Vi tycker om MFF: Utan spetsen och kylan från Malmö hade AIK manövrerat ut di himmelsblå
För andra året i rad presenterar Himmelriket en guldpanel. Det börjar bli en vana. Inte oss emot. Idag är det Henrik Sjöström, Anton Gymark och Ulf Österlind som resonerar kring matchen mot Gnaget, varför det gått som det gått och hur succén ska upprätthållas nästa år.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Anton Gymark
29, är frilansjournalist, som jobbat på TV4Nyheterna och följt allsvensk och europeisk fotboll sen han var barn. Svensk fotboll är närmare kontinenten av vad vi tror. Det psykologiska spelet på och utanför säger mycket om fotbollen.
Ulf Österlind
Världens enda enbenta fotbollsspelare med två vänsterfötter. Skribent till vardags, tidigare redaktör för MFF Supports medlemstidning Nr tolv, zlatanist, nästanmusiker och tidigare medlem i Himmelrikets redaktion. Gillar varken Depeche Mode eller Dire Straits särskilt mycket. Däremot uppskattar han en kopp kaffe, öl, maltwhiskey, bluespentan, distade gitarrer och ostmackor.
Mästarna från Malmö, här är vi… igen! Andra raka guldet säkrades i söndags mot AIK på bortaplan, men innan vi går in på allt härligt guldfrossande: Vad har du att säga om matchen?
Henrik:
Jag satt på Friends och njöt av matchen och inte minst resultatet. Väl placerade precis under klacken kunde vi njuta av den dominans som 1600 MFFare visade upp på Friends, för de höll en jävla låda. Jag blev dock jävligt förbannad över att se hur några ur MFF-klacken under matchen slet loss stolar och kastade ner mot andra läktardelar (vi skyddades tack och lov av ett nät). Vad är poängen med att riva loss och kasta stolar? Debatten om bengalers vara eller icke vara bygger ofta på stämning kontra inte stämning samt tillåtet kontra otillåtet. Bengalbrännare motiverar sitt agerande på flera sätt och jag har respekt för deras åsikter, även om jag personligen inte föredrar regelbrott. Men vem kan motivera vandalismen? Vem kan försvara sabotaget på en annans arena? Går spelarna igång på det? Höjs stämningen på arenan när det flyger stolar? Lägg av med sånt skit, det är oförsvarligt. Bättre blev det inte när det i slutminuterna dök upp 50 maskerade män på vår sektion som ville storma MFF-klacken. Nu befann de sig ett helt etage under MFF-klacken och tur var väl det. Vi som väl satt där fick fly och den stolthet och glädje vi kände över guldet var som bortflugen när Johan Segui (AIKs ordförande) stod och skrek till de maskerade männen att "inte här inne, ta det där ute". Min fru och jag kände ganska stor olust över att AIKs Håkan Jeppson uppmanade dessa maskerade män att jaga min fru och mig utanför arenan istället. Jag tror på devisen att "man ska gå i parterapi när en relation är som bäst". Nu när MFF kanske är mer välmående på länge så tycker jag att den barbarism/vandalism som utspelade sig på AIK-läktaren ska bearbetas. ?Det finns säkert unga arga män som kan förklara sitt beteende och MFF kan därtill subventionera timmar hos en psykolog eller något. Det är inte farligt eller tokigt, tvärtom, man mår bra av det.
Anton:
När gjorde Malmö FF senast 3 mål borta mot AIK? Den tanken har jag haft sen slutsignalen. Jag kan på rak arm inte minnas att Malmö gjort det på säkert tio år. Bara det måste folk ta i beaktning.
Utan spetsen och kylan från Malmö hade AIK manövrerat ut di himmelsblå. Thelin gör ettan, han är bara som en stor raket på malmöhimmeln.
Eriksson gör ett likadant mål, som Chelseas Hazard sätter mot Arsenal samma helg. Han har vunnit två guld och gått till CL med malmö sedan han kom för två år sedan. Det är ingen slump att han dunkar dit den mot gnaget.
Rosenberg avrättar matchen intill närmsta stolpen bakom en fullständigt vansinnig Patrik Carlgren i AIK-buren.
Tre stora stjärnor och hjärnor i ett Malmö, som vann för att man hade spetsen. Man var absolut inte bäst. Det här är en mycket underligt logisk säsong.
