Jesper Hussfelt om FC Andrea Doria och mirakeluppflyttningen
Det skulle aldrig bli så här.
FC Andrea Doria är en herrklubb i fotbollsskor med varma fotbollssjälar som i korpens fjärdedivision hade svårt att ta sig upp på övre halvan. Men miraklens tid är inte förbi.
Hur ett otränat, morgontrött och lönnfett korpgäng i slutändan kunde mäta sig med anrika klubbar som Gustavsberg och de fysiska monstren i Atletico Nacka och Carmen ens var möjligt är för oss farbröder inte längre en gåta. Här följer några minnesbilder som tack vare alla hjältar gjorde uppflyttningen möjlig:
Kärrtorp, 24 april: nyförvärvet Michael 'Kåa' Karlsson, som hade pappa Boan med sig på sommarfesten, klev in i handlingen sent och gav Doria dess första trea i seriesystemests historia. 0-0 länge, krampaktigt i avsluten och nervöst. Då klev Årets Spelare in och avgjorde. 1-0.
En vecka därpå, och en förlust mot Gustavsberg senare, gjorde 'Saltis' 2-1 i 45:e minuten på Sjösalavallen i sommarväder. När halvleken var slut hade Doria vänt till 3-2. Jonas Dinnesen och Jesse Kindbom stod för vändningen. När matchklockan stod på 86 minuter låg Doria under med 3-4. Mister fick chansen från 11 meter och missade. Det var då showen började. I 90:e minuter störde 'Kåa' i mitten på ett långt inkast från Niclas Kindvall (ja, han spelar i vårt lag, måste bara nypa mig i armen) och en bortaspelare fumlade in bollen i mål.
Bortalaget öste på för fullt och kom till skott. Sam räddade, slog en lång boll till Jesse Kindbom som nöp till direkt. 5-4 i 93:e minuten.
Ingen visste då vad målet skulle betyda i slutändan.
25 maj, Kärrtorp igen. Manfall och knappt några avbytare. Otränade, bakfulla och med tunga steg, stred Doria mot Bagis Ultras. Vid ledning 2-1 gjorde Sam Austin en räddning via ribban som gav Doria alla tre poängen. Ännu inte ett spår av disciplin. Innan matchen på Kärrtorp hade Doria två raka torsk, mot Atletico Nacka och Carmen. En plats på under halvan var välförtjänt.
4 juni. Jumbon FC Nacka slet, spelade bra och tillät inte Doria att skapa något av värde. 1-0 ledningen halvvägs in i andra halvlek var välförtjänt. I mål gjorde Petter Johansson räddningar som ännu inte går att få tag på i HD. Plötsligt stannade tiden igen. Mister hade placerat sig själv som anfallare och hade inte skapat mycket av värde, när en långboll ut mot vänsterkanten studsade en gång. Med tre fria spelare tog målvakten ett steg ut: PJ lossade bössan med vänsterfoten (!) och Marco van Bastens mål föll i glömska. Bollen gick via första krysset in i det bortre. Innan Doria hade bärgat tre poäng gjorde Petter Johansson några räddningar som barnbarnen lär få höra tills öronen blöder.
19 augusti, höst. Doria har börjat rada upp segrar. Ingen har en tanke på uppflyttning. Drottninghamn smäller dit både 1-0 och 2-0 i ösregnet. Mister är rasande. Uppladdningen är usel. Det är då norrmannen i sitt ursinne tilldöms en straff. Niclas Kindvall (ja, DEN Niclas Kindvall) tar en Bolt-löpning mot kortlinjen för att låta Hussfelt kliva in och ta straffen. Nr 10 tittar höger, smyger in bollen vänster i de orangea, och matchen får liv igen. 'Kåa' är gladast. Hans soloräd senare resulterar i utjämning. Det är då Jesse Kindbom show åter tar vid. Efter ett hat-trick är Doria vinnare. Igen.
30 augusti. Erik Plith, en av Sveriges mest lovande jurister, är matchens spelare. Doria vinner 2-1 mot Bagis Ultras, men Mister är missnöjd. Inget på planen ser ut som det borde. Det är bara några dagar kvar till årets match, mot Carmen.
Tidigt i september. Doria gör sin mest perfekta match. Grande Johny och Fred Persson neutraliserar seriens mest respekterade innermittfält. PJ och Jesse gör varsitt fantastiskt mål. Canessa springer som vanligt dubbellt så mycket som alla andra. Vid sidan av står Borggren och Hussfelt, som ställt sina platser till förfogande.
Slöjdare, Sellfors, ja, de flesta är där. Den gemensamma glädjen är den sanna glädjen.
13 september. Atletico Nacka är segersäkra efter 1-0 på Sjösalavallen.
De svartklädda tycker att hemmalaget ser trötta ut. Doria vänder och vinner med 3-1. 10 raka segrar får laget att börja drömma om uppflyttning. Bato Antunovic är Gattuso. Korpen flyger.
20 september. Jesse gör ett nytt hat-trick, Hasse skruvar in en hörna till, Robban nickskarvar, Angeltoft assisterar och Süleyman Budak är en demon i målet. 'Saltis' öser på men inget biter inne i boxen.
1 oktober. Gustavsberg borta. I det första mötet har 'Gurra' aggerat aggressivt. Föräldrar som manat på den råbrittiska attityden.
Gustavsberg spelar på kontring, och sparkar ner spelare till höger och vänster. 'Gurras' målvakt blir utvisad efter olämplig ordval mot domaren, och stämningen är inte vad Doria är vana vid. Dorias 1-0 och 2-1 blir till 1-1 och 2-2. Jonatan Eriksson är en gigant där bak, Ringan är som vanligt en av planens bästa spelare, men Jesse känner att något inte är som det ska. Kinvall har redan klivit av, men Klasson har inte gett upp. Han tar en räd längs högerkanten, Jesse linkar med i anfallet, får bollen, och placerar den närmast förödmjukande vid ena stolpen. 3-2 innebär uppflyttning. 'Gurra' satsar allt framåt, och på tilläggstid dyker målchansen upp. Det är då Petter Johansson gör en räddning, i friläge, som så här i efterhand känns overklig. När slutsignalen går kommer Johnny Wiederholm med silverhattarna och därefter är det skumpa, buffé och några kalla natten lång.
Under hela säsongen har Oskar Norrman varit där, och Tommy Pedersen har coachat laget då han inte kunnat spela. Alla är hjältar och de ovan nämna momenten är bara några av de ögonblick som vi aldrig får glömma. Utan alla avgörande mål och räddningar hade vi inte fått så kul i våra silverhattar.
Tack alla Dorianer, tack familjen Borggren, tack WAGS och tack Anna Fredriksson. Ni är alla en del av detta mirakel!
