Vilse på en kall, ekande och ödslig perrong i väntan på destination framtiden...
Några dagar har passerat förbi. Tårarna har torkat. Men tomheten bor kvar. Världen har inte rasat samman. Jorden snurrar fortfarande. Ovanpå ytan är det mesta sig likt...
Morgonblaskan har hela veckan fortsatt landa i postlådan i en för mig okänd gryning. Klockradion har plikttroget ringt varje morgon klockan 5.04 och sekunderna senare har båda mina dvärgschnauzers gäspande och stretchande stått redo intill sängen. Morgonpromenaderna genom Mjällby har varit lika stumma, stillsamma och ödsliga som vilka andra morgnar som helst. Har märkt att löven faller fortare nu och jag har anat ett visst vemod hos naturen som långsamt går mot denista vilan. Kastanjerna som i månaden maj vajade omkring som vita blombuketter i en nyfödd sprudlande grönska, har efter sin förtrollande förvandling nu landat som smycken på marken med en färgnyans som dekorerad i en kvinnas ögon gör henne nästan oemotståndlig.
Farserna av det falska skådespelet på Rosenbad har fortsatt sin ökenvandring. Nyfödda barn har kommit till världen och mött livet och sina lyckliga skapare för första gången. Någon annanstans har en ålderstrött mor eller far tagit farväl av livet, sina älskade och sig själva i ett svagt och sista andetag. Hundratusentals arbetare har överlevt ännu en hel arbetsvecka och njuter nu av några dagars ledighet, innan en ny måndagsmorgon snart stämplar in. Medans hundratusentals arbetslösa ännu en vecka har tvingas se hopplösheten vigas i högen av papper från platsannonser, arbetsförmedlingen, a-kassan och räkningarna som fyller år på golvet.
Den ofattbara ondskan som bor i vår värld nådde en skola i Trollhättan häromdagen.
Lennart Johanssons guldpokal vet ännu inte var den ska befinna sig på för adress för att mottagas av guldkyssar, guldjubel och hissningarna mot en himmel klädd i segerraketer lördagen 31 oktober.
Tiden har inte stått still, dagboken har hunnit vända några fler blad och dagsljuset har krympt ytterligare några minuter till förmån för mörkret och sommartiden skall i natt växla över till vintertid.
Livets alla miljontals olika akter och skeenden har trots allt rullat på i vanlig ordning också den här oktoberveckan.
Men inte överallt.
För i Åtvidaberg är man nu en attraktion fattigare och andetagen där känns något tyngre. Den lilla kommunens stora skyltfönster, dragplåster och unika varumärke Åtvidabergs FF har efter den här säsongen lirat färdigt i fotbollsallsvenskan.
Domedagssöndagen i Falkenberg som hänsynslöst slet sönder den allsvenska idyll som under några år blommat och gett livet ännu mera mening, smak och näring för alla oss med rötter av kärlek sammanväxta med Åtvidabergs FF, denna domedagssöndag efterlämnade en svårläkt sanning av sorg efter sig som kommer att förändra och förfölja oss under lång tid framöver.
Det definitiva avskedet av fotbollsallsvenskan kom dock inte som en plötslig överraskning.
Men det lindrar inte sorgens karaktär.
För det blåser kallt och mina tankar känns otäckt vilsna där jag står på perrongen och väntar på den destination som skall leda Åtvidabergs FF vidare in i framtiden.
####
Hoppet som vaknade med mig i söndags morse var väl i ärlighetens namn mest som kosmetika för att hålla undan den bittra sanningen ett tag till. Och när väl dramat på Falkenbergs IP i skymningen drog igång, tog det inte många minuter i anspråk innan det verkliga mörkret sänkte sig över tid och rum och man förstod att Falkenbergs IP i all evig framtid skulle komma att framstå som en plats där allsvenskan 2015 vinkade farväl åt Åtvidabergs FF.
Fast det inte borde vara det någonstans, så var det ändå klasskillnad mellan lagen ute på planen den här ödesdigra och tårfyllda aftonen. 3-0 i paus presenterade väl egentligen redan där ett praktfullt fiasko, men detta preliminära fiasko landade inte förrän förnedringen var så total att ekona från Åtvidabergs FF farväl av allsvenskan tjugohundrafemton till och med fick vår levande ikon Ralf Edström att skämmas och ilskna till.
Den definitivt, definitiva degraderingen var ruskigt smärtsam i sig. 6-0 nederlaget gjorde att smärtan dessutom blev olidligt bitter och tv bilderna av de sörjande tappra ÅFF supportrarna på plats i Falkenberg, fick smärtorna att övergå i tårar som också skämdes.
