Kronikk fra Jakob Hussfelt
Lillebror har fått være keeper på to treninger med Andrea Doria og ventilerer nå sine tanker og betrakninger.
Som hängiven styrelsemedlem i FC Andrea Doria var det givet att söka uppleva laget i action. Mer van vid skrivbordsmiljöer än fotbollsplaner krävdes idogt mullvadsarbete för att säkra träningsplatsen i Dorias ena mål.
Min ursvenska identitet gäckade mig några gånger då det var hart när omöjligt att urskilja gult från blått på västarna. Vid bollfördelning från eget mål kom detta fenomen ett par gånger åtminstone halva Doria till glädje och ledde till blixtsnabba spelvändningar och nätprassel. Kombinerat med en stabil målvaktsinsats skapade det just den spänning som karakteriserar en Doriamatch.
Mina hyllningar efter den här träningsveckan går givetvis ut till laget och fanbasen i Doria med en extra varm eloge till Pedersens behjärtansvärda domarinsats under träning. Pedersens smärtfyllda beslut att denna gång inte lira gick inte att skymta i hans minspel. Han levde klanderfritt upp till de Dorianska sportsliga ambitionerna som kretsar kring rent spel och utvisning vid eventuella svordomar. Det överraskar nog ingen att få tillfällen gavs att vissla i pipan och det gör Pedersens minutiöst finstämda punktinsatser i pipan än mer välkomna.
