Linköpings Idrottsförening nr 1 (del 2)

1947 sänds TV för första gången i Sverige och Gunnar Nordahl får guldbollen. Vårt lag åker på en Finlands-turné. I Linköpings vänort Joensuu blev det en stor folkfest och BK Derby propagandaspelade. Rävarna vann med 10-1. Av bara farten besegrades även Varkaus VP med 9-1 och KPT Kuopio med blygsamma 2-1.

Del 2 = 1947-62

Braxen plockar återigen bort Liedholm

”Det var dags för Sleipner och Nisse Liedholm behövde markeras”.

Engelsmannen George Raynor var vid denna tidpunkt anställd och avlönad landslagstränare. SFF skickade ut Raynor för att utbilda och instruera klubbarna i den nobla konsten fotboll. Hos Derby stannade han i hela två veckor i samband med seriestarten. Vi ska väl kanske inte skylla allt på den gode Mr Raynor men Derby gjorde därefter sin sämsta start på åratal. Tre raka förluster; 1-2 mot IFK Eskilstuna, 1-4 mot nykomlingarna Lidingö hemma på Vallen och 1-6 borta mot Husqvarna IF.

I den sistnämnda matchen blev John Westlund hårt kritiserad. Westlund hade året innan tagit klivet över till oss från Karle och dittills gjort ett ganska fint jobb på sin högerhalvplats. Nu ville fans och supportrar se ”Braxen” i laget igen. Det var nämligen dags för Sleipner och Nisse Liedholm behövde återigen markeras. Lagledningen böjde sig för trycket, de tog med ”Braxen” och placerade Westlund som inner. Då blev herr Westlund sne och gav återbud. Det dröjde inte länge förrän han försvann till Kenty. Nerköp.
Till historien hör att ”Braxen” motsvarade förväntningarna, han var som ett plåster på Liedholm och bidrog stort till att Derby klarade 0-0. Det var denna match som folk svor på att ”Braxen” t.o.m. följde Liedholm in i omklädningsrummet i halvtid!
Som kuriosa kan också nämnas att Georg ”Åby” Ericsson lirade center i Sleipner. Där sprack nog en illusion för många. Han är ju ett IFK Norrköping-fan personifierad? Och ofta syntes och hördes han senare på gnällbänksläktaren i Idrottsparken.

Två fina matcher på Vallen var vs Hammarby där Rävarna stiligt vann med 2-1 samt fajten mot Jönköpings Södra. Deras legend ”Timpa” Simonsson - mannen som gjorde 50 mål på 18 matcher 1945 - hade en bra dag men det hjälpte föga för att grönsvart tog en meriterande 2-1 seger. 6 164 tittade på.

En serieomläggning utlystes också igen och det skulle förstås drabba Derby. Även fast vi slutar sexa i serien tvångsdegraderas laget till trean. De fem första lagen fick lira vidare medan följande fyra skulle hamna i de nybildade division III-serierna. Jumbolaget Hammarby flyttades ända ner till division IV!

Nye tränaren Erik ”Keller” Karlsson (tidigare allsvensk i Degerfors) kunde konstatera att Runo Falk och ”Loddby” Gustafson flyttade till huvudstan medan Bertil Remnegård skrev på för Örebro SK.
Nya killar kom givetvis. T.ex. Runos brorsa Lasse Falk. Även Göte Örtengren (från IFK Norrköping), Uno Andersson (LAIK), Weine Fredriksson (Karle), ”Bebbe” Karlsson (Loddby) och Gunnar Qvarfordt (Karle) tog ett steg uppåt i karriären.

Internationellt motstånd bjöd First Vienna på. Och var starka nog att vinna med 5-2 på Vallen.
BK Derby turnerade även i Norge där tre matcher spelades. Levanger besegrades med 9-2, Steinskjer med 10-2 och Stjördal med 12-1. Man fick använda kulram när måltavlesiffrorna tog slut. I matchen mot Steinskjer gjorde Örtegren sju mål.

Detta var också första året vi avböjde att spela om Skeninge-pokalen. Karle fick representera Linköping istället.
I DM-finalen blev det förlust med 2-3 mot Kenty.

