Vilken signatur bär framtiden på...
Signalementen lämnar få oberörda.
Tilltagande mörker, fallande temperaturer, vissnade blomsterängar och ödelagda stränder.
Olika beståndsdelar av hösten har nu anlänt. Sommaren 2016 krymper allt mer bort.
Med allt vad det innebär.
Ännu mera mörker. Tätare dimmor. Ensiffriga temperaturer. Höststormar och kommande frostnätter.
Men också förhoppningsvis med inslag av några knastrande klara dagar med hög luft och gnistrande färger i lövens avskedsföreställning.
Under hela denna förvandlingsfas, ända fram tills dess att löven fallit och vi ställt om till vintertid och umgås mer med mörkret än det futtiga dagsljus som återstår, ska vi följa återstoden av de nio avslutande omgångarna i Superettan 2016.
Åtvidabergs FF återkomst säsong i Superettan är inne på den avslutande etappen.
Men det är inte bara resultaten ute på planen och den slutliga adressen på tabellplaceringen som skall avgöras under höstmånaderna framöver. För utanför kampen på arenorna fortsätter också striden mot den blödande ekonomin i oförminskad takt.
Ty det kom nyss oss till känna att det redan besvärliga och kärva ekonomiska läget, förvärrats ytterligare under årets gång.
Blåljusen sveper återigen över Kopparvallen.
Insamlingsbössorna skakar på nytt.
Och dimman sveper in över en fortsatt oviss framtid.
####
Spel- och resultatmässigt har det definitivt inte vilat något schackrutigt eller några monotona kritstrecksrandiga mönster över årets modell av Åtvidabergs FF.
Nio omgångar ifrån slutet av säsongen så är det bara ett lag i Superettan som släppt in flera mål än vår Gustav Jansson i målet. Samtidigt som vi är det lag som producerat näst flest mål framåt i Superettan.
Offensiven har i flertalet matcher sprudlat av fantasi och vägvinnande energi, medan däremot försvarsspelet alltför hälsovådligt ofta, hållit en nivå nån division neråt i dimension och kvalité.
Vi parkerar på en sjunde plats i serietabellen och ska inte behöva oroa oss för att varken hamna i några taggtrådsklädda nedre regioner eller kring molntussarna högst uppe i toppen.
Kvalitén i året trupp borgar varken för det ena eller det andra. På gott och ont förstås.
Vi befinner oss inte långt ifrån att ha fixat den sportsliga målsättningens nummer ett: Nytt kontrakt och fortsatt existens inom elitfotbollen. Dessutom är vi klara för Svenska Cupens gruppspel i vår. Ett vintrigt förspel som vi stått utanför under några år, men som vi äntligen kvalificerat oss för igen.
Härligt så långt.
####
Det offensiva spelet har imponerat på mig under hela året. Trots att vi inför det här året tappade spelare som John Owoeri och Simon Skrabb, som båda levererar mål i sina nya klubbar i den allsvenska våningen ovanför oss. Även Martin Christenssen som stack till Helsingborg, har mestadels fått lira där under Henke Larsson. Och så tappade vi ju den ständiga assistkungen och legendaren Kristian Bergström.
Trots detta så har vi fått det offensiva spelet att funka riktigt bra. Shkodran Maholli och Mahmoud Eid visade tidigt prov på giftiga egenskaper och har mestadels fått bra understöd och assistans av övriga lagets skickliga bolltrillande och vägvinnande egenskaper.
Därför var det också föga förvånande när Mahmoud Eid försvann ifrån oss medans transfer fönstret stod öppet. Kalmar FF blev den nya adressen och bleckets signatur och Peter Swärdhs nöjda flin hann knappt stelna, innan Eid direkt levererade tre poäng till Kalmar efter sitt allsvenska premiärmål.
Affären blev dock något omdiskuterad på grund av allt hemlighetsmakeri runt själva övergångssumman. Har man hjärtat, kärleken och sitt medlemskap i Åtvidabergs FF, så är det väl fullt naturligt att man är nyfiken och bryr sig, när en spelare av Eid:s dignitet lämnar föreningen och man dessutom vet om att laget man älskar behöver varenda krona.
Jens Jakobsson värvades in i efterdyningarna av Eids farväl och Simon Alexandersson fick plats i startelvan. Och jisses vilket formkliv Ammar Ahmed tog när nye Jens Jakobsson kom in i laget. Plötsligt erhöll han en friare offensiv roll och levererade som aldrig förr, med drömmål och stort spel överhuvudtaget. Och Simon Alexanderssons inträde i startelvan har blivit rena succén. Killen närmast öser in mål.
Jag är imponerad över hur Åtvidabergs FF anno 2016 lyckats så bra som man ändå gjort. Visst har det funnits plumpar i främst bortaspelet som man helst av allt velat glömma bort.
Men ändå.
Framtiden skulle kunna vara självlysande.
Om det inte vore för alla främmande ögon som drömmande vilar på våra talangfyllda lirare.
Och för vår ekonomi som ekar öde och tom.
Det känns som om vi är ett lättfångat byte för en hungrig omvärld.
####
Vi visste att vår ekonomi var hårt ansatt. Skulder viftar man inte bara bort, de skall betalas. Många miljoner i intäkter försvann med fjolårets jumboplats i allsvenskan. Skall man lyckas erhålla elitlicens för att få spela inom elitfotbollens guldiga ramar, krävs det att ekonomin är under kontroll.
Men någonting har under året gått ekonomiskt snett. Ett beräknat underskott, har blivit till ett blödande underskott. Som måste plåstras om och stoppas.
Och nya vägar mot en stadig och stabil ekonomi måste upprättas och läggas om på nytt.
Insatser har satts in. Insamlingar och medlemsvärvningar är igång.
Albornoz och Eid har under säsongen sålts till Sundsvall och Kalmar.
Dålig ekonomi och Åtvidabergs FF är en följetång som jag under mina drygt trettiofem är med ÅFF, lärt mig att leva med. Det fanns med under 80- och 90- talet och har följt med också in på 2000- talet.
Vi är inte ensamma om det i fotbolls Sverige.
Men utmaningen att driva elitfotboll i en så liten kommun som Åtvidaberg, är större än för många andra klubbar. Ord som bara blir till ekon av påminnelser, men som ändå nuddar och försiktigt snuddar vid sanningen.
Åtvidabergs FF är en fotbollsklubb som otaliga gånger genom historien bevisat att det bor någonting speciellt i klubbens hjärta. Spelare och ledare trivs och bygger framgångssagor sida vid sida på ett äkta och genuint vis.
Men pengarna vill aldrig riktigt räcka till.
Vilken signatur bär framtiden på.
En fråga som ofta vilar under huvudkudden.
####
2016 är ändå ett år som bevisat att i Åtvidabergs FF är ingenting omöjligt.
Vi tappade nästan en hel startelva, hade inga bonusar eller feta kontrakt att locka och fresta nya spelare med.
Ändå förfogar vi över ett lag som absolut äger förmågan att besegra alla lag i Superettan. Trots tunga skadeavbräck och diverse spelarförsäljningar. Vi parkerar på övre halvan av Superettan och har möjligheten att när serien är färdigspelad, att hamna bland Sveriges 21 främsta fotbollslag.
En insats som gör mig stolt och lycklig.
Nya utmaningar väntar. Jag hoppas att grabbarna vill mer och vill lite högre. Kapaciteten finns där.
Framtiden är oviss och snårig.
Ekonomin blöder.
Idag skiner solen, det är varmt så länge dagsljuset finns med.
Med mörkret och kvällen så kommer den nya årstiden smygande.
Hösten är här....
/// Allas Broder
