AIK - IFK Värnamo
Ytterkrisen
Efter två kryss ligger AIK:s cupöde i Degerfors och Trelleborgs händer. Gruppjumbon IFK Värnamo står på andra sidan och oavsett hur det går i den andra matchen får vi hoppas på en insats som bådar gott inför Allsvenskan.
Nästan precis när jag satte mig ner för att skriva den här texten publicerades en artikel på Fotbollskanalen, ”AIK kör med öppna kort om skador” gick det att utläsa på skärmen. Någonting i stil med ”det var fan på tiden” gick igenom huvudet och det tror jag alla känner. AIK:s otransparenta sätt att kommunicera skadeläget i spelartruppen har nästan fått meme-status. Det har varit över och underkroppsskador. Punkt. Men nu blir det ändring på det och jag tror alla parter kommer tjäna på det.
På den numera vältaliga och öppna skadelistan går det att hitta totoalt nio spelare. Fem av dessa är någon form av ytterspringare, nämligen Danilo Al-Saed, Taha Ayari, Eskil Edh, William Hofvander och Jere Uronen. Detta i kombination med att AIK inte hittat en pålitlig nia har påverkat lagets spel drastiskt i inledningen av tävlingssäsongen. Att AIK inte är bra offensivt är mer eller mindre allmän kunskap, men sett till skadelistan finns det goda själ till det.
Bristen på renodlade yttrar och ytterbackar har tvingat Mikkjal Thomassen att laborera om i startelvan. Det har blivit trebackslinje med fyra centrala mittfältare framför och två yttrerspringare som mer liknar wingbacks. Problemet är vi knappt har en frisk spelare i truppen som är en naturlig wingback. Mads Thychosen fungerar i den rollen men om du frågar mig är han bäst som högerback eller högermittback i en trebackslinje. Dino Besirovic har spelat både till vänster och höger under gruppspelet utan att övertyga och Victor Andersson fick chansen till vänster senast men fick inte utrymme för sina spetsegenskaper.
Med fler spelare friska och med en ny anfallare på plats hade jag önskat att vi spelade med tydligare yttrar. Ett lag med så defensiv prägel som AIK behöver spelare som kan bryta mönstret och bidra till att dra isär motståndarlaget. Förra året var det Ioannis Pittas och inte minst Rui Modesto som kunde skapa målchanser på egen hand, nu saknar vi sånna spelare. Om vi ska fortsätta med en formation i stil med vad vi sett i cupen så kommer vi behöva mer renodlade wingbacks, eller åtminstone spelare som kan spela på flera ytterpositioner.
AIK är långt ifrån färdiga och en cupexit kanske t o.m skulle vara en välsignelse som ger Mikkjal och laget utrymmer att förbereda sig inför allsvenskan. Det känns också som att många AIK:are redan har gett upp. Endast 12 000 biljetter är sålda till fredagens match. Det finns med andra ord utrymme för att göra en dyster kväll till något oförglömligt.
