Hoyzer avslutade året med ny förlust
Debaclet i förra omgången visade sig dessvärre inte vara av tillfällig natur, då Hoyzers mixlag åter gick på pumpen. Inte heller denna gång fick man anfall eller defensiv att fungera. Nu har lagkapten Petra Åslunds trupp till början av 2010 på sig att ta sig samman och börja agera som ett lag på plan igen.
Annars var det Hoyzer som började bäst. En ny målvakt i Micke Wiman gav initialt lite nytändning, även om denna hade vissa problem med namnen på medspelarna och hur man tidigare pratat om hur laget vill spela. En rekordbred trupp tvingade fram en rotation på placeringar som kanske inte var helt av godo, då spelarna återigen fick finna sig i ovana och ibland rent olämpliga positioner. Men de första bytena ser det ändå ut som att Hoyzer har bra koll på motståndarna Team Realness.
Därför kommer baklängesmålet återigen som en kalldusch. Efter ett numera nästan obligatoriskt bolltapp i helt fel läge bjuds Team Realness på en kontring där de elegant kan rulla bort såväl den övergivna Hoyzerbacken som målvakten innan bollen sitter i maskorna. Som sagt, laget måste sluta kladda med bollen i uppspelsfasen och det här var mer eller mindre en repris på förra matchens första schabbel. Micke Wiman i mål blir snart varse om medspelarnas ovilja att släppa bollen hela vägen till målvakt och istället träget försöker passa framåt i banan. Misstag som upprepats gång på gång under säsongen och bjudit motståndarna på alltför många lätta kontringslägen.
Men Hoyzer fortsätter försöka framåt och man har ett flertal halvfarliga avslut. Tyvärr fortsätter man att överarbeta situationerna och tar alldeles för lång tid på sig innan man kommer till avslut, vilket oftast gör att chanserna rinner ut i sanden och motståndarna kan ställa om snabbt. Realness kan rulla upp ett anfall via sin högerkant, där Micke Wiman lyckas parera första skottet, där han liggande får se hemjobbande Carlis Fridlund rädda det andra på mållinjen. Tyvärr är det tredje gången gillt för motståndarna och tvåmålsunderläget är ett faktum.
Svarta Gamens lag vägrar hänga med huvudet, men saknar det där extra lilla i slutet av anfallen. Ola Wiklander har ingen rolig dag på jobbet, vill mycket men misslyckas med det mesta. Lagets andra anfallare Sofia Mukka dribblar och dribblar men har förtvivlat svårt att komma till skott. Team Realness keeper har på det hela taget en ganska lugn första halvlek då i princip alla avslut från Hoyzerfötter missar målramen. Ändå går man in i haltidsvilan med en känsla av att kunna vända matchen, att tvåmålsunderläget sett till antal chanser åt båda håll är väldigt onödigt och att man kan så mycket bättre.
Men samspelet mellan försvarare och målvakt fortsätter att fallera, kanske delvis som ett tecken på en rädsla att missa i de ack så viktiga speluppbyggnadsfaserna, det som under säsongen utvecklats till ett hjärnspöke och något av Hoyzers Akilleshäl. De gånger Wiman får tillfälle att sätta igång spelet blir det oftast i form av mindre välavvägda långbollar. Frustrationen sprider sig i laget allt eftersom matchen tycks rinna de bruntröjade ur händerna. Men fram kliver som så många gånger förr John Hollingworth och ger, med god hjälp av motståndarna, laget den energikick och det hopp man behöver.
John viker in från högerkanten och avlossar en blandning av skott och inspel från snål vinkel. Bollen studsar vådligt på försvarande Realnesspelare och rakt upp i nättaket. Hoyzer har reducerat och John har med sitt fjärde mål bevisat vikten av att våga ta avslut och hoppas på studsar och returer. Jakten på kvitteringen inleds, men återigen är det den Hoyzerska ineffektiviteten som sätter käppar i hjulen. Petra, Anna, Sofia och Helena har alla bra skottlägen men utan att få avsluten på mål. Men bäst lägen har Ola, som bara är ribbans underkant ifrån att utjämna.
Istället händer det som allt för ofta inträffar då ett lag jagar kvittering. Ett nytt slarv på mittplan ger Realness en spelomställning där försvararna tittar bollförare istället för djupledslöpningar. Bollen passas mot bortre stolpen där en omarkerad motståndare retligt trycker in bollen trots att Wiman läst spelet och är på rätt ställe. Hoyzer fortsätter att försöka men spelet blir 
mer ostrukturerat och chansartat. En målvaktsbjudning i form av en lite för lätt tunnel sätter 1-4-spiken i kistan på Hoyzer denna afton. Målkungen Ola Wiklander hade lovat hat-trick men fick se sig lämna planen mållös för första gången denna säsong.
Men återigen var det knappast individuella underprestationer som fällde Hoyzer. Förlusten skall nog snarare tillskrivas det för tillfället illa balanserade lagkollektivet som saknar såväl samspelthet som genomförbar taktik eller självförtroende. Det är varken godkänt att släppa till fyra mål eller att endast prestera ett framåt, men tyvärr ser problemet ut att vara detsamma som tidigare. Laget saknar en grundtrygghet och tycks inte kunna leva upp till de taktiska ramar man satt, varken individuellt eller som lag. Samma misstag upprepas match efter match vilket satt sig som ett osäkerhetens virus i spelarnas psyken. Återstår att se om man kan samla sig under uppehållet och ta i med förnyade krafter och ett reparerat självförtroende då serien sparkar igång igen nästa år.
