Sundbybergs IK - Bele Barkarby FF 3-2 (2-1)

Virrigt Bele letar fortfarande efter formen.

Inledningen på säsongen har lämnat en hel del att önska, med ganska tuffa matcher och jobbiga resultat. Efter urspårningen mot Österåker samlades laget för att snacka igenom vad som var bra och vad som var mindre bra. Vissa röster kanske skulle kalla detta ett krismöte, med ha då i åtanke att dessa människor förmodligen är gravt hypokondriska och aldrig ingått i ett fotbollslag. Träningsveckan som gått var bra, högt tempo och mycket folk.

Inför denna match så gjordes en del förändringar i backlinjen, den lagdel som kanske haft de största problemen med att hitta rätt. En del rotation och nytt folk gör det hela lite likt ett ostämt piano. Stundtals ser det bra ut, ibland rent ut sagt uselt. Gott hopp fanns ändå inom Bele-leden att ta en fräsch tre-pinnare med det nykomponerade mittbacksparet Rauk-Elmerhag.

Första delen av halvleken gör vi ett bra jobb, en ganska svårspelad plan gjorde det svårt att rulla ut ordentligt men Bele Barkarby försökte i alla fall få i gång ett ordnat spel. Som den hänsynslöse Peter ”Mad-Pete” Backe uttryckte det: ”Vad är oddsen på att Sundbybergs IPs vaktmästare är svårt alkoliserad?”. Tydligen så anordnades VM i paintball på samma fotbollsplan för några år sen vilket bidrar till ökade misstankar kring en total härdsmälta bland de ansvariga för planen.

Efter några halvchanser får vi tillslut in bollen. Ett mycket fint förarbete av Adde leder fram till öppen kasse för Anton, 0-1. Efter det har vi ett jätteläge att göra 0-2, Anton skjuter i kryssribban från ett bra läge i straffområde. Med det målet i bagaget hade vi haft ett riktigt bra utgångsläge inför resten av matchen. Sundbyberg, anförda av en Ara Abrahamian-kopia utan dess like, fick mest förlita sig på långa bollar och kontringar. En taktik som skulle visa sig bära frukt. Kvitteringen som sådan tar sig form i ett långt inkast som dimper ner i vårt straffområde. I den allmänna oredan petas den in av en Sundbybergsspelare. Enkelt och effektivt, men samtidigt visar vi brist på aggressivitet i vårt bo. Tio minuter senare tvingas Bele kapitulera igen, denna gång efter kontring och ett ganska vasst avslut från dålig vinkel.



Trots motgångarna i första halvlek så har jag (och de flesta andra skulle jag tro) en känsla av att det bör lösa sig. Vi är det bättre laget. Vi har de bättre spelarna. Vi mer att ge. Kanske är det just detta som fäller oss? Att vi tror att vi är bättre, att jobbet inte görs till 100%. Nu har undertecknad inte själv lirat någon match än, men det är lite den känslan man får från sidan.

Tycker vi håller ihop laget bättre än mot Österåker, även om det inte räcker till. Vid 3-1 blir en del i laget rabiata och skriker på offside, svårt att avgöra från vårt håll. Efter det målet så kommer vi av oss helt, det är inte mycket som funkar och det är allmänt frustrerat. Vi får en liten bjudning när Jonevret skjuter ett hyfsat skott som keepern tappar in. Sakta men säkert biter vi tag i det, och lyckas skapa lite press – dock utan att de riktiga heta lägena öppnar upp sig. Slutsiffrorna skrivs till 3-2.

Svårt att sätta fingret på vad det är som vållar besvär, samtidigt tycker jag inte man ska dra för stora växlar av resultaten. Målsättningen som styrelsen satt är kanske en smula överdriven, och det ska man ha i åtanke. Ingen katastrof att vi förlorar borta med uddamålet. Dock har vi garanterat några nivåer till, hårt arbete och tålamod - mentaliteten går aldrig ur!

3eye noterade…

Erras Padda…Tio minuter in i halvleken upptäcker Erra till sin stora förtjusning en vilsen padda som hoppar runt på innerplanen. En stilla fråga, hur fan lyckas man spåra upp det? Djurvän som han är sträcker han ut sin hjälpsamma hand och ger den lite andrum vid sidan av bänken. Resten av halvleken utspelar sig en ytterst intressant katt-och-råtta lek med den ständigt leende Erra och Paddan.

Nya bortastället… Skrikigt orangea vilket förde tankarna till den beryktade ligistorganisationen ”Firman Båjs”. I sann Gnaget-mentalitet (även kallad förloraranda) gjorde dem verkligen skäl för sitt utseende. Nu fattas bara sparkade sportchefer, tränare, öppna hot, rullad mössa och uppspikade kors på tomter så är vi nästan där.

Daniel Vesali… Hoppade in och gjorde därmed sin första match i serien för Bele Barkarby. En spelartyp som vi saknar där framme. Visade på den korta speltiden fina intentioner med en spelstil som för tankarna till ”Den väldige” – Zlatan Ibrahimovic.

Dufwa@BeleFotboll2009-05-03 22:35:00
Author

Fler artiklar om Bele Barkarby IF