Läs Jesper Hussfelts referat från Andrea Dorias inomhuspremiär
Premiär i Frescati!
10 av 33 spelare var anmälda för höstens första inneträning i Frescatis sporthall på universitetsområdet. Tommy Pedersen lämnade dock sent wo efter en blöt kväll på Berns där The Roots underhöll publiken med sin version av Sweet Child o' Mine.
Dorias Sweet Child Kviborg plockades upp vid Wennergrens center av Pantalone klockan 06.43 för färd vidare ut till Frescati. Där möttes de två till utseendet unga TV-profilerna av en sommarängsivrig Mister och en fasansfullt trött fångvaktere i gestalt av Fred Persson. Efter att Mister i Süleyman Budaks fräscha målvaktströja ilat runt på golvet ensam och blandat små hopp med vansinniga skott strömmade fler spelare in. Sellfinho da Costa hade en odör som inte bara påminde om divan David Wesséns, utan också om Pantalones skräppåse som han med viss tveksamhet burit ner klockan 06.20 innan avfärd. Det visade sig att även Sellfinho och Östersunds Henry hade laddat upp med the Roots och öldrickande i sex timmar. Närmast osannolikt starkt då att de båda fanns med från start.
De båda fyllona kompletterade laget där Mister redan, som vanligt, valt den bästa spelaren till sitt lag. Ingen i Andrea Dorias uppställning den morgonen kunde visa upp så mångsidiga kvalitéer som 'Alan Parsons Project'.
I väst-laget fick Pantalone och Kviborg spela tillsammans´med en av lagets mest vältränade och kvicka spelare, Christian Klasson. På topp och i mål återfanns Peter Henriksson och det skulle visa sig bli ett genidrag.
Misters lag avgick med segern i första matchen, 5-2, och i den efterföljande blev det jämnt, 5-5. I den sista matchen gjorde Klasson för väst-laget både 7-6 8-6 med två minuter kvar, men det var som att väcka en sovande Björn. Då vaknade nämligen Alan Parsons Project, som sköt laget till ledning 9-8. Med halvminuten kvar tunnlade Mister Pantalone, med sitt sedvanliga efterföljande 'tut tut'. Pantalone ville ta revansch. I anfallet därpå annonserade han sitt 'tut tut' redan tio meter innan duellen med Mister, som i sin tur fick se sig tunnlad. Humor i nivå med Benny Hill. Anfallet ledde fram till 9-9, men totalt fick laget se sig besegrat av en bättre motståndare.
Korta kommentarer spelarna:
Wessén och Henriksson: Osannolikt kyliga målskyttar. Två utropstecken. Lovar gott att ha så mycket Pippo-klass i truppen.
Alan Parson: Urstark. bra häxpipor träningen igenom, oftast stenhårt från 10 meter.
Mister: Enorm arbetsvilja, och till slut satt skotten också. Visade spelglädje.
Klasson: Fart, genombrottsvilja, kondition. Gräddade moset med flera läckra lyftningar.
Kviborg: Ville visa hur bra han är på sulfinter hela träningen. Vi bockar.
Pantalone: Sämst flås på hela universitetsområdet. Ofta målis till följd av detta. Fruktade räder (eller 'raider' som kommentatorerna på C+ säger) träningen igenom. Lurig teknik.
Sellfors: överraskande pigg med tanke på uppladdningen. Ett plus i kanten.
Största garvet: När mister skulle lägga bollen i öppet mål och Pantalone räddade med magen mot mål, och med ena handen nästan inne i målburen, tog han bollen som i en skopa och föste nonchalant ut den på andra sidan med ryggen mot plan till närmaste back.
Pär Linder stod i Liljeholmen klockan sju på morgonen och väntade på att bli insläppt. Urstarkt. Synd bara att han inte hade koll på adressen. Nästa gång får du ringa Bato så bjuder han på kaffe och en kram!
Lurig Pantalone. Eller klurig? Knepigt.