Ulf:
Jag upplevde det som en match där AIK ville visa vad de dög till och verkligen också försökte. De spelade aggressivt, snabbt och inte utan ett visst övertag. Men så gör vi 1-0 och sedan även 2-0 kort efter paus. Dessutom utan att ha haft några egentliga målchanser, vilket visar på klass och spetsegenskaper som inte AIK eller de andra har. Där kändes det som att matchen dog och att det skulle bli en enkel resa. Men så ur ingenting, eller egentligen en miss av Ricardinho som inte följde sin spelare och Helander som upphävde offsiden, kunde AIK:s enda riktigt bra spelare Bahoui komma igenom och göra mål. Sedan vaknade AIK och gav Malmö en match, som gav ett snyggt frisparksmål. Malmö kunde ju ha darrat men icke. Istället gick det en halv minut och sedan satte den ene av Allsvenskans två riktiga klasspelare, Markus Rosenberg, spiken i kistan. Den andre är en frisk Molins.
Många trodde innan säsongen att förändringarna i på såväl lednings- som spelarnivå var allt för stora för att ett försvarande av guldet skulle ske. Sedan förra guldet säkrades har Jiloan Hamad, Pontus Jansson, Miiko Albornoz, Erik Friberg, Johan Dahlin, Rikard Norling, Simon Hollyhead och vd Per Nilsson alla på mer eller mindre dramatiska vis lämnat föreningen. Hur i hela fridens namn löste vi detta ändå?
Henrik:
I slutet av en säsong så vinner det lag med bäst gruppdynamik. Rent konkret behöver inte det lag med bäst spelare nödvändigvis vinna. Däremot ser vi oftare att det lag med bäst ledarskap kan få en grupp spelare att prestera bäst tillsammans som lag. Jag skulle inte påstå att vi rent spelarmässigt är svagare efter den omsättning som skett under säsongen, men däremot har vårt ledarskap ökat vår prestationsförmåga. Daniel Andersson har med fingertoppskänsla lagt upp strategin och där valdes Hareide in för att välja taktiken. Vilken succé han har varit! Han har talat om rotation så fler spelare används och färre slits ut. Han har talat om vikten av att ha ett försprång till sommaren så vi har råd att förlora några matcher när Europaspelat blir mer intensivt. Vilken tränare i världen knäpper med fingrarna och ser till att fler spelare håller a-lagsnivå och därtill ser till att vinna varje match för att skapa ett försprång?
Min bror berättade att under matchen mot AIK refererade Tommy Åström till en undersökning där 94 procent av MFFs supportrar uppgett att de har högt eller mycket högt förtroende för Åge Hareide. Jag skulle gärna vilja sitta ner med de sex procenten MFF-supportrar som INTE har förtroende för Hareide efter denna säsong. Denna fokusgrupp skulle då analyseras ur perspektiven förväntningar, krav och möjligen intelligens.
Anton:
Jag var på plats när Åge Hareide presenterades i pressrummet på stadion, tidigt i vintras.
Åge sa ; "Vi ska inte ha någon överdriven respekt för europeisk fotoboll i Sverige längre. Vi ska vara cyniska och vi ska inte vara några snälla svenska pojkar.". Där och då började det mullra i leden.
När Daniel Andersson från mobiltelefonen, på träningsplanen i Florida fick Rosenberg att lämna England öppnades förmodligen historieböckerna och nya blad låg klara.
Sen har jag funderat på följande. Hur får du 100 procent av truppen av tro? Många tränare är är duktiga på 75 procent att gå vägen. Det är mäkta imponerande.
Ett annat stickspår:
Pelle Blom sa i en MFF-match häromveckan; "Svenska spelare har varit så 4-4-2-beroende." Hittills ja. Jag menar att vi nu på allvar har en helt ny situation. Se bara på matchen mot Mjällby. Spelsätten i första och andra skiljer sig markant när Hareide tar in Thelin och Eriksson. Det är häftigt att se hur spelare i Malmö verkar kunna anpassa sig till olika modeller snabbt.
Dessutom, två avgörandet vändningar:
0-2 i paus hemma mot Örebro. Vändning till 3-2 efter 90. Mästarklass enligt mig.
3-1 till Häcken på nya Ullevi. Slut, 3-3. Moralen och plikten.