Årgången som 2015 representerade Åtvidabergs FF i vårt lands förnämsta och högsta serie, räckte i ärlighetens namn aldrig riktigt till. Var det inte försvarsmissarna som gav uttryck av dålig kvalité, så var det anfallsspelet som fick hårstrån att ryka, rösten att bli hes och blodtrycket att stiga av frustration och ilska. Prenumerationen av uddamålsförluster har inte gjort tillvaron det minsta behaglig och de två elaka repriserna som spelades upp på övertid hemma mot Norrköping och Göteborg i höstupptakten, då vi tappade en seger och ett oavgjort resultat alldeles i slutskedet av övertiden, väckte väl nånstans farhågorna att det lik förbannat skulle bli Superettan 2016.
15 inspelade poäng över 28 spelade matcher ljuger inte.
Det är en spegel över en verklighet vi levt med under en hel vår, en hel sommar och under en hel höst.
Som gör att vi 2016 landar i en ny verklighet.
En verklighet som lyder under namnet SUPERETTAN.
####
På måndag väntar en flerfaldig avskedsafton på vårt Kopparvallen. Matchen mot Örebro SK kommer att bli Kopparvallens farväl till fotbollsallsvenskan. Dessutom ska tre historiska trotjänare i form av Kristian Bergström, Henrik Gustavsson och Daniel Hallingström för sista gången någonsin i sina blåvita matchtröjor marschera in på Kopparvallen för att ta farväl av tre karriärer som för all framtid kommer att leva kvar inuti Åtvidabergs FF hjärta som livslånga och oförglömliga legendarer.
Tomrummet de kommer att efterlämna får redan tårar att fukta mina bleka kinder. Tårar av tacksamhet och av saknad.
Matchen mot ÖSK blir också Andreas Dahléns sista föreställning på Kopparvallen. Förmodligen är det fler ur truppen på måndag, som vi får se i vår blåvita matchmundering för allra sista gången.
I havet av all nostalgi och alla tårar som kommer att flöda på måndag så hoppas jag också att denna ödesmättade avskedsföreställning kommer att efterlämna en skön tröst i form av en välförtjänt seger. Förnedringen i Falkenberg behöver en viss grad av upprättelse.
En seger skulle också sätta positiva avtryck inför fortsättningen in i framtiden.
Och våra tre himmelska trotjänare förtjänar ett hedersamt sista farväl.
Tillsamman med ett TACK FÖR ALLT och LYCKA TILL I FRAMTIDEN.
####
I veckan presenterade ÅFF två nya intressanta nyförvärv och med dessa två förstärkningar så tog vår anrika klubb ett bestämt kliv in i ett nygammalt och nödvändigt tänk inför framtiden.
Två unga talanger från klubbar som Vimmerby och Nyköping kändes så rätt att sorgen för ett ögonblick steg åt sidan så att jag till och med kunde skymta en aning av hoppfullt ljus försiktigt sippra in från den dörr som framtiden döljer sig bakom.
Kristian Bergström kommer att finnas kvar i vår förening som någon slags ansvarig talangutvecklare, vilket är ett oerhört klokt beslut av ÅFF, att behålla denna gyllene ikon i vår förening.
Vårt ÅFF har många långa och mödosamma uppförsbackar framför sig under de närmsta åren. Ekonomin måste hållas i schack samtidigt som den måste återhämta sig, vilket kräver stor noggrannhet och hög kompetens och lojalitet hos de högst ansvariga i vår klubb.
Och den spelartrupp som så småningom plåstrats ihop till säsongen 2016, får väl ha som mål att först och främst etablera sig i Superettan.
Att vara för stor i käften i vår nuvarande situation tjänar absolut ingenting till.
####
Jaha, då är det blott bara två omgångar kvar av Åtvidabergs FF tjugonde allsvenska sejour. Örebro hemma och Gefle borta nästa lördag.
ÅFF och HBK kommer att mötas under kommande säsong i våningen under. Dramatiken kring kvalstrecket kvarstår och det är väl pinsamt för hela Kalmar att just KFF är indragna i just detta drama.
Säkert inte vad Peter Swärdh och sportchefen Thomas Andersson- Borstam hade med i beräkningarna under fjolårshösten, då dessa herrar planerade för ett nytt samarbete sinsemellan.
Och guldstriden vägrar att sänka pulsen och på spänningsdramatiken.
Fortfarande tre lag inblandade. Norrköping, AIK och Göteborg.
Det är fortfarande så ovisst att jag absolut inte vågar mig på ett tips kring vilket av lagen som kommer att gå vinnande ur denna fantastiska följetång.
Men någon eller några av Per Karlsson, Daniel Sjölund, Tom Pettersson och Victor Sköld kommer att tituleras som Svenska Mästare under kommande lördag.
Det Åtvidabergs FF som en gång varit deras hem inom fotbollen, kommer samtidigt som någon av dessa kysser SM-bucklan, att definitivt vinka farväl till fotbollsallsvenskan uppe i Gästrikland efter mötet med Gefle IF..
Om det blir ett evigt farväl, kan bara framtiden svara på.....
/// Allas Broder