Starten på division III blev målrik. Derby vann hemma på Vallen med handbollsiffrorna 12-6 mot Vetlanda. Sedan gick det tungt med förluster mot både Mjölby och Kenty. Mot de sistnämnda kom 5 307 och tittade på när Derby tappade 2-0 till 2-5. Det blev en väckarklocka för sedan började Rävarna faktiskt rada upp segrar.
Denna höst debuterade även tekniske ”Jänket” Adolfsson som skulle bli en trotjänare. Även Henry Hedenberg från Gottfridsberg och Karl-Erik Herrlin från Kalmar hade det goda omdömet att skriva på för Derby.

1948 blir det tillåtet för svenska poliser att föra samtal med medborgarna (tidigare hade det endast varit tillåtet för dem att svara på tilltal). De så kallade ”Tattarkravallerna” äger rum i Jönköping omkring midsommar detta år och det svenska fotbollslandslaget vinner OS-guld i London.
Derby började bra med en uppmärksammad seger över allsvenska Degerfors. 3-2 blev det inför 3 339 åskådare runt Vallens B-plan.
Mot Kenty den 14:e maj tog vi revansch och vann med 2-1 och med den förlusten gick Kentys seriesegerfunderingar upp i rök. Alltid något. Hela 5 517 såg matchen. Försvarare ”Biggan” Jonsson och keeper ”Pinn” var planens giganter enligt rapporter. Vi var heller inte speciellt snälla mot Mjölby AI. Vår seger med 2-1 betydde att MAI åkte ur.

Under sommaruppehållet var Elfsborg åter på besök och vann med hela 6-1.
Ytterligare en Norge-turné genomfördes också.

Hammarby besegrades i alla fall återigen. 3-1 blev det och Derby mönstrade ”Jänket” och riksbekante ”Klyvarn” Jonsson som innrar.

Publiken strömmade till ännu en gång mot Kenty (5 151) men nu fick grönsvart stryk med 0-2.

Detta var också året då Malmslätts AIK invigde sin nya arena Hellgrenshagen. De hade bildats redan 1926 men tidigare huserat på F3’s fotbollsplan. Det är solklart att MAIK ville ha finast och bästa tänkbara motstånd så man bjöd in Derby på invigningsmatch. Derby tackade ja och åkte till Malmslätt och stötte faktiskt på riktigt bra motstånd. Matchen slutade 1-0 eller 2-0 till grönsvart. (Uppgifterna går isär. Är det någon därute som vet så tveka inte att kontakta redaktionen. Tveka inte att kontakta oss gällande något om Derby överhuvudtaget förresten).

1949 skriver Gunnar Nordahl kontrakt med AC Milan och blir därmed Sveriges förste professionella fotbollspelare och Sveriges första jetdrivna flygplan ”Flygande tunnan” börjar provflygas.
I pressen antyds att Derby spelade sämre än på många år och tyvärr stämde det till viss del. Vi skulle åka ur serien men vi fajtades ända in i det sista.
I segermatchen mot Kumla borta stod ”Klyvarn” för konststycket att skjuta i nät från 50 meters håll.
Men vi åker alltså ur och det enda våra många anhängare kan glädjas åt är att återväxten i klubben verkar bra. Till exempel vinns JDM med bravur. Klara 4-2 i finalen mot välbekanta Sleipner.

Derbys träningsmatcher är värda att nämna. Degerfors var tillbaka och tog revansch med 2-0 på Folkungavallens grusplan. Här debuterade Weine Carlqvist i målet. Han skulle bli en av klubbens bästa målisar genom tiderna. Även Hans Spångberg debuterade. Spångberg är ju ett av Derbys mest legendariska efternamn.
Vi mötte också Hird där en viss Sten Westerlund spelade. Han skulle så småningom bli en av Derbys viktigaste spelare.
Allsvenska serieledarna GAIS var på besök och fick sensationellt stryk med 0-1 mot ett inspirerat Derby. Kvalité fanns ändå således. Weine knep förresten en straff.
Klubben fick även fint främmande från Stockholm genom Djurgårdens IF. DIF hade Hasse Jeppson och förre Derbyspelaren Runo Falk i laget och vann med 3-1.

