VM genom tiderna – VM 1999: De amerikanska pionjärerna
I artikelserien VM genom tiderna blickar vi tillbaka på fem minnesvärda VM-turneringar som har satt stora avtryck på damfotbollen världen över. Fotbolls-VM 1999 sågs av mer än 1,2 miljoner åskådare på plats på arenorna i USA. Turneringen blev starkt förknippat med en ikonisk målgest och startskottet på den dynasti som skulle bli amerikansk damfotboll.
Efter historiens första VM i Kina 1991, skulle FIFA till slut följa upp det med ett nytt mästerskap fyra år senare. Det arrangerades i Sverige på betydligt mindre arenor än de i Kina mästerskapet innan. Arrangörerna hade heller inte tvingat in fabriksarbetare som skulle fylla läktarna på Tingvalla IP, Arosvallen eller Strömvallen. Mästerskapet i Sverige blev långt ifrån en publiksuccé. Kanske berodde det på värdlandets uttåg redan i kvartsfinalen.
Grannlandet i väst, Norge, kom att ta hem VM-turneringen i Sverige. I finalen slog man Tyskland med 2-0, men turneringens kanske mest prestigefyllda match hade spelats i semifinalen mot USA. Norge vann med 1-0 efter en tung amerikansk slutforcering. Efter matchen firade norskorna med sin segertågsdans på planen, inför ögonen på de utslagna amerikanskorna.
– När du ser din motståndare trycka upp det i ansiktet på dig sådär så får det magen att vrida sig, sa USAs Carla Overbeck om norskornas segerfirande.
Ett år senare skulle amerikanskorna få sin stora revansch. 1996 hölls OS i Atlanta, USA och för första gången någonsin var damfotboll med på OS-programmet. Många hade stora på förväntningar på det amerikanska laget, och framme i semifinalen ställdes man återigen mot sin nordiska antagonist. På dörren till det amerikanska omklädningsrummet satt en bild på det norska segerfirandet från året innan.
– Varje dag när skulle träna var det det som vi såg. Vissa gånger slog vi till bilden, för de hade det som vi villa ha. De var det bästa laget, sa storstjärnan Mia Hamm.
USA vann mot Norge med 2-0 och vann sedan även finalen mot Kina inför storpublik. Men det var bara publiken på plats som hade fått ta del av lagets framgång. Matchen hade inte sänts på TV, något som spelarna var besvikna över.
– Återigen kände vi att nu är vi verkligen på väg att ta sporten framåt, men då sumpades det ändå, säger Julie Foudy.
Större rykte efter OS
Efter OS skulle sporten dock få sig ett lite större rykte, mycket tack var den mediaskygge stjärnan Mia Hamm. Lagets stora målskytt som medverkade i reklamfilmer för bl.a. schampo och Gatorade tillsammans med Michael Jordan. Inte för hennes egen vinning, utan för att ge ljus åt damfotbollen i USA.
Fotbollsturnering i Atlanta-OS hade lockat mer publik än vad man hade trott. Intresset för fotbollen hade spridit sig som en löpeld i landet. Nu skulle landet för första gången arrangera ett fotbolls-VM för damer, fem år efter att herr-VM arrangerats på jättearenorna runtom i USA.
Till följd av de skrala publiksiffrorna under VM i Sverige, ville FIFA att mästerskapet att arrangörerna att VM skulle spelas inför mindre men fyllda arenor, istället för halvfyllda jättearenor. Men efter att ha sett publikintresset från OS i Atlanta, valde arrangören istället att lägga turneringen på större amerikanska fotbollsarenor.
Finalen skulle spelas på Rose Bowl i Pasadena med plats för mer än 90 000 åskådare.
Men kritikerna skulle inte vänta på sig. ”Tänk om de arrangerar ett VM och så kommer ingen” tänkte vissa.
Någon stor PR-budget fanns inte för det amerikanska laget. Det de fick göra var att åka ut och träffa publiken för att upplysa de om att det minsann skulle spelas ett VM som man inte ville missa. Under vägen fram till turneringen var landslagsspelarna runt till en mängd olika flickfotbollslag för att dels ”marknadsföra” sig själva, men också för att ge unga fotbollsspelare några att se upp till.
I början av juni hade arrangören sålt över 500 000 förköpsbiljetter till VM. Trots det fanns kritikerna kvar och sa att de siffrorna var falska. Men det skulle de själva få äta upp.
”Alla är här för att kolla på oss”
East Rutherford, New Jersey och Giants Stadium. VMs premiärdag, utanför arenan råder nästintill trafikkaos. Parkeringen utanför arenan är full med bilar, och överallt står folk och målar skyltar till matchen.
– Jag tänkte herregud, alla är här för att kolla på oss, sa Carla Overbeck om det som mötte de vid arenan.
Bemötandet på och runtom arenan var något som rörde många av spelarna till tårar. VM var äntligen hemma tänkte de innan turneringen ens hade sparkats igång.
