Sen blev reglerna hårdare och hårdare och på slutet knäckte skattmasen de resorna.

Leif: Oj, det har ju blivit en del länder, tror jag spelat boll i ett femtiotal olika. Fast det har ju inte alltid varit cuper, utan mycket träningsmatcher också. Australien och Hong-Kong var ju förstås häftigt att besöka. Bermuda likaså. Jag har varit i Saudi-Arabien, Qatar och flera andra av arabländerna. Den otroliga värmen är väl det man minns mest därifrån.

Om jag ska välja ett särskilt minne får det bli en match som vi spelade under en turnering i Malaysia. Det började med att stadion fylldes av insekter i samma ögonblick som vaktmästaren slog på ljuset. En bit in i matchen invaderades en läktare av kackerlackor, samma läktare där våra fruar och flickvänner satt. Det blev plötsligt ett himla liv där.

Under dagen hade det dessutom regnat så mycket att bollen inte studsade på planen. Vi vann matchen efter att Lasse Larsson bokstavligt talat lyft in segermålet med foten.

Anders: Exotiska? Hmm, svårt. Ett av de mest bestående, och bittraste, minnena är när jag spelade i Aalborg och kvalade till Champions League mot Dynamo Kiev. Vi gjorde en jättematch på bortaplan, ledde länge och höll på att gå vidare men de fick in en kvittering i 91:a minuten, tror jag. Det var förstås otroligt tungt, och värre blev det när det fyrades av fyrverkerier direkt efter slutsignalen. Då kändes det verkligen: Fasen, tänk om de snopet bara fått packa ner sina raketer…

Fotbollsmatcher brukar oavsett land eller världsdel i regel innehålla två lag, två mål, en mittlinje och fyra hörnflaggor. Ändå pratas det om alltid om att cupmatcher är något extra, de lever sitt eget liv där den vanliga fotbollslogiken upphävs. Varför är det så?

Krister: När vi spelade var domarna halvt köpta, eller väldigt hemmabetonade i alla fall. Men så är det nog inte i dag, utan nu är det mer koll på domaren, så att de inte kan mygla lika mycket som de gjorde på vår tid. Vi åkte ut mot Bayern München och mot Milan på jävla domarfadäser alltså. Det tror jag knappt händer i dag för skulle man göra sådana grodor hade man blivit avstängd på livstid antagligen.

Vi hade ju nytta av Tipscupen där vi spelade tre bortamatcher nästa varje sommar. Det var ju de fyra bästa i Allsvenskan som var med och där var vi nästan alltid. Då fick man tre tuffa bortamatcher och tre bra hemmamatcher och det lärde vi oss av. När vi då gick riktigt långt 78/79 visste vi att det ju inte var så jäkla svårt.

Det är väl kanske den rutinen man inte har i dag i MFF, eftersom man inte spelat internationellt på några år. Vissa spelare har inte ens varit i närheten av det.

Därför var Tipscupen väldigt bra och vi mötte bra lag där varje sommar. Det var nyttigt och sen var det inte så konstigt när man började gå ett par omgångar fram i Europacupen.

Leif: Ganska enkelt, cupmatcher avgörs i 1 eller 2 matcher och mål på borta plan räknas dubbelt. Beroende på om du får ett bra eller dåligt resultat i första matchen, så finns det bara en match kvar att förändra resultatet på.

Anders: Alltså, i en serie med 30 omgångar vinner det bästa laget. I en cup eller utslagningsserie så blir alla omständigheter och tillfälligheter mycket mer avgörande. En tidig utvisning, en missad offside… Sådant får mycket större betydelse när det bara handlar om en eller två matcher.

De flesta av oss minns 2005 som året då det senast begav sig. Det fantastiska miraklet i Tel Aviv följdes upp av ett anitklimax mot schweiziska Thun. Vilka förutsättningar är de viktigaste för att Malmö FF ska nå längre denna gång?

Krister: Då tyckte man ju att det var en drömlottning (med FC Thun). Men jag såg matchen i Malmö och det var ju inte så bra. Det var ju ett lag som vi borde ha klarat så pass bra var vi ju ändå. Det gäller att alla är på topp och gör sitt bästa i en sån match så vinner man, men om halva laget inte kommer upp i klass så går det såklart inte. Nu var ju inte de (Thun) helt odugliga, men i alla fall.

MFF måste spela på topp, det är ingen tvekan om det, och sen kanske lite tur i lottningen också så man inte får de allra värsta direkt för då blir det ju tufft såklart. Men lag som ligger i allsvensk klass kan man ju slå. (Rosenborg och FCK) går att slå, men då måste alla vara riktigt bra.

Jag tror det blir bra med Norling. Tyvärr tog det väl lite lång tid innan det blev klart, men det var ju många inblandade. Men man kan ju inte hitta en tränare över en natt precis. Jag tror inte det var riktigt bra för laget att det drog ut på tiden.

Nu (inför Europa) tror jag absolut inte det har någon betydelse för nu har han ju fått tid på sig. Man såg ju i söndags (mot IFK Norrköping) vilken trupp vi har bakom. De här juniorerna som kom in var ju helt fantastiska. Jag blev så jäkla imponerad av alla som hoppade in alltså. De var jäkligt bra allihopa som spelade. Där har vi ju i alla fall framtiden.

Leif: Att ha tur i lottningen är en viktig faktor. Samtidigt som man ska ha respekt för sina motståndare, så måste vi tro på att vi kan gå vidare oavsett motstånd. Det är mycket ett mentalt spel eftersom det bara är två matcher som avgör om man går vidare eller ej. En stor portion tur och att spela taktiskt rätt är ytterligare viktiga faktorer som spelar stor roll.

Anders: Det gäller förstås att alla spelare är bra form och att truppen är så intakt som möjligt. Men framför allt gäller det att ha tur med lottningen. Svenska lag är väl rankade som 28 i Europa, det är klart att vi är beroende av att få ett överkomligt motstånd.

Att få möta Torshavn är nästintill bästa möjliga. Jag har varit där och spelat själv, och… Ja, det är ju ett väldigt litet ställe. Det är klart att man måste gå ut och göra jobbet, men det här ska MFF klara.