I serien fick vi spö av Hammarby som sprungit hem fyran. 2-3 blev det och noterbart är att ”Bassen” Eriksson från Gottfridsberg debuterade för oss.
Mot Kenty inför knappt 5 000 pers blev det 1-1 och där drog Olle Delborn från Peking på sig vår matchtröja för första gången.

Efter att ha varit borta från Skeninge-pokalen i två år deltog Derby och vann såklart. 1-0 i finalen mot Motala AIF efter förlängning.

”Keller” ersätts av självaste Gösta Djerf som tränare och seriespelet går till en början bra. Västerviks AIS mosas t.ex. med 9-2 och IFK Oskarshamn med 6-2. Mot IFK presenterar sig ”Bassen” på allvar genom att göra tre mål.
Trots att vi nu är på landets fjärde nivå så drog matcherna mot Motala AIF storpublik. I Linköping samlades 5 874 Derbyiter och 53 MAIF’are och det blir totalt 5 927 åskådare. Detta uppges vara svenskt rekord för division IV-fotboll. Gäller fortfarande tills någon bevisar motsatsen för undertecknad.
I Motala kom 4 192 vilket betydde nytt publikrekord för MAIF. Derby förlorade bägge matcherna vilket bidrog till att division IV-säsongen kom att förlängas. MAIF hade en lirare vid namn Gösta ”Lövet” Löfgren som var tuff att handskas med.

Bandylaget ångar på och tar sig till allsvenskan för tredje gången. Ett östgötskt bandyrekord slås när hela 4 290 personer (bye bye Peking) dök upp på Folkungavallen (jodå, is också) för att kolla kvalmatchen mot Tranås BOIS.

Rävar mot Gnagare, Makrillar och Storkar

"Skulle en av landets absolut bästa tränare behöva ta hand om ett division 4-gäng?".

1950 ockuperas Tibet av Kina och Jehovas Vittnen förbjuds klokt nog i Östtyskland. Fjärde VM’et i fotboll hålls i Brasilien där Uruguay vinner och Sverige tar brons via bl.a. 3-2 mot Italien och 3-1 mot Spanien.
BK Derby gästas för första gången av Allmänna Idrottsklubben från huvudstan. AIK behöver väl ingen närmare presentation. Klubben hade bildats redan 1891 och var (är) en av landets största och äldsta föreningar. Stockholmarna vann med 1-0 och ”bara” 2 755 pers bevittnade tillställningen mycket beroende på att det var kallt som fan.
En kille med koppling till både Gnaget och Rävarna är Fred Eriksson. Mot gästande Berliner SV var Fred hal som en ål och kvick som en kobra och bidrog till att grönsvart kunde vinna med 4-3. Han var vid tillfället inlånad från Tranås AIF men snart skulle han vara Derbyit på riktigt.
Ännu en vänskapare värd att nämnas är mot Sleipner där Derby vann med klara 8-2.

Vi slutade trea i serien medan MAIF tog klivet upp.
Vi tog hem Skeninge-pokalen igen. 2-1 i finalen mot just Skeninge.
Absolut värt att nämna är också att 1950 blev Derby östgötska mästare igen. Givetvis var det Sleipner från Peking som stod för motståndet i finalen. 4-2 till oss.

Två av 50-talets bästa ytterpar i Derby. Till vänster Allan Algotsson och till höger Nils Bertil "Hemliga" Svensson

1951 cyklar 66-årige Gustaf ”Stålfarfar” Håkansson mellan Haparanda-Ystad och Malmö FF vinner allsvenskan utan att förlora en enda match.
För Derby blev det ett svängigt och märkligt år som skulle sluta i dur.
Vi började inte bra, stryk mot gamla rivalerna LAIK med 0-1 i första träningsmatchen.
Sedan drog Derby till Tyskland för träningsläger och det var nog ett lyckat drag. Den 19:e mars spelade grönsvart i Berlin mot Hertha BFC inför 18 000 åskådare. Stryk med 0-1 och även nästa match mot Victoria Alsdorff slutade med de siffrorna. Mot Spandauer SV nådde Derby 2-2.
När grabbarna kom hem matchades dom mot LAIK igen. Nu blev det vinst med 2-1.

