IFK Täby - Bele Barkarby FF 2-3 (1-1)
Magnus Elmerhag frälste i tät match.
IFK Täby – Bele Barkarby FF 2-3 (1-1).
Tid för höstsäsongens första bortamatch, dagens slakt stavades IFK Täby. Nåväl, någon riktigt köttmarknad blev det tyvärr inte. Täby stretade mot betydligt bättre än i föregående möte. En smått irriterade regnby låg tät över Täby SC, vilket medförde att matchen förlades till konstgräset intill.
Om man tog sig en snabb titt på de båda lagens formkurvor inför matchen så hade Täby tagit sju poäng på de senaste tre matcherna, och vi hade bara lyckats skrapa ihop fem. Lite oroväckande kan tyckas, förhoppningsvis skulle vi återigen ta tag i taktpinnen och visa vilka som bör ro hem den här sorgliga serien.
Tycker vi inleder positivt, vi har mycket boll och skapar en hel del halvchanser. På en hörna i matchens 16 minut tappar Täbys keeper bollen och Elmerhag ”magar” in bollen. Det är tydligen inte bara på Gretas (eller efter?) man kan ha användning för sin tvättbräda. Efter ledningsmålet så hemsöks vi av vår återkommande gäst, i folkmun kallad ängslan. Vi slår bort lite enkla bollar, spelar svårt och tar inte det nödvändiga jobbet. Täby spelar upp sig en aning, hittar ett par bra kombinationer via mittfältet och får också till slut in en boll. Resten av halvleken är det mycket ställningskrig, inget direkt ordnat spel från någons sida. Jonevret har dock en boll i mål innan paus, men den för dagen gulfärgade clownen på linjen vägrade oss ett ledningsmål.
I andra halvlek känns det som vi är det fräschare laget, vi tar tag i det direkt. Anton T rinner igenom efter en fin passning från Jakob, 1-2 känns fullt rättvist. Vi kontrollerar nu det mesta som händer på planen, Jakob är oerhört företagsam på sin kant, Tollerup löper kopiöst i djupled. Mittfältet känns homogent, med dynamon Carl Svanström i topptrim. Jag räknade till tre klara chanser att avgöra matchen i detta läge, bland annat kom Jakob helt ren med målvakten. Att människan inte skjuter där är en gåta som förblir lika svårlöst som Thomas Quicks psykiska tillstånd.
Ändå lyckas Täby, efter lite missförstånd i försvaret, kvittera till 2-2. En lobb från Täbys vindsnabbe högerytter ställer Avellan i målet. Nu trodde jag personligen att matchens öde var beseglat, men hjälten Magnus Elmerhag ville annat. På ett inlägg från Daniel Sierra är han framme och stöter in 2-3, tio minuter från matchens slut.
Oerhört starkt att komma tillbaka och visa att man verkligen vill ta tre poäng. Är rejält imponerad av grabbarna idag, trots nya positioner för en del så står alla (inklusive inhopparna) för en bra prestation. Norrorts mentalaste gäng ångar vidare..!
Tredje ögat noterade…
Johan Englund…Totalt jävla vansinnig efter både 1-1 och 2-2, sådan vilja och vrede borde alla spelare känna inför baklängesmål. Passion ända ut i fingerspetsarna.
Primmadonnor i Täby…Två olika skor (och färg!) på fötterna, en kille som hade mandom att tjafsa med stora stygga Jakob, en kapten som utstrålar mer fåfänga än Chippen och Ljungberg tillsammans. Frågan lyder; hur hal är tvålen i Täby?
Dessa linjemän... Av allt att döma samma man som råkade i slagsmål med Frallan och Hörberg i matchen mot Västerort förra året. Idag uttalade sig geniet om vad som gäller angående markering av offside. Svaret ekar forfarande i mitt huvud. ”Vi har thaagit bårt den der djävla schiitreglen!” Jasså..
Magnus Elmerhag tv. Foto Pelle Jansson