Västerås - Malmö FF1 - 1
VSK-MFF 1-1: Hädiskt
En möjlighet att bärga det 24:e SM-guldet mot tabelljumbon. Runt 4000 bortasupportrar på plats. Det verkade inte vara nog för att motivera spelarna då man i princip ställde ut skorna och hoppades att det skulle gå vägen. Det gjorde det givetvis inte utan istället fick man nästintill försvara sig till ett kryss.
Guldfesten förstördes och sköts upp tack vare en jäkligt svag insats från di blåe. Man började även matchen på ett väldigt trevande vis där man som många gånger förr rullade runt bollen i snigeltempo i backlinjen. Det var ett fåtal gånger man lyckades spela igenom motståndarpressen och komma rättvända mot mål men allt som oftast misslyckades man och fick VSK att se ut som om de befann sig i toppskiktet av den allsvenska tabellen.
Bortsett från ett par offensiva hörnor var det i stort sett första gången man tog sig till Västerås straffområde med någon form av kontroll när Bolin vek in och avslutade mot bortre stolpen. VSK-målvakten Johan Brattberg släppte retur perfekt ut till Botheim som la in den i öppen bur. 1-0 till Malmö tidigt och ett mål som i alla fall jag trodde skulle göra att MFF fick matchen precis dit de ville. Istället blev man bara succesivt ännu sämre och bjöd på flera farligheter i eget straffområde. Det var en mycket diskutabel straffsituation där VSK mycket väl kunde ha fått med sig en straff där Busanello fäller VSK-spelare i straffområdet. Sen kan det dock även diskuteras om Jansson skulle ha haft frispark i situationen dessförinnan.
Ledningen stod sig till halvtidsvilan men man kan inte påstå att den kändes särskilt betryggande med tanke på hur spelet såg ut genom hela halvleken. De inledande 15-20 minuterna fram till VSK:s kvittering i andra halvlek kan nog vara den sämsta period av fotboll jag personligen har sett sedan Rydström tog över som huvudtränare i föreningen. Man var ängsliga, backade hem med 10 man som alla stod på hälarna och tittade på. Man vann inga andradueller. Knappt en enda gång etablerade man ens spel på VSK:s planhalva. Därför kom inte heller kvitteringen som en blixt från en klar himmel. Den hade legat i luften hela andra halvlek. MFF hänger inte alls med på en krossboll som landar perfekt vid VSK-spelare Isak Jönsson som avslutar med vänstern. Dahlin hinner komma ut men släpper retur rakt ut till inbytta Pedro Ribeiro som slår in den. En bedrövlig period av fotboll från MFF som man blir straffade för.
Förra säsongen tappade inte MFF poäng en enda gång när man tog ledningen i matcher. I år har man tappat 2 poäng mot Häcken, 2 poäng mot BP, 2 poäng mot Kalmar, 2 poäng mot Värnamo och 2 poäng mot Västerås efter att man har tagit ledningen. 10 tappade poäng. Rätt anmärkningsvärt med tanke på hur bra vi var på att stänga matcher under föregående säsong.
Sista halvtimmen går knappt att beskriva med ord hur dålig den är från MFF. Inbytte Ali var väl den enda som hade någon form av intention att ta sig till motståndarnas straffområde. Resten verkade bara vilja spela av matchen genom att dutta runt bollen på egen planhalva. Inte ens det gjorde man särskilt bra. Man slog ut passar över sidlinjen och bjöd VSK på flera gratislägen efter slarviga bolltapp. En fruktansvärt dålig genomförd andra halvlek från MFF och i slutändan ska man nog vara nöjda att man tog sig en poäng närmre SM-guldet snarare än att man sumpade möjligheten att vinna det idag. Så dåliga var man.
Imorgon väntar ett Stockholmsderby mellan tabelltvåan Hammarby och tabelltrean Djurgården. Vid kryss så står det klart att MFF är svenska mästare. Vinner något av lagen får man istället rikta in sig på att stänga butiken hemma mot blåvitt på måndag nästnästa vecka. Däremellan väntar som bekant en ganska viktig Europamatch mot de regerande Conference League mästarna Olympiakos. Även den hemma på stadion. Ska man ha någonting och säga till om i en sådan match blir det nog för MFF att höja sig en, två, tre, kanske fyra snäpp. Detta var en grovt underkänd insats mot ett ytterst mediokert motstånd. Tråkigt.
