Vid ruinens brant
Den stabilitet vi lärde känna hos MAIF i början av säsongen tycks nu vara som bortblåst. På tre matcher har laget släppt in hela 11 mål och bara lyckats göra ett.
Att förlora mot seriesuveränerna (hitintills) Dalkurd är inte konstigt, men att förlora mot den poänglösa tabelljumbon klingar illa. Att man dessutom gör det med 5-1 klingar riktigt illa. Vad som började som en rimlig förlustmatch har nu blivit en förlorartrend och MAIF får nu se sig indragna i botten. Det är förvisso oerhört jämn fördelning på poängen sånär som hos Dalkurd, så en bottenplats nu kan egentligen betyda en plats var som helst i tabellen i oktober.
Det man kanske kan oroas över är hur spelet har sett ut de senaste matcherna. För det har i ärlighetens namn inte varit några hedersamma förluster där man tappat poäng i slutminuterna efter bra spel. Nej motståndarna har varit bättre, vilket också blir tydligt när man ser målskillnaden. Det verkar spöka i anfallsspelet som inte är tillräckligt effektivt och ofta överarbetas. Samtidigt har backlinjen visat upp en ostabilitet som vi inte trodde fanns efter inledningen, och som inte heller var en fluga utan nu har renderat i 11 insläppta mål. Jag hade varit oroligare om jag inte visste att spelarna kan mycket bättre, nu är det dags att de visar det innan någon knuffar oss över den kant som är nedflyttningsstrecket!