Vid första trappsteget av ett mirakel
Dold i ett skimmer av tjock dimma låg månaden september framför oss.
Fem sedan länge förutbestämda datum låg inringade i almanackan.
Under fyra lördagar och en söndag skulle ödet agera som en möjlig vägvisare åt vilket håll fotbollen i Åtvidaberg verkligen var på väg.
Bokslutet för augusti visade på samma dystra prognos som övriga månader av säsongen 2018 gjort.
Fortsatt jumbo. Flera segrar och åtskilliga målskillnadsmål att ta igen för att överhuvudtaget få kontakt med skiljelinjen mellan fortsatt puls i division 1 eller en total kollaps ned i division 2.
11 matcher återstod till avskedsföreställningen några veckor före advent. Snaran satt hårt och bestämt.
Finns inget svårare och nervplågande än att leverera under press.
Men leverera, var precis vad den här unga, oerfarna årgången av Åtvidabergs FF var tvungna att göra.
Så många poäng det bara var möjligt.
För att börja röra på sig i tabelltrappan.
Innan bokslutet för september skulle slås igen.
####
Över halva september är nu till ända.
Tre av de på förhand inringade datumen i almanackan har passerat och vänt blad.
Svaren finns idag registrerade med verkligheten som vittne.
Tre segrar och 9-2 i målskillnad. Nio poäng och sju plusmål har skickats till tabellen för söderettan.
Det är Åtvidabergs FF siffror för månaden september så här långt vi har på tråden.
Nyp dig i armen, ställ dig i duschen i iskallt vatten en kvart, gnugga tungan med Svinto.
Med en djävulsk press på sig att till varje pris måste vinna livsavgörande matcher, har vårt till stora delar unga, oerfarna och utskällda Åtvidabergs FF kammat hem tre superviktiga skalper på raken. Eller fem segrar på de senaste sex matcherna.
Ruskigt, ruggigt imponerande. Värmer långt in i själen. Ruskade liv i hoppet om en ljusnande framtid.
Men ännu långt kvar. Många naglar kommer kapas. Många sömnlösa nätter återstår.
Vi har i alla fall nått första trappsteget mot ett möjligt mirakel.
####
Även om det var en seger långt ifrån inslagen av det allra mest eleganta och exklusivaste presentpapperet, så var de tre blänkande poängen efter segern mot Utsikten värd alla pengar i hela världen. Och äntligen lämnade vi jumboplatsen.
För ett dygn. Sen var vi tillbaka igen. Säger egentligen allt. Om hur det är att vistas i ett getingbo.
Kom en vecka senare till Blekinges residensstad Karlskrona med miljoner fjärilar i magen.
FK Karlskrona var laget vi tog första segern emot. I omgång tio. Nu var vi framme vid omgång tjugoett och inför mötet med FKK bland löparbanor, baracker och låga stenläktare saknade vi ännu en bortatriumf.
Volymen på den gemensamma ramsan ÅFF laget vrålade ut från omklädningsrummet innan man intog Västra Marks gräsmatta, nådde en ruggigt imponerande hög decibel av brunst och tändvätska.
Konceptet med långbollar nådde inga spelmässiga höjder, men när FKK blev en man mindre och en hemmaförsvarares kludd fick Simon Marklund att hitta Dardan Mustafa och ett resolut avslut senare tog vi limousinen till det så viktiga ledningsmålet.
Men inte förrän vi gjorde 2-0 släppte nervknutarna och långbollarna på allvar och när sedan ÅFF laget med snabba omställningar, kvickt passningsspel och individuell skicklighet tar över föreställningen fullbordades äntligen årets första bortaseger och ytterligare tre poäng i jakten på nytt kontrakt.
Alem Plakalo fick premiärnäta, Dardan Mustafa satte en dubbel och Lukas Öhrn målade också i 4-0 segern.
Övriga resultat lydde våra böner och när man zappade fram sidan 346 på text tv fick man gnugga sig i ögonen ett par gånger för att våga tro på vad sidan förmedlade fram.
Vi hade inte bara lyckats överlämna sistaplatsen, vi hade dessutom skuttat över kvalstrecket och stod plötsligt för första gången efter 21 omgångar på fast mark.
Segersången öronen fick bevittna från ÅFF: s omklädningsrum var så mäktig och samstämmigt äkta att fönstren bågnade och fick samtidigt mitt slitna ÅFF hjärta att känna en mäktig stolthet på promenaden ifrån besöket på Västra Mark i Karlskrona.
####
Efter de dubbla smällkaramellerna tog vi i lördags emot ett av seriens stora positiva utropstecken Lunds BK hemma på Kopparvallen.
Två lag i form. Ett lag med fortsatt press på sig. Ett annat som i jakten på fler bonuspoäng egentligen kunde ta det med ro.
Lund tog ledningen och en annalkande mardröm fick fart i tankarna. Som mojnade när Pontus Fredriksson kvitterade. Vi skapade några möjligheter men Lund var hela tiden på hugget. 1-1 i paus.
Fortsatt böljande i andra. Sen presenterade Alem Plakalo det målsinne som fick ÅFF att värva honom från IFK Åmål i division 3. Premiärmålet Alem bjöd Kopparvallen och nya hemmapubliken på innehöll såväl hög klass som skönhet. Drömmålet gav ÅFF ledningen och Alem Plakalo fortsatte leverera när han i 75: e minuten blev nedriven i straffområdet och domaren blåste straff.
Dardan Mustafa satte säkert 3-1 och resten av matchen skapade ÅFF efter fint anfallsspel flera chanser att öka ledningen och putsa till målskillnaden.
Men 3-1 mot Lund innebar tredje raka segern och utan tvekan så var det en nöjd och hoppfull hemmapublik som lämnade Kopparvallen för att kunna fira segern och ta emot den sköna känslan att befinna sig ovanför strecken.
####
Vändningen ÅFF stått för är ingenting annat än suveränt imponerande.
Ingredienserna såväl lagmässigt som individuellt har lyft flera våningar i kvalité.
Henrik Gustavssons målvaktsspel och blotta närvaro i truppen är guld värd. I stort sett varenda match har han stått för makalösa räddningar som haft stora match avgörande betydelser.
Alem Plakalo växer sig allt mer in i truppen och spelet. Känslan är att hans storlek och styrka blir en viktig kugge under höstens fortsättning. Liksom killens näsa för mål.
På söndag väntar Ljungskile och blytunga Skarsjövallen. Ytterligare en svår och tuff utmaning.
Tycker nog att ÅFF haft bättre flyt med marginalerna, vilket såklart påverkat den positiva trenden.
Behövs nog på söndag också.
Tabelläget är oförändrat stentufft. En förlust och vips så kan rullgardinen vara nere igen.
Men hoppas framgångarna får fortsätta så självförtroendet beväpnas med ännu stabilare vingar.
Så vi får stanna kvar i division 1 och ta ny sats mot framtiden med förhoppningsvis samma spelare som vi har idag.
Nu smet sig framtida drömmar in.
Verkligheten håller fokus på de två inringade september drama som återstår. Ljungskile och Eskilsminne.
Sen kommer snart oktober.
Och nya inringade utmaningar.
I en tid och almanacka som aldrig står still...
/// Allas Broder
