Taktikern: Vikta om laget
Hoyzers strategiska snille Taktikern ger oss ytterligare en lektion i hur man skapar sig fördelar på plan genom en hjärnornas kamp på sidan om densamma. Denna gång laborerar han med assymetriska lagformationer.
Efter några mer filosofiska utflykter vill jag nu återigen plocka fram min taktiktavla för att prata om de ack så viktiga detaljer som gör skillnad i grusets utsatta verklighet.
Fotboll spelas i de flestas ögon relativt symmetriskt. Vänsterbacken gör precis som högerbacken, fast med fel fot; vänsteryttern ångar på precis på samma dåraktiga vis som högeryttern; den defensiva innermittfältaren ligger i led, bakom den offensiva; centerhalvorna är utbytbara mot varandra och anfallsspelarna går bägge på samma boll.
Om två likvärdiga lag möter varandra tar spelarna helt enkelt ut varandra. Om två olikvärdiga lag möts så kör det bättre laget över det sämre. Svårare än så är inte fotboll. Och för icke utbildade taktiker är det den enda taktik man kan hålla sig till. På senare tid har det dock klivit fram några oortodoxa taktiker som brutit symmetrin, som placerat ut spelarna efter dess individuella förmåga och framför allt efter motståndarnas individuella oförmåga.
Inom s.k. elvamannafotboll på gräs utmärkte sig Milantränaren Sacchi genom sitt L-formade mittfält, den franska brunkaren Zidane spelade ofta ytter men sprang ändå mest dit bollen var och Tomas Brolin hade alldeles för dålig kondition för att kunna göra ett kompetent kantjobb då han spelade ytter i VM-94. Detta är små variationer som gör stor skillnad.
Då jag jobbar med yvigare penseldrag kan jag göra ännu större skillnad. Som vanligt måste jag påpeka att detta är saker som verkar enkla för oss, utbildade taktiker, men som i praktiken kan ställa till det för amatörerna längs våra grusmattor. Så kom inte och säg att jag varnade er om ni, hobbytaktiker, misslyckas.
Sacchi-L:et v.s Taktikern-l:et
När Sacchi lanserade sin L-formation i Milan utmanade han ordningssinnet och behovet av symmetri hos italienarna. Genom att stoppa in en av yttrarna bakom motståndarnas mittfält rörde han om ordentligt i grytan. Ytterbacken som går in i banan för att täcka av sin gubbe lämnar en enorm yta på sin kant, mittfältaren som tar gubben lämnar en annan gubbe omarkerad och en mittback som kliver upp är ju som bekant alltid förvirrad då han lämnar sin trygga post.
Grunden till denna taktik finns i det spelsystem jag lanserade i slutet av 70-talet. Anledningen till att Sacchi inte löpte linan ut tror jag beror på att jag är en mer vidsynt människa och framför allt på att jag är mer taktiskt slipad. Min taktik i korthet: Jag ser till att sätta den absolut löpstarkaste och grisigaste spelaren ensam på vänsterkanten. Denna spelares uppgift är att hålla sin kant ren från anfall, gärna genom vårdslöst spel redan i speluppbyggnadsfasen.
Jag behåller en mittback på sin ordinarie position. Denna mittbacks primära uppgift är att ta hand om de panikrensningar motståndarna ständigt skickar upp. Sekundärt ska mittbacken även plocka bollen från motståndarna de fåtal gånger bollen spelas förbi den ensamme vänsteryttern.
Högerkanten ser ut som ett liggande gement "l", därav namnet "Taktikern-l:et". Dess uppgift är väldigt enkel: Göra mål och hindra motståndarna från att anfalla. Motståndare som mött den här uppställningen har beskrivit matchen som "Ett luftangrepp understött av artillerield under en jordbävning". Spelare som har spelat under denna uppställning hävdar att det är först då de förstår hur det känns att vara såväl fader, son, som helige ande.
Belasta den svage
Alla lag har spelare som är lite sämre än de andra. De kan vara överviktiga, idrottsinvalider eller helt enkelt talanglösa. Som taktiker är det väldigt viktigt att så snabbt det bara går lokalisera den svagaste länken. Titta igenom motståndarna innan match. Granska BMI, kroppsfettsprocent, status i gruppen, intellektualitet och uppvärmningsintensitet. Anteckna nogsamt de avvikande spelarna och försök så snabbt som möjligt lokalisera var på plan de spelar.
Vikta laget så att anfallsspelet bedrivs på de svagas kant och försvarsspelet på de starkas dito. Ju mer belastad en dålig spelare är desto sämre spelar den; i försvarsspelet ökar misstagen lavinartat och i anfallsspelet går inte ens de chanspassningar hem som normalt fungerar en gång av tio.
För maximal effekt, se till att sätta dina absolut starkaste spelare mot motståndarnas svaga. Dina svaga spelare får ju understöd av de starkare när motståndarna anfaller och drabbas således inte av sina svaga sorgebröder i motståndarlagets förtvivlan.
Överbelasta bägge kanterna
I fotboll vill man i de flesta fall se till att stänga centralt, men mot ett sämre disciplinerat motstånd kan man skapa en total överbelastning genom att belasta bägge kanterna. Taktiken bygger på att man har en målvakt som törs ta ansvar för sin planhalva och spelare som en och en springer in i mitten för att hämta boll.
Det här spelsystemet lämpar sig för motstånd som ständigt vill bredda spelet, som inte förstått att den närmsta vägen till motståndarmålet är en rak linje. För det outbildade ögat kan denna taktik verka både riskabel och improduktiv, men jag har firat stora triumfer med detta genidrag.
Gör dina egna spelares svagheter till styrkor
Genom att taktiskt allokera sina svagheter på plan kan man få en 25-procentig spelare att prestera minst 40 procent för laget. Det är väldig vanligt att man sätter en snabb och målfarlig spelare som anfallsspelare, det är en oomkullrunkelig sanning i de flesta lag. I många fall väljer jag dock att sätta en virrig och talanglös spelare där. Motståndarbackarna är vana att läsa en spelare med målnäsa, medan en spelare som lider av total avsaknad av spelförståelse smittar av sig till backlinjen.
I stället för att dra på sig en av backarnas uppmärksamhet drar spelaren på sig två. I stället för att målvakten gör rimliga bedömningar börjar tvivlet komma. Det egna laget kan lugnt och sansat spela runt bollen på mittfältet och den spelare som normalt spelar anfallare kan i godan ro förbereda sig på att göra mål från sin backposition, alternativt från sidlinjen.
NYHET! Läs Taktikerns personliga sk "blogg"