Förbundskaptenen Tony DiCicco började bli orolig för att känslostormen skulle ha en negativ inverkan på lagets prestation. Den Tom Selleck-liknande DiCicco behövde dock aldrig vara orolig. USA sprang över Danmark och vann med övertygande 3-0 inför ett fullsatt Giants Stadium. Snarare än stjälpt hade känslorna och bemötande från publiken satt tonen för både laget och mästerskapet.
USA dansade förbi gruppspelet efter att utöver Danmark ha besegrat Nigeria och Nordkorea.
I kvartsfinalen väntade nu Tyskland och amerikanskorna skulle sättas på prov för första gången. Tyskland. USA hamnade i dubbla underlägen i första halvleken och gick till halvtidsvila i ett 2-1-underläge.
I omklädningsrummet under halvtidsvilan sa förbundskapten DiCicco till spelarna att om de ville åka ur VM, kunde de fortsätta spela som de gjorde i första halvleken. Han visste precis vilken reaktion han skulle få från sina spelare. Rutinerade Michelle Akers beskrev det som: ”It was time to cowboy up”.
Och visst ”cowboyade” amerikanskorna upp i den andra halvleken. På 25 minuter hade man vänt till 3-2 och tyskorna mäktade aldrig med att svara upp. Hemmanationen hade avancerat till semifinal och grattades i omklädningsrummet av president Bill Clinton efter matchen. Intresset för mästerskapet hade nått upp till en ny nivå.
Semifinalen mot Brasilien blev jämn trots att USA fick en dröminledning när Cindy Parlow gjorde 1-0 redan efter fem minuter. Ställningen stod sig fram till den 80:e minuten när Michelle Akers punkterade matchen från straffpunkten, och skickade USA till VM-final. Väl där skulle man ställas mot Kina. Samma lag som hade kört över Norge i semifinalen och samma lag som hade stått på andra sidan i OS-finalen 3 år tidigare.
Den historiska finalen
På ett fullsatt Rose Bowl hade 90 185 åskådare bänkat sig för en historisk final. Publiksiffran var den största någonsin för ett kvinnligt idrottsevenemang. Förväntningarna var skyhöga. En hel nation, och inte en så liten heller, såg bara guldet framför sig. Det var något som hade förts över på spelarna också.
Lagkapten Carla Overbecks famous last words innan finalen var ”we are the best, we are the best”.
USA kom ut som det starkare laget under finalen mot Kina. Ett Kina som man hade förlorat mot i två av de tre senaste matcherna lagen emellan. Nu var det USA som hade övertaget, men man lyckades inte göra mål under 90 minuter, och man lyckades heller inte göra mål under 120 minuter. Det gjorde inte Kina heller. Straffsparkar skulle avgöra VM-finalen i ett stekande hett Kalifornien.
Spelarna hade kylan. Bägge lagens två första straffar slogs säkert i mål. Liu Ying kliver fram för att slå Kinas tredje mot den amerikanska målvakten Briana Scurry. Under straffarna har USA-målvakten varit långt framför linjen innan straffarna har slagits. Men det var inget som domarna hade anmärkt på. Det gjorde de inte på den här straffen heller som Briana Scurry dessutom räddar.
Fram på efterföljande straff går Kristen Lilly och skjuter upp USA i ledningen.
Båda lagen gör mål i den efterföljande straffomgången och allt kommer fram till den femte och avgörande straffomgången. Kinas och turneringens skyttedrottning, Sun Wen kliver fram och är tvungen att göra mål för att hålla finalen vid liv. Hon fintar kyligt bort Scurry, som återigen tjuvar, och lägger in bollen i andra hörnet.
Trots det hade nu USA chansen att avgöra.
Fram stegade ytterbacken Brandi Chastain. Den kinesiska målvakten Gao Hong söker ögonkontakt med straffskytten men hon tittar åt sidan. Det var Hongs sätt att psyka sin motståndare och några månader tidigare hade det funkat. Hong räddade nämligen en straff från just Brandi Chastain under finalen i Algarve Cup. En final Kina vann över USA. Nu hade Chastain chansen att ta revansch.
Hon lägger bollen på straffpunkten och ställer upp sig för att skjuta straffen. Men hon gör det med fel fot. Det var Tony DiCiccos idé för att sätta griller i huvudet på den kinesiska målvakten.
Chastain springer fram och skjuter, med fel fot, bollen i mål. Hon tar av sig tröjan och faller ner på knä i en svart sportbehå, nävarna knutna och armarna spända. USA var världsmästare.
Chastains målfirande kom att få en ikonisk status. Det fångades på bild av flera fotografer på plats och skulle pryda omslaget till Sport Ilustrated, ett av världens största sportmagasin.
Damfotbollen hade bevisat sig och stora framsteg hade gjorts sedan det första mästerskapet i Kina 1991. Nu visste i alla fall hela USA om vilka som var världsmästare i fotboll.
Efter det amerikanska lagets framgång, startades den för professionella ligan i USA. Spelarna kunde då försörja sig helt och hållet på fotboll och runt om i landet satsades det på dam- och flickfotboll.
Guldhjältarna blev pionjärer och skulle komma att bana väg för en ny amerikansk dynasti.
