Utsikt från en grästuva – en materialares betraktelser del 6
Motgångar äro prövningar och baksmällan från guldsäsongen har utvecklats till en ökenvandring för Hoyzer Boyz. Därför är det extra skönt att se att lagets materialare Bubblan håller fast vid sitt nyårslöfte och fortsätter sin artikelserie om livet vid den absoluta sidlinjen med årets första reflektioner. Naturligtvis med Hoyzers motgångar på tapeten.
Trots nuvarande berusning lovar jag, Bubblan K. Björklund, att jag under säsong 2009 skall tillhandahålla redaktionen nyktra betraktelser över livet och korpfotbollens Guldgossar – Hoyzer Boyz. Löftet är naturligtvis inte bindande, olyckor i arbetet kan förekomma på regelbunden basis. Berusning hör livet till som Baudelaire skrev.
Till ämnet; Säsong -08 slutade i total kollaps. Visserligen knyckte Hoyzer Boyz hem Guldet till Långholmen men priset kan, nu så här i efterhand betraktat, tyckas ha varit aningen för högt. Psykiska komplikationer så som håglöshet, existentiella tomhetskänslor och impotensproblematik gjorde att den uppblossade Guldsmaken snabbt fick en fadd eftersmak och att den guldpläterade kanten på tillvaron kvickt byttes ut mot en grå, jämntjock hinna. Lagets höga träningsdiciplin gjorde även att många förhållanden sprack eller i alla fall knakade rejält i fogarna. Ensamhet följde i spåren av Guldet.
Den lever som vilar, den dör. Ergo: Hoyzerbier.
Men Hoyzer Boyz hade inte varit Hoyzer Boyz om inte trösten fanns att finna i laget, i den kollektiva själ av kamratanda, kärlek och skrubbsår som lagnamnet är synonymt med. Inför säsongsstarten -09 hade alla mörka moln skingrats (nåja), fokus låg på framtiden, på de nya lagerkransar och Eriksgator som lovats laget av korpengudarna. De misslyckanden som uppstått utanför planen, privat, sexuellt och relationsmässigt skulle vändas till än större engagemang, ambition och glädje på gruset. Lagledningen fann därför att laget inför säsongen helt enkelt inte skulle träna överhuvudtaget utan istället uteslutande satsa på öldrickandets ädla rörelser och på plankstekens undergivande effekter.
Slapphetens estetik tycktes efter inledningsmatchen ha gett resultat. 2-1 vinst utan att imponera. Minuter efter att domaren blåst av talades det vitt och brett både bland supportrar och bland spelare om serieseger och framtida proffskontrakt. Kosan styrdes mot närmsta krog där det dracks som om laget blivit sponsrade av Åbro. Matchen efter visade dock att laget kanske inte var i så fin form som man trott. Matchen efter det visade samma sak. Säsongens fjärde match pekade återigen på samma sak. Laget hade tappat fokus, ork och förtroende för varandras styrkor. Därtill användes ett nytt spelsystem som ingen kunde eller ville spela. Målen har rasat in och framåt är det skralt. Men det är tidigt i säsongen och mycket kan göras för att förändringens vindar blåser laget uppåt i tabellen.
Hoyzerpizzan, lagdietistens geniala korsbefruktning av pizza och plankstek
Bubblans lösning: Jag anser att laget dricker för lite, äter för nyttigt och har alltför stor tilltro till tanken att saker och ting löser sig ändå. Förra säsongen visade laget att det går att kombinera en ohälsosam livsföring med ett seriesegrande fotbollslag. Denna ack så svåra balansgång mellan sluddrigt tal från munnen, före, under och efter match, och knivskarpt tal från fötterna med boll på gruset går och ska vandras så glatt det bara är möjligt. Fotboll ska vara kul, är kul, men med några stänkare innanför västen och en till tre plankstekar under isterbuken gör det hela så mycket roligare. Jag vet att målen kommer att göras framåt och att målen bakåt kommer att minimeras. Frågan är bara: kommer vändningen i tid? Som alltid är det lika spännande att följa Hoyzer Boyz (som för övrigt har de mest fanatiska och tillika mest krävande fansen i hela ligan).
Inom kort går grabbarna in i söderorts kanske mest prestigeladdade turnering som världen skådat – Orminge Cup. Förra gången blev det ett snöpligt silver. Med tanke på seriespelets haltande inledning tror jag att pojkarna kommer att vara rejält revanschsugna denna gång. Ormingecupen, med det karnevaliska kringarrangemanget, kan bli den nytändning och vändning som laget så desperat söker. Jag tror och hoppas så.
Vi ses på Corso go”vänner!
Baudelaire får avsluta:
Man måste alltid vara berusad. I berusningen finns allt, det är det det handlar om. För att inte känna Tidens fruktansvärda börda som krossar era skuldror och som böjer er mot marken, måste ni oavbrutet berusa er. Och om berusningen någon gång redan skulle ha avtagit eller försvunnit när ni vaknar upp, på trappan till ett palats, i det gröna gräset vid en dikeskant, till den dystra ensamheten i ert sovrum, fråga då vinden, vågen, stjärnan, fågeln och klockan, allt som flyr, allt som gnyr, allt som snurrar runt, allt som sjunger, allt som talar: ”Vad är klockan?”och vinden, vågen, stjärnan, fågeln och klockan ska svara: ”Det är dags att berusa sig!”
