Hammarby - Trelleborg
1 - 0

Vinst mot Trelleborg trots tveksam insats av Hammarby

Min bänkgranne ställde den relevanta frågan - Kan vi förlora denna match?, en halvtimme innan matchstart och jag ville svara nej, men kunde ändå inte förmå mig att göra det, med massor med matcher på näthinnan där mitt Hammarby bara skulle vinna, men där det istället hade blivit smärtsamma förluster. Men inom mig så visste jag att Hammarby av idag är ett mycket starkare lag än de flesta av de upplagor som passerat revy under min tid som supporter.

Låt oss börja med det viktiga vilket givetvis var att ”Mujo” Tankovic mål i 60:e minuten gav oss segern och tre poäng mot ett Trelleborg som stod upp betydligt bättre än på hemmaplan. Detta var dessutom hemmalagets tredje raka seger och vi gick därmed upp i delad serieledning med AIK.

Även om man är ett bra lag kommer det att komma dippar i prestationerna, matcher när spelarna inte är ”påkopplade” till 100%, som en felaktig ihopkopplingen av ett stereosystem där det låter okej men där man inom sig vet att det inte låter riktigt fullt ut lika bra som det brukar låta. Dagens match mot Trelleborg var precis en sådan match. Inte ens en spelare som Nikola Djurdjic, vars definition annars är ”påkopplad”, var det till 100% i denna match, vilket kunde ses tydligt på hans frustration på plan i många situationer.

Som tur är Hammarby av idag ett tillräckligt bra lag att 75% räcker för att betvinga ett bottenlag, speciellt när man har spelare som Hamad som kan sticka fram passningar liknande den som Tankovic, mycket snyggt, förvaltade vid målet. Hamad hade fram till dess inte gjort sin starkaste insats med oskärpa i det mesta och t.o.m. en hårresande miss när målet var öppet i den första halvleken.

Bollinnehavet i matchen var massivt i Hammarbys favör men vi hade länge förtvivlat svårt att omsätta detta i vassa chanser. Jag slutade räkna inlägg från kanterna, in i TFFs straffområde, efter ett tag då det var så många. Tyvärr hade de flesta en sak gemensamt, det saknades ”timing” mellan den som slog inlägget och mottagarna i straffområdet.

Samma sak gällde de avgörande passningarna. Antingen blev de för hårda eller för lösa, aningen missriktade eller missförstådda, och de gånger när de blev bra så resulterade dessa endast i ganska usla avslut. Efter Tankovic mål blev Trelleborg tvungna att gå framåt vilket öppnade upp i ett flertal kontringar som borde ha resulterat i 2-0 men istället var Johan Wiland tvungen att göra en prakträddning på slutet för att rädda segern, då hemmalaget i stort sett slutat spela sista 15-20 minutrarna.

Men visst fanns det även tillfällen när vi gjorde bra saker offensivt, som vid målet, Tankovic frispark i ribban och Djurdjic stenhårda avslut som Trelleborgs målvakt gjorde en kanonräddning på med kvarten kvar av matchen.

Dessa bra saker, tillsammans med en i stort sett solid defensiv gav oss ändå rättmätiga tre poäng mot bottenlaget Trelleborg, men vi kan nog alla vara överens om att det kommer att krävas en 100-procentig insats i nästa omgång på bortaplan mot ”Peking” på Östgötsporten, ett Norrköping som endast förlorat en av sju hemmamatcher, ironiskt nog mot just Trelleborg, och vunnit resten.

Några vars insatser ändå stod ut idag var Jeppe Andersen, Mads Fenger, Simon Sandberg och Johan Wiland där alla fyra var mycket bra i sina roller. Jeppe har hittat toppformen och visar nu varför Michelsen ville ha honom. Samma sak med Fenger som läser spelet fantastiskt och gör några riktigt resoluta brytningar. Den tidigare skadade Simon Sandberg visade med eftertryck att han är tillbaks på allvar och nu vill vara ordinarie på högerkanten. Slutligen då Johan Wiland, som åkte på någon typ av ryggskada på uppvärmningen, som biter ihop och ställer sig i mål ändå och levererar en kanonräddning när det behövs som bäst.