Bele Barkarby FF - IFK Viksjö 3-0 (2-0)
Bele Barkarby lyckades besegra rivalerna för första gången i historien. Ännu ett El Clasíco är till ända.
Derbydags igen, denna gång på idylliska och nyfriserade Veddestavallen (i folkmun San Veddesta). Den stora frågan inför matchen var om Bele skulle kunna bli kvitt Viksjöspöket och ta sina första tre, historiska poäng mot ärkerivalen. Spelet på höstsäsongen har stundtals varit riktigt bra och en härlig harmoni genomsyrar herrtruppen för tillfället. Med detta i bakhuvet var jag själv i alla fall relativt avslappnad inför fighten.
Till tonerna av fyrverkerier äntrade så de båda lagen den halvblöta mattan. Bele inledde trevande med lågt tempo och avvaktande spel. Enligt tränare Putte såg vi ängsliga ut, kanske tagna av stundens allvar? Sakta men säkert börjar vi trots detta ta tag i taktpinnen, och skruvar upp farten ett snäpp. Vårt absolut vassaste anfallsvapen, yttermittfältarna, rinner igenom ett par gånger innan det slutligen är dags för kvällens första balja. Anton avslutar kallt efter bra pass av Calle. Viktigt att få hål på försvarsstarka Viksjö, som ligger tätt och skär av bra med sin fyrbackslinje.
Hjelmström dundrar in 2-0. Foto: Pelle Jansson.
Nu är vi inne i en bra period, där vi varierar både kort och långt passningsspel, samt växlar kant effektivt. I 2-0 målet är återigen Anton inblandad, men det man minns är Micke Hjelmströms underbara soloprestation där han gör bort tre man för att sedan panga in bollen ur snäv vinkel. Hjelmström fortsätter sin framgångssaga i den svarta dressen, och detta var ännu en delikat uppvisning i teknik, balans och bollbehandling. Resten av halvleken dominerar vi kraftigt. Den största sensationen var väl att benhårde Rauken fick en armbåge i skallen och fick gå av. Dock var det inget märkvärdigt spektakel a la Terry Butcher, även känd som "Kapten Blod", Rauken var tillbaks på planen till andra halvlek.
Väl där känns det väl mest som en transportsträcka såhär i efterhand. Vi har bra med chanser, helt klart, men det är inte målchans på målchans. Vi behåller bollen inom laget på ett skönt sätt, och hittar anfallsvägar med den melodin. Ganska logiskt att Danne Karlsson, som är i ruskig form, fick sätta sitt första seniormål(!) på frispark. Han hade ett bra läge i första halvlek också, men den gången smet bollen tätt utanför.
Nu ser vi framemot nästa match, mot Värtan på söndag. Bara att ladda batterierna fysiskt och mentalt. Skallen är minst lika viktig som kroppen nu när vi matcher så hårt. COME ON BELE!
3d EYE..
Tifogruppen… Briljerade ännu en gång med fyrverkerier och banderoller. Viksjöspelarna såg skärrade ut när mullret drog igång. Personligen gillar jag banderoller med tydliga budskap så som ”Bele köper Leif Kraft för 5000:- .. NOT!”. Sorligt att någon moraltant fick panik och skrek på censur.
Domarjävlen…Robin Folin, som vi haft i tre matcher totalt denna säsong. Riktigt bra och konsekvent domare som imponerar stort. Rättvis och korrekt i sin bedömning, även om hans utvisning av Viksjös lagkapten kan tyckas hård. Inte ofta vi hyllar domare i Bele men Folin gör det riktigt bra. Skönt med någon som skapar bra atmosfär i matcherna, fjärran från dårar som Frank Worthington och rikspsykopaten Rahimi.
Mål
1-0 Anton Tollerup, ass Calle Svanström
2-0 Micke Hjelmström, ass Anton Tollerup.
3-0 Daniel Karlsson.
Gula
Micke Hjelmström
Fredrik Falk
