David besegrade Goliat
Det var den absoluta botten mot den absoluta toppen, då jumbolaget Hoyzer Boyz tog sig an serieledande Golden Studs på Bredängs för kvällen utmärkta grus. Men trots en förmodad klasskillnad blev det en tät kamp, med en moralisk segrare.
Efter en bedrövlig vårsäsong för Hoyzer Boyz var det äntligen dags för nypremiär. Motståndet hade kunnat vara lättare då seriesuveränerna Golden Studs inför avspark stod på andra planhalvan. Toppen mot botten borde bara kunna sluta på ett vis, i synnerhet med hur förra mötet såg ut. Och normalt vinner det bättre laget, eller? Jag ämnar återkomma till detta senare.
Golden Studs börjar i vilket fall bäst, med en frenetisk press mot Hoyzermålet. Svarta Gamens lag värjer sig dock med en kombination av tur, jävlaranamma och skicklighet. Men man har knappt nåt eget spel på de inledande fem minuterna, där man mest får ägna sig åt rensningar mot Studsarna som anfaller med i princip hela laget. När Hoyzer ridit ut den inledande pärsen blir dock motståndarna varse om Hoyzer vassa kontringsvapen på topp i form av spelskickliga Klas Jonsson.
Trots fortsatt spelövertag för Golden Studs oroar Hoyzer allt oftare med farliga kontringar, och när man dessutom får mittfältet upp i anfallen känner sig de blåtröjade alltmer angelänga att backa hem med mittfältare. Summa summarum kommer den värsta pressen mot stabile Hozermålisen Niclas Josefssons mål av sig och chanserna blir alltmer sporadiska. Studs får långt mellan lagdelarna och tjongar alltfler långbollar på ensamma anfallare och Hoyzer fortsätter sitta som skavsår på sina antagonister.
När domaren blåser av första halvlek är det med en känsla av triumfen av en taktiskt och kämparmässigt väl genomförda 20 minuter för Hoyzer att kontrastera mot frustrationen i motståndarlaget. Därför är det de gultröjade Gambröderna som kliver in stärkta till andra halvlek och det tar inte många minuter innan ständigt giftige Klas på topp tar vara på ett tveksamt samarbete mellan motståndarnas målvakt och back, då han snappar upp en rensning och iskallt lobbnickar den i öppet mål.
0-1 är kanske inte rättvist sett till spelövertaget för Golden Studs, men samtidigt inte helt ologiskt, då de spelat nonchalant i defensiven för att satsa alla krafter framåt, dock utan att kunna tränga igenom ett defensivt mycket välorganiserat Hoyzer. Motståndarnas desperation blir nu Hoyzers bästa vän och trots att man ofta är låga med laget är det Hoyzer som skapar de vassaste chanserna med kontringar orkestrerade Klas på topp. Hoyzer försvarar sig skickligt och Niclas fortsätter spela tryggt i målet. Studsarna kommer sällan till lägen där de kan måtta på mål utan att ha en häftplåster i form av en Hoyzerspelare som täcker.
Klas fortsätter att briljera på topp, har ett par bra chanser samt ett fantastiskt inlägg som Micke Ek sånär kan raka i mål via pannan. Hoyzer fortsätter att kämpa furiöst i defensiven och orkar trots trötta ben följa med upp i anfallen. Golden Studs spel blir alltmer chansartat då man släpper mittfältet helt i spelomvändningarna, där Klas återigen får drömläge och denna gång från snål vinkel dundrar in sitt andra mål i nätmaskorna. Glädjen i Hoyzer Boyz kan blott mäta sig med ilskan hos motståndarna.
Med elva minuter kvar av matchen fortsätter Golden Studs att satsa allt framåt, med lika lite framgång och flyt som tidigare. Hoyzer spelar smart och disciplinerat bakåt och vaket framåt och minuterna går. De blåklädda har ett par bra reduceringslägen men hela Hoyzer kämpar heroiskt för att täcka undan skott och inlägg. Jämfört med i förra mötet förlorar man knappt en luftduell, är hur säkra som helst på defensiva fasta situationer och då bollen rinner igenom är Niclas alltid på rätt plats och agerar liksom resten av Hoyzerspelarna med en auktoritet sällan skådad i ett lag bestående mestadels av slashasar.
Hoyzer Boyz står emot och är i slutet betydligt närmre ytterligare ett kontringsmål än Golden Studs är en reducering. När domaren blåser av matchen är det klart att David besegrat Goliat i en heroisk kämparinsats, där det ingen kan ifrågasätta vilka som individuellt var de skickligare, potentiellt överlägsna Svarta Gamens förkämpar. Men som jag tog upp det inledningsvis – vad är det som definierar det bättre laget?
Idag bevisade Hoyzer att det inte handlar enbart om individuell skicklighet. Alla Hoyzerspelare gjorde det de var bäst på, just som en del i ett lagmaskineri. Till skillnad från motståndarna var det enbart positiva tillrop och konstruktiva kommentarer lagkamraterna emellan. Alla kämpade för varandra, gav energi genom oegoistiska uppoffringar och sprang dubbelt så mycket som man normalt orkar. För lagets bästa!
Detta gjorde att Hoyzer Boyz i slutänden var det bättre laget, det med sammanhållning, kämparanda och god stämning. Golden Studs må vara seriens bäst spelande lag, stundtals individuellt överlägsna, poängmässigt tveklöst i topp, men idag förlorade de mot ett bättre sammansvetsat lag. Hoyzer Boyz vädrar morgonluft efter att ha givit själ och hjärta för tre poäng, vilket kan räcka mycket längre än till enstaka segrar.
Matchens…
Utropstecken: Samtliga Hoyzerspelares glöd och disciplin, med ett oerhört taggat lag, där alla gör en fantastisk insats för att med tur och skicklighet slå ett individuellt skickligare lag. Extra guldstjärnor till Klas på topp och Niclas i målet som obönhörligen demoraliserade motståndarna offensivt, respektive defensivt.
Frågetecken: Motståndarna. Dom må vara seriens bästa lag, men det verkar sämre ställt med lagsammanhållningen. Mycket märkligt i ett lag som gått som en ångvält i serien.
Citationstecken: ”Ho*a, fi**a!” För fula ord för att egentligen skildras här yttrades av motståndarna. Utan att de tilldelades kort av någon kulör. Hoyzer kunde dock le i mjugg åt detta då det oftast var svordomar och hotelser som utdelades internt mellan motståndarnas lagkamrater. Annars var förstås Micke Edgrens förhandskommentar om att Hoyzer spelar bäst när man slipper den där nervösa ”kissfläcken i shortsen” en modern klassiker.