Ulf:
Ingen aning..?? Men en gissning är att guldet 2013 lett till en trygghet och tro på att spelet håller, och att man därför inte drabbades av panik. Sedan var det ett klokt drag att ta in Daniel Andersson som sportchef efter Per Ågren, som också gjorde ett bra jobb. Man fick tag i Hareide när Norling stack och de fick tillbaka Rosenberg samtidigt som man hade Molins kvar. Till det kommer att en del spelare fortsatt att utvecklas. Jag pratar om Forsberg, Johansson, Helander och Olsen. Under sommaren hade man både tur och kunskap nog att få in tre bra nyförvärv i Kiese Thelin, som gett oss ytterligare en dimension i spelet och som måste vara Sveriges mest felutnyttjade spelare i sin förra klubb, Tinnerholm kom med enorma lungor och ett stort fighterhjärta, Adu som har så bra fötter och blick att han nästan aldrig hamnar i svårigheter. Han är så skön att se med sina mottagningar, crossbollar och förflyttningar. Sedan får vi inte glömma Konate som verkligen kan simma.... Fast frågan är om inte den bästa värvningen är Hariede, som med sitt taktiska kunnande och rävspelet i media är på egen nivå. Och som matchcoach är han så bra att jag inte kan minnas mig ha sett någon annan MFF-tränare där. Och han är modig, han vågar byta taktik eller ta ut spelare om han måste. Det tyder på att hans ställning i gruppen är mycket stark. Han har som man säger, omklädningsrummet i ett bra grepp.
Nu är säsongen inte ens slut än; vi har såväl ett par allsvenska omgångar som (minst) en höst av europaspel att se fram emot. Men eftersom vi omöjligtvis kommer summera säsongen som något annat än en vansinnig succé hur det än går de närmaste månaderna tillåter jag oss härmed att redan nu se fram emot säsongen 2015. Vad talar (i dagsläget) för att vi har ytterligare en succésäsong att se fram emot?
Henrik:
Trivseln i MFF ligger i ekonomin som främst gör det möjligt att säga nej till försäljningar och ha råd med förlängningar. Jag tycker inte att truppen ska behållas identisk från säsong till säsong, för då minskar möjligheten att uppnå den förnyelse som exempelvis årets trupp gynnades av. Jag skulle vilja att 2-3 spelare ur startelvan lämnar för att ge oss nytt blod och ny potential. Det lutar ju åt att Halsti lämnar så där öppnas en plats. Därutöver är det svårt att välja vem mer som ska lämna...
Jag hoppas vi får in Behrang Safari igen så han kan konkurrera både på ytterbacken, innermittfältet och mittbacken (han lär ha spelat mittback en del, till Basel värvade Walter Samuel). Om allt går som det ska kan vi ha en offensiv bestående av Gische, Thern (sugen på förlängning enligt flera rykten) och Forsberg på mittfältet samt Rosenberg, Kiese-Thelin och Mehmeti som anfallsalternativ. Med Enoch Kofi Adu plus en förstärkning (Lewicki?) på det mer defensiva mittfältet så har vi en ruggigt stark trupp med stark potential.
Anton:
Nu behövs ännu ett pålägg till 2014:
Var är nästa väg att vrida siktet på? Vad ställer klubben in sig på att göra 2015 och hur ska vi göra det?.Att formulera det är avgörande kanske framförallt av en anledning; Spelarmaterialet i nuläget, är så bra att vi kan ha samma ambition under 2015. Även om Forsberg och ett par till skulle försvinna. Under förutsättning att Molins kommer tillbaka i gott slag.
Med en stark, motiverad trupp behövs en "great plan". Presentera den och fortsätt utveckla svensk fotboll. Då lever drömmen vidare inom klubben.
Thelin, Rosenberg och någon av mittbackarna Helander eller Johansson, tror jag är viktigast att få behålla.
Ulf:
Det avgörs som alltid av vilka som blir kvar efter vintertransfern, för att sedan ytterligare avgöras av vilka som är kvar efter nästa sommartransfer. Klart är dock att Rosenberg och Molins verkar bli kvar, Ricardinho stannar nog också, även Kiese Thelin och Tinnerholm bör väl bli kvar. Det gör mycket. Sedan har vi trots allt fått in pengar via CL som gör att vi kan höja löner och omförhandla kontrakt för vissa spelare, samtidigt som pengarna gör att vi kan värva om det skulle bli nödvändigt. Fast det är väldigt sällan att ett lag vinner Allsvenskan tre år i rad, jag kan bara komma på Malmö FF och IFK Göteborg som lyckats i modern tid.
