Efter Sveriges förlust mot Spanien: Man gav sig själva inte en chans
Sveriges svaga insats i semifinalen bäddade för en sen förlust. Ett av världens fyra bästa lag, kanske till och med de tredje bästa, kan man fortfarande bli. Men utfallet hade kunnat bli ett annat om Gerhardsson bara stått fast vid ett vinnande koncept.
Sverige är ute ur guldracet i VM 2023 och det känns skit.
– Ett brutalt slut på den här matchen. Nu är det mest besvikelse. Jag är stolt över laget, vad vi presterat i det här mästerskapet och därför känns det brutalt att inte få spela finalen som vi drömde om, sa Asllani till SVT.
Beskriver känslan väl
Asllanis ord efter slutsignal beskriver känslan hos de flesta som såg matchen. Det var en match där inget av lagen vågade ta för stora risker. Spanien dominerade ett bollinnehav utan att ställa för mycket frågor till ett svenskt försvar. De gånger man väl ställde frågan vart det inget Sveriges Zecira Musovic och backlinjen inte hade svaret på. Skott utifrån utan skärpa var det som bjöds på från spanskt håll.
Sverige å andra sidan valde att frångå den så framgångsrika totalpressen man satte perfekt i matchen mot Japan. Istället var det ett passivt, och i ärlighetens namn fegt Sverige, som låg rätt i positionerna och avvaktade kontringar. Två avslut mäktade vi med och det var avslut som lämnade mer att önska. En, genom turneringen halvskadad Rolfö hade Sveriges bästa chans innan kvitteringen i den 88:e minuten. Avslutet kom efter att Sveriges vågat ligga högt och vinna boll i sista tredjedelen.
Sveriges är ute ur guldracet och det känns såklart skit. Efter att ha slagit ut de regerande världsmästarna USA, turneringens formstarkaste lag Japan, och visat att så länge individen underkastar sig kollektivet kan man gå hur långt som helst. Att då stå för en intetsägande insats som är svår att argumentera borde slutat annorlunda, känns skit.
Ställa frågor
Inför mästerskapet var det tydligt vad Gerhardsson ville få ut av sina offensiva spelare. Både han och spelarna själva påtalade i intervjuer vikten av att våga utmana. Ställa frågor till motståndarens försvar och ta sig förbi sin gumma. Rytting Kaneryd har genomgående varit den enda spelare i laget som har gjort de som efterfrågades på förhand. Hon har bitvis försvunnit ur matcherna men blixtrat till tillräckligt ofta för att hennes spelstil ska vara värt det. Hon har ställt frågor ingen annan i Sverige lyckats med i det öppna spelet.
Med samma tydlighet som Gerhardsson efterfrågade spelare som kan göra sin gumma i offensiven. På samma vis valde samma förbundskapten att lämna spelare som Rosa Kafaji hemma i Sverige. Han valde att sätta Janogy på bänken. Han valde mästerskapet igenom att spela med en halvt skadad Rolfö som en av tre offensiva spelare. Visst har det kommit ett par mål från Rolfö, men i all välmening, det har inte varit mål som har kommit efter individuell briljans. Fridolina har själv pratat öppet om skadan hon dras med i knäet. Hennes mor och förbundskapten likaså. Lägg därtill att Gerhardsson har stora problem i hur han ska använda en spelare som så sent som i maj avgjorde en Champions League final. Det går ganska enkelt att argumentera för att de spetskvaliteter Gerhardsson eftersökte inför VM, inte är en halvt skadad Fridolina Rolfös spetskvaliteter.I alla fall inte i ett landslagssammanhang.
Det känns skit
Sverige är ute ur guldracet och det känns skit. Hade Gerhardsson i stället valt att fortsätta på taktiken han använde mot Japan. Där Sverige så framgångsrikt, mot ett bollskickligt motstånd, dominerade stora delar av matchen. Då kan jag nästan garantera att utfallet sett annorlunda ut. Sveriges halvdana insats mot Spanien blev varken hugget eller malet. Har man ingen fungerande individuell briljans i offensiven kan man inte förvänta sig att kontringarna ska ge resultat. Att Sverige inte valde det höga presspelet, som man uppenbarligen behärskar, gör att man inte ens ger sig själva chansen.
Nu väntar en bronsmatch och Sverige har fortfarande chans till medalj. Jag önskar att Sverige går ut och spelar på sina styrkor, lördag klockan 10:00, i Queensland. Att vara bland de sista fyra lagen i ett VM är givetvis ett mer än godkänt betyg, vare sig det blir medalj eller inte. Det är världens bästa lag Sverige har slagits mot i ett klimat där allt fler nationer satsar på damfotbollen. Vill vi ha en chans att fortsatt vara en del av toppskiktet krävs det en förbundskapten som inte vacklar i de taktiska tankarna. Med bestämdhet måste man våga utnyttja den spets man besitter. Fasta situationer och fysik är två delar som fungerat väldigt, väldigt bra. Framöver kommer det krävas mer.
Sverige är ute ur guldracet och det känns skit. Till hösten väntar en revansch att utkräva när Sverige möter Spanien i Nations League. Då hoppas jag få se ett Sverige som utnyttjar fler av de verktyg man har i verktygslådan.
