Ett kärleksbrev till Andrea Doria
Från Bato.
Egentligen hade jag tänkt skriva hela detta kärleksbrev på italienska, men kom på att jag vill att varenda själ i Sverige ska få läsa vad jag upplevt och känt under mitt första år i världens vackraste fotbollsklubb.
Det hela började egentligen med en fyllekväll. Jag och min vän Danne sitter hemma hos mig och ”förfestar” som man brukar säga. Telefonen ringer…
- Hej Bato, Robert Granström här.
- Hej Robban (Som är min gamle tränare i Bajen tillika Jeppes vän), svarar jag.
- Det är såhär att Jeppe Hussfelt ringde mig och behövde en spelare till sitt nya lag Andrea Doria och beskrev en profil som han sökte. Jag tyckte att det passade in på dig. Ska jag be honom ringa dig?
Jag hade egentligen slutat lyssna efter ”behöver en spelare till sitt nya lag”. Jesper Hussfelt var för mig lika stor som Zvone Boban. När man sedan lärt känna Jeppe kliver han upp på samma nivå som Roger Federer och David Beckham i mina ögon. En varmare och gulligare vän är svårt att finna.
Så ringde min telefon igen dagen efter, bakfull till spiknykter på en sekund när Pantalones magiska Serie A stämma hördes på andra sidan. Vi träffades över en fika och diskuterade min framtid. Jeppe presenterade Andrea Doria med en sådan passion att det inte gick att säga nej.
Jag tänker inte berätta om hur vi spelar fotboll i detta kärleksbrev. Alla vi vet hur bra vi är och resultaten vi visat talar sitt tydliga surr. Jag vill istället lyfta fram det vi står för; Glädje, Harmoni och Värdighet.
Andrea Doria leds av en CANAL+ profil vid namn Per-Jarle Heggelund. Jag visste inte hur mycket han brann för klubben när jag träffade honom. När man träffar PJ för första gången är han en trevlig norrman som älskar fotboll. När man känner PJ är han en sådan människa man är så glad att man mött i livet. En person som brinner för klubben och dess spelare att man själv gör vad som helst för laget.
Själva klubben är så fantastisk att jag inte skulle kunna se mitt liv utan alla i laget, funktionärer och självklart våra änglar.
Angående vad jag anser om mina övriga lagkamrater kan jag inte gå in på nu. Jag skulle kunna skriva romaner om varenda en, både på och utanför planen. Jag tror ni vet hur mycket jag uppskattar er och hur kul vi har haft det detta rookieår. Så vill du som läser veta vad jag känner för grabbarna så får du ta ledigt en dag från jobbet och ringa mig, så kanske jag kan berätta den dagen vad jag känner för en människa som Fred Persson.
Jag hoppas att ni känner för mig åtminstone 5 % av vad jag känner för er.
Per Sempre
Numero Trentadue
