Vi tycker om MFF: Lite Lars Norénsk ångest
Mitt i ytterligare en matchhektisk vecka översätter Henrik Sjöström och Christopher Overton intensiteten till resonerande ord. Varför kan Pawel Cibicki liknas vid såväl Robin van Persie som vid Agon Mehmeti? Och varför lider Henrik av lite Lars Norénsk ångest över morgondagens match? Find out for yourself below. Ny fredag, ny panel!
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Christopher Overton
Legendarisk tidigare redaktör på Himmelriket. Numera främst MFF-tyckare med musikalisk touch.
Vi är mitt i ytterligare en intensiv matchvecka. Först och främst har vi hunnit avverka ett derbykryss och en vinst mot HBK. Vad var dina intryck av matcherna?
Henrik:
Det roliga med derby är just hur förutsättningarna raderas. Tabelläge och lag spelar liksom ingen roll i ett derby och mot HIF visades det på bästa sätt. Nu innebar detta dessvärre att MFFs storlek inte gav några fördelar, men det kan väl emellanåt vara charmigt med fotbollen. Att HIF lyckades kvittera så extremt snabbt på Mackans mål visar derbykaraktärens rättvisa/orättvisa.
Matchen mot Halmstad var underbar på flera sätt. Dels så var spelarna rejält skitiga efter matchen och det berodde delvis på att de bestämt sig för att inte jogga hem guldet. Jag gillade vad jag såg från HBK som var orädda och krigade efter kapacitet, ställde till det med sitt uppoffrande spel och påminde MFF om att man inte joggar på Örjans. Mest glädjande var förstås Pawel van Persies mål, för visst var det en kopia (en femtondel så snyggt) av van Persies mål mot Spanien i VM?
Christopher:
Om vi börjar med derbyt, så är jag inte förvånad att det slutade oavgjort. Det har, historiskt sett, varit vanligare med jämna skånederbyn än krossar. Däremot är sättet det hände på något som fortfarande gnager - ett ledningsmål med bara minuter kvar ska ju bara vara ett segermål. Spelet, särskilt i andra halvlek, var väl ganska signifikativt för hur vi spelat den här säsongen; vi var (tills kvitteringen) kompakta bakåt, förde spelet (utan att totaläga bollen) och hade bra spets i våra anfall.
Matchen mot HBK, ja, en typisk bortamatch för MFF anno 2014. 20-25 minuter där vi är riktigt bra och dessutom avgör matchen - och sen resten av matchen där man sitter och svär över hur svårt det kan vara att spela ut klubbar som Halmstad, Gefle och Örebro.
Det hela ser helt enkelt stabilt ut. Och det verkar ju räcka, det.
Imorgon väntar Mjällby hemma. Ifjol lyckades vi inte avgöra förrän Erik "Mr. 100%" Friberg knoppade in matchens enda mål precis i slutet. Blir det lika krampaktigt och målsnålt imorgon?
Henrik:
Ouuff, osexiga Mjällby på en höstblöt plan med möjlighet till ytterligare ett ryck i serien. Lite Lars Norénsk ångest över det. Nu är dessutom Mjällby dugliga sen Oksanas make börjar köra sulfinter längs kanten och gett laget den erfarenhet de tidigare saknade. Vilar vi någon? Nä, nu är spelarna taggade på att köra full fräs till landslagsuppehållet och Mackan gör två mål. Chippen må ha tjänat mer pengar där nere i sandlådan än vad Mackan gjort, men Mackan är en ohyggligt mycket bättre fotbollsspelare. Chippen saknar Oksana i halvtid och lämnar då planen efter att Tinnerholm gett honom en gratislektion i närkampsspel.
Christopher:
Ja, jag tror inte det blir några 5-0 och spelmässig konfetti och mexikansk sambaorkester. Har fortfarande fjorårets match på näthinnan, där det kändes som att det tog en evighet innan nervtrådarna löstes upp. Mjällby är i form och har kvalitet tillräckligt för att rubba oss, även om vi spelar hemma.
Vi har inte Friberg, men vi har andra knutuppknytare i form av passningsgeniet Adu, poängmaskinen Rosenberg, den ranegianske ångvälten Isaac, den durmaziske distansskytten Forsberg och en Kroon som med fräscha ben kan löpa in ett avgörande 2-0 i 85:e.
Och om inte det hjälper så har vi Cibicki. En Agon mer Agon än Agon.
I nästa vecka stundar historiens första CL-match på Nya Stadion. Vad bör vi ta med oss från Juventus-matchen, vad bör vi lämna kvar i Turin och vad tror du om matchutgången?
Henrik:
Ta med förståelsen för den taktiska perfektionismen. MFF gjorde det bra mot Juve i större delen av matchen, men det byggde på en förståelse för noggrannhet i det taktiska vilket blir avgörande även denna gång. Olympiacos är ett rysligt bra lag med flera spelare som får Salzburgs Soriano och Sparta Prags Lafata att framstå som träfötter. Spelar vi inte perfekt i denna match så kan det rinna iväg. Men med bra tryck på läktaren och en Hareide som gjort sitt förarbete så kommer detta kunna ge en pinne. Vi ska komma ihåg att våra nyvunna framgångar i CL bygger på att vi lärt oss av våra misstag, och det måste vi bygga vidare på. Jag har precis köpt flygbiljetter ner till Malmö och av någon anledning ser jag fram emot att betala 2000 spänn för en grekisk plocktallrik i Baltiska Hallen. Den kan ärligt talat smaka hur räligt som helst, för matchen efter blir ett minne för livet!
Christopher:
Jag tror att den senaste europamatchen, den mot Juve, är den match vi ska kolla minst på. Motståndet är annorlunda och omgivningarna är annorlunda.
Det vi ska titta på är hur vi gång efter gång de senaste 3 åren lyckats få på pappret starka europeiska motståndare att lämna Stadion utan nätrassel. Vi är helt enkelt förbannat svårslagna hemma och då känns det fel att ha en 2-0-förlust på bortaplan mot Juventus som referenspunkt.
Tycker vi ska köra 4-4-2, där Halsti - vid behov - kan kompletteringsdroppa ner i backlinjen.
Hur det slutar? 2-0.
