Vi tycker om MFF: Våra bästa Zlatanminnen
Himmelrikets panel utgörs den här gången av tre tidigare Himmelrikare: Henrik Sjöström, Micke Frohm och Ulf Österlind. De tycker till om Norling, Ranegie och såklart Zlatan.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Micke Frohm
Journalist sedan 25 år tillbaka. En hel del av dem på Arbetet, en del som frilans och sedan 1998 redaktionschef på Allas i Malmö.Har följt MFF i princip sedan Bosse Larssons första år - om inte på plats så åtminstone med ett öra på sportradions sändningar.
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Ulf Österlind
Världens enda enbenta fotbollsspelare med två vänsterfötter. Skribent till vardags, redaktör för MFF Supports medlemstidning Nr tolv, zlatanist, nästanmusiker och tidigare medlem i Himmelrikets redaktion. Gillar varken Depeche Mode eller Dire Straits särskilt mycket. Däremot uppskattar han en kopp kaffe, öl, maltwhiskey, bluespentan, distade gitarrer och ostmackor.
Norlings smekmånad är över och han säger själv att det inte blivit lika många vinster som han hade hoppats på. Vad tycker du om hans inledning i MFF och vad tror du om framtiden? Blir det guld 2012 eller blir AIK:aren Norling lika framgångsrik i MFF som djurgårdaren Sören Åkeby?
Micke: Jag tror fortfarande att Norling är rätt man för ”nya” MFF. Han har idéerna och han har spelarnas öra. Problemet i år är att han inte fått chansen att spela ihop laget på sitt sätt. Det spel MFF hade ifjol kräver ett enormt jobb av alla spelare. Ingen kan maska eller alibilöpa för då faller allt. Och det har varit en del av problematiken i år – alla har inte gått för fullt i alla matcher! Och det får resultat i både offensiven och i defensiven.
Offensivt blir det lättare för motståndarförsvaret att samla sig om vi inte har ett snabbt ansfallsspel, och defensivt blir det svårare för backlinjen om inte mittfält och anfallare jobbar tillräckligt mycket för att återerövra boll. Hade vi bara vunnit fem av de matcher som vi nu spelat oavgjort, hade vi fortfarande varit med och slagits om guldet. Längre ifrån är det alltså inte. Ta matcher som ex TFF, AIK, Syrianska, Norrköping och Gefle, de ska vi bara vinna. Så jag tror att när Norling väl fått satt sitt spel och vi förstärkt med en mittback, en offensiv innermitt, och ytterligare en stark anfallare så blir vi oslagbara 2012.
Henrik: Åkeby gav mig ångest från sekund 1, vi pratar inte om honom snälla... Norling är både lyhörd och eftertänksam samtidigt som han uppenbarligen har en förmåga att kommunicera som få andra. Jag hoppas bara att dessa egenskaper leder till något som spelarna begriper och som de kan förvalta till ett vinnande spel. Jag är inte helt övertygad ännu, men det är nog Rangers exempelvis.
Ulf: Jag tycker att inledningen har varit ok. Visst har man spelat lite naivt mot Dynamo och Alkmaar borta, men det är svårt att gå från Allsvenskans tempo och tuffhet till det som finns i Europa. Man får inte heller glömma att han har haft ett lag som sargats av skador och som inte heller haft samma glöd som laget 2010.
Det kan bli guld 2012 med ett par bra värvningar och en stomme som stannar kvar. Men då krävs att en del spelare tänder till på ett bättre sätt än i år.
Mathias Ranégie blev framröstad som Himmelrikets favorit i september. En succéstart för anfallaren som värvades så dyrt från Häcken. Ta en ny titt i spåkulan - Vad kan vi förvänta oss av honom i framtiden? Blir han blandningen mellan bollhållaren Niklas Skoog och den hänsynslösa Martin Dahlin eller kommer han göra en Junior och vara stekhet i början för att sen testas som tjurig mittfältare?
Micke: Slipper Ranegie bara skador och medspelarna levererar så har vi troligtvis fått in härlig en korsning av Dahlin och Ofere i laget.
Henrik: Jag tycker verkligen att Ranégie är en bra spelare, även om han avviker mot de spelstilarna som MFF haft den senaste tiden. Vi har ju sett många mindre och väldigt tekniska spelare ta plats i de offensiva positionerna de senaste åren (bortsett Ofere i princip) men vad jag kan döma så har Ranégie en mycket funktionell teknik i kombination med en överlägsenhet i luften. Det skapar ju en möjlighet för oss att variera spelet och därmed kan han på rätt sätt bli en guldklimp.
