Visionerna inte tydliga nog
Supportrarnas förväntansbild av semifinalen var glasklar. “Vi ses på Wembley” stod det på banderollen som de svenska fansen tågade mot arenan med. Glasklart kan tyckas. 90 minuter senare stod man där som ett lag i spillror med krossade gulddrömmar. Hur går man vidare efter att ha fått se sin målbild försvinna utom räckhåll.
Inför årets EM valde Sverige att ha en hög svansföring och benämnde sig själva mer än gärna som favoriter till att ta guld i sommar. Efter otaliga silver och bronsmedaljer var det dags att bärga det där EM-guldet i år. Bäst rankade i hela Europa och en OS-final färskt i minnet var det dags att släppa på lillasysterskomplexet och visa att man är att räkna med även när de stora fotbollsnationerna börjat satsa.
Defensiva frågetecken
Sverige inledde mästerskapet mot regerande mästarna och även om man tog sig vidare till kvartsfinalen som gruppetta fanns det stora frågetecken kring defensiven. Sverige hade inte satts på prov mot lag som Portugal och Schweiz och då ska sägas att vi kom undan med alla tre poäng mot Schweiz med en del tur. Belgien i kvartsfinalen var en uppvisning i ineffektivitet och dramaturgi. Men något försvarsspel sattes inte på prov när Sverige tog sig vidare till semifinalen.
Backlinjen har varit en följetong i sig under mästerskapet. Covid-19 som spökat i truppen, spelare som inte tränat med laget och en vänsterback som är uttagen utan att ha förbundskaptenens förtroende. Peter Gerhardsson har laborerat i de bakre leden där kontinuitet har saknats och mittbackar blivit ytterbackar när ytterbackarna vi har inte håller rätt nivå enligt förbundskaptenen. När Hanna Glas var uppskriven som vänsterback i startelvan mot England var det flera som höjde på ögonbrynen. Varför inte det naturliga valet Amanda Nildén? Eriksson som spelat där tidigare under mästerskapet? Jonna Andersson som uppenbarligen var spelduglig. Till råga på det var startade Sofia Jacobsson i den offensiva trion. Sveriges nummer 10 som inte spelat en minut av årets mästerskap hittills.
Sikta högt..
Inför mästerskapet hade Sverige en vision om att i år var det dags att ta det där efterlängtade EM-guldet. Och ska man kunna visualisera någonting så är det viktigt att skapa sig tydliga målbilder. Någonting som Sverige tydligt gjorde när man drog favoritskapet likt en ryggsäck runt axlarna, som till synes satt rätt bekvämt innan mästerskapet drog igång.
– Vi kan inte sikta lägre efter det vi har uppnått de senaste åren. Men det återstår att se om det är ett bra sätt att prata utåt om att man vill nå hela vägen, sa Fridolina Rolfö till Expressen inför EM i England 2022.
...och landa hårt
Gårdagens semifinal mot värdnationen England blev allt vad britterna hoppats på. Efter en positiv och aktiv start från firma Blackstenius/Rolfö där man med lite tur kunde fått med sig ett mål inledningsvis var det efter kvarten ett England som tog över matchbilden. Fixstjärnan Kirby var omöjlig att få tag på för de svenska mittfältet som inte stod att känna igen utan såg ut att stå och drömma om Wembley när England kunde spela sig igenom ett ihåligt och osammanhängande svenskt landslag.
Lagdelarna i Sverige satt inte ihop och när de kollektiva försvarsspelet inte kunde hjälpas, utan snarare stjälpas, av individuella prestationer som inte levde upp till sin egentliga nivå var det tack och godnatt. Efter 1-0 var det meningen att Sverige skulle samla sig, skaka av sig kallduschen och jobba sig tillbaka in i matchen. Istället blev man överspelade och straffade av ett England som var mer påkopplade, hungrigare och individuellt bättre än de blågula.
Smärtsamma scener när Alessia Russo retsamt kunde klacka in 3-0 mellan benen på Hedvig Lindahl. En sekvens talande för hela matchen. Efter en fin parad av Lindahl o första läget var det som att hela laget slutade spela för en sekund. Nöjda över sin prestation i sekvensen innan stod man och sov på andrabollarna, det gjorde inte England som inte kommer sluta spela förens de står som segrare hemma på Wembley. Matchen slutade till sist fyra mål mot noll och det där guldet som man så gärna pratade om på förhand kommer inte hamna i Sverige när det avgörs den 31 juli.
Varken mer eller mindre
Var det då fel av Sverige att prata om sig själv som guldfavoriter så tydligt inför årets mästerskap? Borde man kanske haft samma nedtonade förväntningar som vanligt och blivit glatt överraskade om det gått hela vägen. Hade man tagit på sig en alldeles för tung ryggsäck som både saknade stöd för höfterna, plats för vattenflaska eller för den delen en kompass? Det är lätt att bedöma hela Sveriges mästerskapsinsats från gårdagens match och säga att allt var skit. Sveriges insats i årets EM är okej, varken mer eller mindre. Okej.
Den tydliga satsningen på fotbollen bland kvinnor som görs i de stora fotbollsländerna kommer i längden skapa snarlika landskap som vi ser bland herrarna. England är i toppen för att stanna, Tyskland och Frankrike lika så. Sverige i sin tur har inte samma självklara framtid innan toppfotbollen. Med en ekonomi som är begränsad kommer förutsättningarna ändras för varje år som går och ju mer pengar som pumpas in i fotbollen även bland damerna.
Vikten av vision
Med det sagt så var gårdagens förlust smärtsam på många sätt. Kommer vi få en lika bra chans på guldet inom en överskådlig framtid igen eller står vi inför ett oundvikligt maktskifte i fotbollen. Spekulera kring framtiden kommer vi få tid att göra så det räcker framöver men jag är säker på att ett sätt att nå dit man vill nå, är att skapa tydliga målbilder för vart man är påväg. Det finns olika sätt att skapa dessa målbilder och att prata om de medialt är ett sätt, inte nödvändigtvis fel. Utan en tydlig målbild och vision är det svårt att bryta barriärer, hur ska man veta vad målet är om man inte talar om det. Den här gången gick det inte, spelarna och ledarna kommer sätta sig ned och analysera och förhoppningsvis justera där det behövs. Sedan är det bara att hoppas upp på hästen igen när VM-kvalet tar fart mot Finland den 6 september.
Till dess hoppas vi att visionen blir tydligare än vad den var i sommar.
