Tuff träning
Försäsongen är i full gång och de tuffa träningarna börjar avlösa varandra. Det där med kondition är något intressant.
Torsdagens träning bjöd på två-tre spyor och en början på en tuff försäsong. Personligen dog jag nästan (lite krydd skadar ingen). Jag syftar till när jag och Valdet möttes i en-mot-en rektangeln. För er som inte var där gick det hela ut på att hålla bollen för sig själv med hjälp av två väggar, en på vardera kortsida, under 55 sekunder. Dessa 55 sekunder kändes som freaking 55 minuter. De två första matcherna gick bra men därefter fick spagettiben en betydelse det aldrig tidigare snackats om. Ett tag kände jag mig som Usain Bolt men såg ut som Mladen (haha, sorry Presidente). Det kändes alltså som om jag sprang snabbt som fasiken när det i själva verket gick fruktansvärt långsamt. Inte nog med det, den frustrerande ilskan att jag inte orkade mer än så gjorde mig pisslack på mig själv. Det är helt otroligt hur man fungerar som människa.
När en-mot-en rektangeln var över hann man inte mer än att ta två djupa andetag förrän nästa löpning skulle genomföras. Det var då dags för tio stycken 100-procentiga 45 meterslöpningar med tio sekunders paus. DET var jobbigt!
Belöningen skulle dock inte vänta på sig. Efter att denna pina var över blev det tvåmålsspel, något som välkomnades av samtliga.
Det ska bli skönt med träning på tisdag. Konstgräs är fan soft!