Ulf: Det är svårt att sia om eftersom en del skyttekungar bara blommar en säsong men det känns som att han kan bli den mittpunkt i anfallet som vi saknat ett tag. Jag tror inte han gör en Junior, snarare en Afonso på det viset att han gör mycket mål och kan bli såld vidare.
Zlatan Ibrahimovic fyllde 30 i veckan, och möjligen är det så att man snart få summera Malmöpågens karriär. Även om Oraklet och hans vänner förmodligen fortfarande är osäkra på om Zlatan eller Stefan Ishizaki fick den finaste karriären är nog de flesta säkra i frågan. Frågan är väl snarast hur Zlatan står sig mot de bästa genom tiderna? Och så till sist - Vad är ditt bästa Zlatanminne?
Micke: Zlatan är utan tvekan en av världens fem bästa fotbollsspelare. Var på den skalan man placerar honom är mest en smaksak. Hans betydelse för sina lag är oerhörd – i princip mästare i varje klubb han spelat. Hur han står sig genom tiderna är heller inte sås vårt att säga. Han är där högst uppe tillsammans med Kung Bosse och Nisse Liedholm och kanske någon till. Om han är bättre vill jag låta vara osagt, de var alla bland de bästa bra i sin tid.
Mitt bästa minne av Zlatan är egentligen många. Men måste jag välja ut något så är det klacken mot Italien. Den gick emot alla fysiskas lagar, det är precis som med humlan; den kan egentligen inte flyga men gör det ändå. Målet mot Italien kan man inte göra, men det sket Zlatan i – han gjorde det i alla fall!
Henrik: Jag har två extrema Zlatanminnen. Det första var efter att Zlatan flyttat till Holland och MFFs nätverk varit där nere på besök. Hem kom min far och berättade att han hade fått göra en intervju med Zlatan inför Nätverket. Därefter lämnade han över den present han fått av Zlatan. Det var en Ajax-tröja på vars rygg det stod "Zlatan". Den sjunker inte i värde oavsett hur mycket Grekland kraschar.
Det andra minnet är 2004 när jag, tillsammans med samme far, såg Italien - Sverige under EM i Portugal. Svenska klacken ägde matchen genom men Italien hade ledningen med 1-0 ända in i slutminuterna. Då trädde han fram, Zlatan, och KLACKADE in bollen. Jag ställde mig upp och skrek och spände kroppens alla muskler. Den krampen jag fick i armen har jag ännu inte riktigt återhämtat mig från.
Ulf: Det är skitsvårt men det finns ett par stycken. Fotbollsmässigt är det en fint han gjorde när han precis kommit till Ajax och de mötte Liverpool i en träningsmatch. Han står framför deras högerback med bollen och stöter den snabbt framåt med utsidan av sin högra fot, samtidigt följer han med bollen i rörelsen så att bollen hela tiden ligger klistrad vid foten. Backen följer givetvis med i rörelsen och går åt samma håll som bollen. På något sätt för Zlatan då över bollen på insidan av högerfoten och drar den med sig, ungefär så som vissa skickliga hocksyspelare gör med pucken. Backen är fortfarande på väg och försvinner på Zlatans högra sida, och Mr Z går åt vänster. En fantastisk fint som jag då såg för första gången, i alla fall av en svensk spelare och i alla fall av en som kom från Malmö FF. Jag fick gåshud när jag såg den i TV- sporten och får det fortfarande när jag ser det idag.
Det andra är när han gör klackmålet mot Italien i EM, sådana mål ska inte gå att göra. Själv skulle jag uppträda på Bakfickan i Malmö, och vi satt där och såg matchen. Hela publiken blev fullständigt galen och de sekunderna när man förstod att bollen skulle gå in var fullständigt underbara. Det var lätt en av de roligaste spelningar jag gjort.
Det tredje är när han var gäst hos Grynet i TV. De satt på Råsundas gräsmatta och skojade med varandra och han fyrade av sitt leende så att man kände värmen ända in i vardagsrummet. Där tog han alla barn med storm. Det kan jag lova.
Vad det gäller om han är bäst genom tiderna så är han tveklöst vår störste artist, så vitt jag kan se. De konster han kan utföra med en boll och i en match har vi inte haft någon annan som kunnat vad jag vet. Man får betänka hur fotbollen ser ut idag jämfört med förr. Det är ett helt annat tempo, tuffare närkamper och starkare motståndare nuförtiden. Han har dessutom 8 ligatitlar i rad.
Sedan har han ju inte vunnit Champions League ännu, eller kanske aldrig. Så Patrik A och Henke L har ju större meriter på det viset.
Bosse Larsson var bra och min ungdoms idol men Zlatan är kopiös. Något annat går inte att säga.
