Vi tycker om MFF: Tack Gishe!
Himmelriket kör på del 1 när vi sparkar upp årets paneler. Vi blickar bakåt - och framåt!
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Micke Frohm
Journalist sedan 25 år tillbaka. En hel del av dem på Arbetet, en del som frilans och sedan 1998 redaktionschef på Allas i Malmö.Har följt MFF i princip sedan Bosse Larssons första år - om inte på plats så åtminstone med ett öra på sportradions sändningar.
Marcus Malmberg
Snart 32 bast, har följt MFF de sista 25 åren ungefär, ända sedan farsan drog med mig när jag knappt var torr bakom öronen. Har emigrerat till sittplats de sista åren där jag med analytiska ögon följer spelet och linjemannen.
Åsa Flykt
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
2013 kan läggas till handlingarna. Vad kommer du att minnas bäst från året? Var det ett guldår av magisk klang eller kanske ett år som avslutades i moll efter Norlings avsked? Kanske minns du bortamatcherna mot Ellos eller Helsingborg bäst? Trippen ut i Europa? Miiko- eller Tårtgate? Flera minnen som står ut? Ta med dem alla!
Micke:
2013 var ett fantastiskt år! Efter en trevande första tredjedel (då jag själv tippade MFF på en femte-sjätte plats) långt efter ledande Helsingborg, tog det sig ordentligt. Men det var först med Molins intåg jag började tro på guld. Han förde in beslutsamhet och pondus i laget, ja i hela klubben, när han kom tillbaka. Med samma obändiga vilja som 2010 ledde han MFF till ännu ett guld. Tack för det Gische!
Marcus:
Så många intryck från 2013 så det är svårt att välja ett. Det var verkligen en känslomässig berg o dalbana under hela säsongen. Tikis härliga solonummer som fick en att le bredare än Zlatan. Gisches återkomst och målform. Halstis säsong i sin helhet. Matchen i Borås som var så underbar på alla tänkbara sätt. Utskåpningen mot HIF borta, Magnus Erikssons drömmål (Dif borta, HIF borta och Kalmar borta). Men också Mikko...och Norlings mystiska sorti. När man var som lyckligast och hade firat färdigt så lämnade han oss av anledningar vi aldrig verkar få veta förrän vi läser någons memoarer om 30-40 år kanske.
Åsa:
Oj, det är mycket som poppar upp när jag blundar och tänker tillbaks på 2013 (förutom guldglädjen då såklart). Jag minns hur lättad jag var när sommarens transferfönster stängde och det stod klart att vi inte förlorat Jille, "bara" Rantie, och att vi dessutom värvat Guille. Jag minns den rörande glädjen hos Guille när han gjorde sitt första mål efter återkomsten. Jag minns Halstis segermål mot AIK och hans reaktion efter målet: Ingen rusch mot klacken för att suga i sig beröm och kärlek. Ingen avdragen tröja eller överdriven målgest. Nej, en knuten näve i luften, ett litet leende och så tog han emot lagkamraterna som kom för att fira honom. Jag minns den underbara känslan av att äntligen, efter en faslig massa matcher framför TV:n, vara tillbaks på Swedbank Stadion i slutet av säsongen. Det är ju verkligen en helt annan sak att vara där, på plats, hur man rycks med och känner matchen i hela kroppen på ett helt annat sätt en man kan när man följer den på distans. Jag skulle kunna fortsätta men stannar nog där ändå, med den segerrusiga matchkänslan i kroppen.
Dags för ett nytt år. Kort fråga - Vad förväntar du dig av det här året sett ur MFF-ögon?
Micke:
Jag gick ur guldyran i november övertygad om att 2014 skull bli året då vi tog hem cupen, försvarade guldet och tog oss vidare till Champions League. Nu känns det inte lika säkert längre. Kan vi fortsätta utveckla vårt fina spel, ta cupen, få ett par-tre spelargenombrott (ex Erdal och Kroon) och landa topp tre i allsvenskan är jag nöjd. Allt annat är bonus.
Marcus:
Just nu vet jag inte vad jag ska förvänta mig, vi har för fan ingen tränare! Vi vet inte hur truppen kommer se ut, vem lämnar (förutom Ponne, det är jag nästan säker på) och vem kommer in. Men i min värld så blir det en lite seg start som förra året, folk kommer gnälla över att spelarna är för dåliga, överskattade och allt är tränarens fel. Om vi nu hittar någon det vill säga. Sen ordnar allting upp sig igen, och vi seglar in i gruppspelet av CL. Jag har egentligen alltid tyckt att Allsvenskan är viktigare än europaspel, men fan vad det hade gjort mycket för klubbkassan om vi hade kommit in i CL. Väl där så kan allting hända...bollen är rund osv. MFF slår ut United, Barcelona och till slut Bayern Munchen i finalen och Kindgren löper amok över hela Europa.
Åsa:
Jag förväntar mig att man fortsätter bygga på det fina och framgångsrika spel vi fick se under 2013 och att man fortsätter att släppa fram fler av dessa unga orädda spelare som gång på gång överraskar. Vi ska vara med och kriga i toppen även i år, inget snack om saken. Och till sist önskar jag mig innerligt en säsong där det är fotbollen och prestationer som är i fokus, inte interna bråk och "gater".
Så.. Dags att springa mer? Sluta röka? Dricka mer? Börja plugga på universitet? Uppgradera din VHS till DVD? Det finns många möjligheter till nyårslöfte. Dags att ge ett med MFF-perspektiv! Vad lovar du?!
Micke:
Jag är ingen älskare av nyårslöften, men jag ska göra ett undantag och lovar att om MFF går till gruppspel i CL ska jag göra allt jag kan för att följa dem live både borta och hemma.
Marcus:
Lovar att följa mitt blåa lag, från Munchen till Solna stad. Och när vägen kan kännas lång, så hör de vår sång. I med och motgång tillsammans. Glöm aldrig det!
Åsa:
Jag lovar framför allt att inte låta det gå så löjligt lång tid mellan mina besök på Swedbank Stadion. Jag lovar också att fortsätta uppfostra 2,5 årige sonen i god MFF-anda. Vi övar på klacksångerna, han trummar gärna i takt på sin bongotrumma och försöker sjunga med och han har mer är gärna på sig sina "Mamö Feff Feff"-kläder. Världens goaste lille supporter!
