Målkalas för Hoyzer Boyz
Hoyzer Boyz tog rejäl revansch på sig själva efter att ha blivit nollade i cupdebaclet och öste in mål bakom stackaren som hade den otacksamma rollen att vakta buren för FC Stolpskott. 8-3 blev slutresultatet som dessutom var något i underkant.
En trojka bestående av Wiman, Edgren och Kaptenen anlände något sent men liksom de andra i laget taggade till tänderna i Långbros La Curva Neo. Under bilfärden hade Wiman högtidligt förkunnat att han denna afton skulle göra två mål och att detta i sin tur var ett omen för att sommaren skulle bli lika somrig och att landslagets framgångar skulle bli lika stora som 1994. Samme Wiman har under sina säsonger i Hoyzer endast mäktat med ett mål och detta på straff. Kaptenen och Edgren var snabba med att kontra att de minsann också skulle göra mål.
Kanske var det överladdningen som gjorde att inledningen av matchen var minst sagt skakig. Under ett par minuters tid råder förvirring i positionsspelet, man gör enkla misstag och tillåter Stolpkotten att förvalta bollen. Men man tar sig samman och när en friställd Ola Wiklander lekfullt enkelt rullar in ledningsbollen lossnar nervknutarna ordentligt. Resten av 
halvleken blir ett målfyrverkeri som aldrig tidigare skådats i Gamens historia.
Hoyzer kostar dessutom på sig att bränna ett antal givna lägen samt träffa stolparna två gånger. Ironiskt nog är det Kaptenen och sedan inte minst Micke Edgren som står för ramträffarna – Edgrens stenhårda frispark från halva plan var verkligen värd ett bättre öde. Men Micke får sin revansch när han möter Jons perfekt slagna hörna vid främre stolpen och snyggt skarvar in bollen i mål. Men det var fler som nätade och Hoyzer går till halvtidsvila med ett komfortabelt 5-0 i bagaget.
Studie av Olas irrationella spelstil
Andra halvlek inleds som den första slutade, nämligen med fullkomlig Hoyzerdominans. Det tar inte lång tid innan Stolpskottsmålvakten får vittja maskorna. Målskytt denna gång – Mikael Wiman, som tar ett steg närmare sin profetia och vi närs ett hopp om en solig sommar kantad av sportsliga fotbollsframgångar.
Men 6-0 får Gamens gäng att tappa fokus och när Stolpskott flyttar upp mer folk i anfallen är man inte riktigt med på noterna. Efter en tilltrasslad situation kommer så reduceringen. Strax därefter tilldöms de en billig straffspark som en för övrigt lysande Niclas Josefsson i Hoyzermålet tvingas släppa förbi sig. Innan dess har han bl a haft en extremt svettig reflexräddning efter ett närskott upp mot sitt högra kryss.
Men Mikael Wiman vill inte göra semestersverige besvikna utan stänker mycket snyggt, halvliggande och på volley upp nästa mål i nätet efter bra förarbete av Ola. Dessutom hinner Bertz och Berger med att förtjänstfullt avlossa sina distansbössor, även om man släpper emellan ett onödigt Stolpskottsmål efter en markeringsmiss.
Lite nämnt om motståndarna såhär långt. Visst har vi mött bättre lag i år, men Stolpskotten saknade främst mycket i organisationsväg. På många vis påminde dom lite om hur Hoyzer tenderade att spela i sin ungdoms dagar. Lite besviken måste man ändå vara på att trots deras fyndiga namnval som väl speglar den goda inställningen till grusfotboll, så var det som sagt Hoyzer som stod för stolpskotten denna match – hela tre ramträffar värda ett bättre öde noterades.
Berger dominerade mittfältet och passade på att göra mål
Vadet i bilen besannades på två punkter av tre. Kaptenen utlovade gruvlig hämnd och revansch på sig själv efter sitt stolpskott och öppna läge som han nickade strax utanför i slutminuten. Ett mycket belåtet gäng om än inte lika extatiska som efter tidigare matcher samlades och snackade ihop sig efter slutsignalen. Det här var en match vi bara skulle vinna och samtidigt bevisa för oss själva att Svarta Gamens lag kan göra mål.
Efter slutsignalen fick Hoyzer för femtioelfte gången förklara innerbörden av sin klubbsymbol för en misstänksam förbipasserande. Så en gång för alla - det är ingen örn, det är en gam!
