Ord från Dietisten Del 5: Maten och Positionsspelet
Hoyzer Boys omåttligt populäre Dietist är tillbaka med oumbärliga råd kring måltidens taktiska upplägg.
Jag gläds som er andra över Hoyzer Boys framfart i seriespelet och hoppas att min kunskap kan ha bidragit till den obesegrade sviten, nu uppe i fyra matcher. Vad som slår mig när jag studerar Hoyzers matcher (på DVD, mitt pressade schema tillåter tyvärr inte att jag åser matcherna live) är hur skickligt lagledningen har inympat ett taktiskt tänkande hos ett gäng i grunden råbarkade håriga män med fäbless för s.k. ”hård” rockmusik och välhumlade maltdrycker.
Detta med taktik fick mig att tänka på inte bara vad en elitkorpspelare äter utan även hur han intar sin föda. Det är inte alltid så enkelt som att öppna en burk ravioli och sticka ner skeden – även om det inte är något fel på burkmat; tvärtom. Men det finns falanger inom Hoyzer Boys som hävdar en viss kulturell förfining. Och då är det mat upplagd på fat som gäller. Nu kan man ju tycka vad man vill om denna småborgerliga metod att presentera och inmundiga föda, men som lagets och folkets Dietist är jag till för alla riktningar och särintressen.
Att servera mat på en vanlig tallrik är dock ett diffust och otaktiskt sätt att angripa födsloämnena. Jag skulle vilja jämföra det med ett fotbollslag utan tränare och taktik. Riset (anfallet) svämmar över in i såsen, kycklingfilén (försvaret) är orörlig men viker sig under tryck från gaffeln och kniven och mitt i allt detta trängs en grönsallad (mittfältet) som inte vet om den ska komplettera riset eller kycklingen. Har korpfotbollsspelaren för vana att intaga sin mat enligt denna förvirrade tallriksmodell är jag övertygad om att förvirringen spiller över på grusplanen i en matchsituation.
Återigen får vi vända oss till Asien, där man sedan urminnes tider varit medvetna om problemet. Kinas nationalrätt Fyra små rätter är ett föredöme inom matpresentation. Här har varje rätt fått sitt eget fack, avskiljt från de övriga med en oforcerbar mellanvägg. Ingen sammanblandning av smaker och konsistenser. Biffen med sina bambuskott vet sin plats, likaså de friterade räkorna. Riset serveras separat i en skål och kan med fördel blandas i där det för tillfället behövs bäst.
Den andra stora scenen för disciplinärt serverad mat hittar vi i luften. Trafikflyget är av nöd och hävd ett organisatoriskt skolexempel, där tusentals olika parametrar vägs in för att få allting att fungera så smidigt som möjligt. En integrerad och i mitt tycke bärande del i organisationen är brickmaten som serveras ovan molnen. Här har yteffektivitet och separation maximerats för att på en ytterst begränsad yta få plats med en trerätters middag. Med andra ord: en perfekt taktiskt genomförd fotbollsmatch fast på en bricka. Positionsspelet är klanderfritt: i mitten har vi huvudrätten som basen i måltiden. På flankerna: en krämig räkcocktail till vänster och en fluffig efterrättspudding till höger. Ovanför detta en 18,5 cl vinflaska, bestick samt krydderier och serviett; torr- likväl som våt.
Om du som aspirerande eller redan aktiv elitkorpbollspelare tar för vana att inta dina måltider enligt fackmodellen med varje smakfunktion separerad kan jag garantera att du snart märker skillnad på planen. Ditt positionsspel kommer förbättras, du kommer se luckor och passningsvägar (väggarna mellan facken) som ingen annan ser. Kort och gott, du lämnar den ofokuserade och slarviga helfatsmodellen bakom dig till förmån för taktik och disciplin. Och som bonus förhöjs din matupplevelse betydligt.
Har du frågor eller funderingar kring mat, träning och/eller livet i allmänhet? Mejla Dietisten på herthahoyzersc@comhem.se!
