Historien bakom årets viktigaste derby
Yngst i laget men ålderman i Hoyzer. Daniel Sannum är en av veteranerna i Hoyzer Boyz, tillika del av lagets försvar – ”Skäggmuren”. Exklusivt inför måndagens derby berättar Sannum historien om rivaliteten mellan Hoyzer Boyz och Erasure.
När vi drog igång Hoyzer Boyz våren 2005 (det var ”Mappe” Persson som skötte det praktiska på den tiden) så blev det att vi började träna i Tanto, antagligen för att det var centralt och lätt att ta sig dit för alla i laget. Dock är det inte många som är kvar från första årgången förutom jag, Ola, Zeta och Dudde om jag inte minns fel. Men det var fler som vill träna där, så det föll sig naturligt att vi började spela mot dom som fanns där. Efter lite surr lagen emellan visade det sig att det laget, Erasure, också skulle spela korpen detta år – jag tror det va deras första år precis som för oss. Det var väl som det är nu, att det var Tomas som vi hade mest kontakt med. Sen drog ju då säsongen igång och då upptäckte vi att vi spelar i samma division som Erasure. Div 18.
Vid det här tidiga stadiet så hade ju inte hatet brett ut sig så mycket inom truppen som det har nu. Förr hade vi till och med sådan kontakt att vi lånade in spelare från varandras lag för att få fullt lag på matcher, något som är helt uteslutet idag. Då bör ju också nämnas att på den tiden var vi inte den slipade lagmaskin som vi är idag utan det var faktiskt många gånger ganska svårt att få ihop lag till match. Folk kom och gick det lånades lite här och där. Så gick det ju också som det gjorde. Vi kom sist i serien, minns inte hur det gick för Erasure. Dom var inte med i toppstriden på något sätt men dom var bättre än oss.
Erasure hade också lite problem med att få folk till matcher och träningar på den tiden. Jag vill minnas att det fördes diskussioner om att Erasure skulle lägga av och vi skulle plocka in toppspelarna i Hoyzer. Detta hände aldrig utan Erasure lyckades på nåt vis skaka sig ur dödsgreppet. Här någonstans skulle jag tro att hatet började koka upp lite. Rent generellt brukade vi vara bättre på träningarna för att sedan förlora på match, vilket också var en bidragande faktor till att vi i dagens läge vägrar att ställa oss under detta habila gäng.
Jag minns en fest hemma hos Hasse Håkansson där Erasures Emil Bertz var en av deltagarna. Han berättade att när dom hade startat sitt lag så va det lite med glimten i ögat: ett gäng killar som lyssnade på musik och festade skulle starta ett fotbollslag. Det skulle på nåt sätt vara lite ironiskt och kul. Men, sa han, "Sedan såg vi er…" Det summerar väl något av det Hoyzer Boyz har stått för genom åren.
