Det är dags att ta farväl
Det är sorligt. Det är tungt. Det är dystert. Det är bittert. Det finns många ord och meningar som kan beskriva hur majoriteten av det fotbollspassionerade Lambohov känner, i slutet på november 2012. Det är ingen vinter som helst som träder in i våra almanackor. Det är vinter där vi för sista gången någonsin får se våra kära fotbollsherrar representera vår stadsdel. Det är dags att ta farväl av IK Östria Lambohov.
Det är många minnen som vi delat genom åren. Vissa har varit med längre, vissa har kommit till på senare tid. De allra flesta av oss har i vilket fall som helst, delat en förgyllande glädje och en dyster sorg under året som gott. Ett år, där man bokstavligt talat snubblade på mållinjen. Ett år där Östria Lambohov redan hade ett ben i division två. Det är också ett år, då Östria Lambohovs fotbollsherrar, för sista gången existerar. IK Östria Lambohov, är verkligen föreningen där det alltid händer något.
Jag själv minns mitt första steg jag tog in i den underbara fotbollsföreningen. Jag var sju år och blev egentligen lurad till en fotbollsplan bortom Slestadsskolan. Det skulle spelas någon match mellan Slestadsskolan och Änggårdsskolan, där jag gick. Men när jag kom dit den soliga torsdagskvällen (ja, jag minns att det var torsdag av någon anledning...), var det ingen match som skulle spelas, utan en helt vanlig träning. Direkt blev jag registrerad och jag minns hur min tränare välkomnade mig till IK Östria Lambohov.
Detta var för över tio år sedan. Tio år har passerat och min egna fotbollsprestationer har inte direkt stuckit ut på något sätt. Trots det, har jag fantastiska minnen från tiden då jag själv var spelare och bär de gulsvarta färgerna.
Trots att jag inte längre spelar, sedan lång tid tillbaka, har herrlaget varit något jag följt kontinuerligt under mina år. I början var det inte lika mycket, men på senare år har intresset varit enormt. Jag har upplevt medgång som motgång. Glädje och sorg. Tillsammans med alla andra underbara supportrar och anhängare, har man delat stunder som för all framtid kommer sitta som fastklistrat i ens minne. Tack för allt.
Det har varit en tung höst på många sätt. Det finns givetvis många positiva aspekter med att bilda ett samarbetslag som detta har blivit, men det är så mycket mer man förlorar. Man förlorar inte i rent sportsliga vägar, förhoppningsvis. Jag menar, annars är det ett stort fiasko. Men saker som traditioner, hängivenhet och lojalitet, är något som man river loss helt och hållet. Att en varm vårdag cykla ner till Lambohovsvallen, hälsa på några gamla vänner, ta sig en korv och sätta sig på den klassiska träläktaren, är en del av att vara fotbollssupporter till ett lokalt fotbollslag. Det handlar inte om att ständigt bli bäst, att ständigt vinna eller att gå upp i divisioner. Det handlar om stämningen, om traditionen, om allt runt i kring. Det handlar om kärlek.
Det är väldigt svårta att föreställa sig att allt det här är slut. Att man inte längre kommer kunna åka ner till Lambohovsvallen, hälsa på de gamla vännerna, ta den där varmkorven med Johnnys senap och sätta sig på den gamla träläktaren. Det är någonting som försvinner. Helt och hållet.
Man behöver inte vara egoist eller tro att man på egen hand ska ta sin förening till toppfotbollen, för att tycka att föreningar inte ska splittras. Klart som attan att man vill att fotbollen i Linköping ska förbättras och satsas på. Men man vill samtidigt, på något sätt, bevara all den kärlek, passion och tradition som alltid funnits. Det kommer inte bli samma sak att åka och kolla på nya Linköpings AFK. Givetvis kommer man följa de och förhoppningsvis kommer det gå så bra att man en gång i framtiden kan sitta på Kallerstad Arena och njuta av fotboll av en högre klass. Men det försvinner samtidigt en del, som inte går att ersätta.
Jag undrar verkligen om dessa tankar ens har berört människor som har varit involverade och gjort direkt avgörande beslut till att ingå i samarbetet med BK Kenty. Jag tror inte det.
Slutligen vill jag tacka alla som har följt denna sida. Ni har varit fantastiska och gjort detta arbete möjligt. Det har varit en ära att få skriva om Östrias herrlag och jag hoppas att det har uppskattats av samtliga. Jag vill också tacka IK Östria Lambohovs spelare, ledare och andra ansvariga inom föreningen, som alltid ställt upp med intervjuer, gett ut information och helt enkelt underlättat och förbättrat mitt arbete. Sidan kommer att finnas kvar, som ett minne av Östria Lambohovs herrar. Det kan dyka upp artiklar till och från och detta uppmärksammas i så fall på Facebook-pagen.
Jag kommer fortsätta mitt arbete på annat håll och jag hoppas att föreningen IK Östria Lambohov förblir en av stadens absolut finaste fotbollsföreningar. Vi har en fin ungdomsverksamhet, med stora talanger som ständigt växer fram och kanske blommar ut till stora framtidsnamn.
Ännu en gång, tack för allt!
För sista gången
Lukas Christian Landl
--
På lördagen spelar Östria Lambohovs herrlag sin sista turnering. Linköpingsmästerskapen går av stapeln och Östria har delats in i Grupp 6.
Grupp 6:
AC Studenterna
IK Östria Lambohov
Kurdiska FF
LFF Ungdom
Truppen:
Målvakter: Christian Fingal, Sadi Erjadli
Försvar: Patrick Johansson, Magnus Sjöholm
Mittfält: Fassil Carlsson, Oskar Carlsson, Fredrik Rydwik, Jonas Rydwik, Rasmus Gustavsson
Anfall: Alhagie Ceesay, Knutur Gudjonsson, Linus Bergström
16.14 - IK Östria Lambohov - Kurdiska 5 - 3 (Fassil Carlsson x2, Rasmus Gustavsson, Självmål)
16.33 - AC Studenterna - LFF U 3 - 2
17.30 - IK Östria Lambohov - AC Studenterna 1 - 0 (Linus Bergström)
17.49 - Kurdiska FF - LFF U 3 - 1
18.46 - LFF U - IK Östria Lambohov 1 - 3 (Fredrik Rydwik x2, Magnus Sjöholm)
19.05 - AC Studenterna - Kurdiska FF 1 - 5
Slutspel:
Kvartsfinal: FC Linköping United - IK Östria Lambohov 1 - 5 (Frerik Rydwik x2, Patrik Johansson, Magnus Sjöholm)
Semifinal: FK Linköping/Syrianska - IK Östria Lambohov 1 - 2 (Knutur Gudjonsson, Linus Bergström)
Final: Hjulsbro IK - IK Östria Lambohov 2 - 5 (Linus Bergström x2, Oscar Carlsson, Knutur Gudjonsson, Magnus Sjöholm)
IK Östria Lambohov mästare!
Hela schemat finner du här.