Seriespelet startade med en 3-1-seger över Finspång och sedan åkte laget till ännu en av toppkonkurrenterna; IFK Oskarshamn. Den viktiga matchen vanns och egna produkten Lennart ”Knatten” Elgstrand (som var med och vann juniorguldet som nämndes ovan) gjorde bägge Derbys mål.
”Knatten” blev matchvinnare även nästa match mot Skärblacka. Hans balja betydde 1-0.
Klubben var nu på tårna på alla plan. Bl.a. snappade man upp Nrkpg’s-laget Hirds center Lennart Thollander när hans arbete förde honom till grannstan. En fin förstärkning.
Grönt ångade på (bl.a. 7-0 mot Västerviks AIS borta) och fans och supportrar började ana serievinst. Tyvärr slängde Motala AIF lite grus i maskineriet på Vallen och vann med 3-1. Det bromsade upp Derby och serien spetsades till rejält.
Den näst sista matchen spelades mot Oskarshamns AIK hemma på Folkungavallen. Inför överlyckliga anhängare vann Derby med 3-2 och låg nu bara en poäng efter tätlaget IFK Oskarshamn.
En match återstod. Mot Boxholm borta. Och seriesegern stod mellan BKD och IFK. Ingen annan kunde nu vinna.

Ni som följt denna historia vet nu att Derby är ett livskraftigt och envist gäng. Och man skapade mängder med egna produkter och värvade smart ifrån klubbarna i stan. Nu skulle man också börja titta mer rikstäckande. Under säsongen hade man t.ex. jobbat hårt på att lösa en välkänd tränare och gammal storspelare. Ja, man hade i själva verket filat på stordåd och alla krafter med Derbyhjärta hade samlats. Det var en smärre sensation när klubben meddelade att självaste Kalman Konrad var klar som tränare.
Föreningen lyckades alltså knyta till sig den store Kalman trots att vi spelade på landets fjärde nivå. Och vi visste inte ens om laget skulle klara av att ta sig tillbaka till trean.
Skulle en av Europas bästa tränare behöva ta hand om ett division IV-gäng? Nej då, Derby tog sig samman, knöt nävarna och kämpade sig till trean.

Vårt Derby fick nämligen till sist hål på Böxhölm via en straff i andra halvlek och det räckte till två poäng. Sedan väntade vi bara på slutresultatet mellan de bägge småländska lagen. Thollander blev för övrigt så glad att när domaren blåste straff - helt korrekt för hands - så sträckte han armarna i luften och jublade. En aning för tidigt kan tyckas (själv påstod Lennart efteråt att han inte hade en aning att han reagerat på det sättet) men Hans Spångberg förlöste de grönsvarta nerverna och gladde de tillresta Derbyfansen genom att skjuta 11-metaren säkert i nät.
Jag vill inte elda på klyschan om att smålänningar är snålare än andra men efter en förmodligen jobbig väntan meddelades att de bägge Oskarshamnsgängen delat broderligt på poängen via 0-0 och det var precis vad Derby behövde. Sköna gröna Rävarna klara för trean således.
Flaggan i topp, gaspedalen i botten, råg i ryggen, säd i brallan och nu jävlar. Målet är satt, vi ska bli bäst i stan igen, vi ska upp, upp, upp…

Kalman Konrad. Så sent som 1999 blev han av World Soccer listad som en av de 100 bästa spelarna någonsin. Och tränarkarriären var också framgångsrik. Förutom sex svenska klubbar coachade han Bayern München, FC Zürich, Slavia Prag, Rapid Bukarest och FC Brno.

Han hade mage att klaga på Derby

"Han personifierade för bövelen begreppet “värvarkung”.

Tillbaka i trean 1952 med Kalman Konrad vid rodret. Detta var året då vi delade ut gröna tröjor till unike Fred Eriksson och gamängen Uno Ljus (läs mer om dessa stjärnor under "Klubbhjältar").
Från egna led fanns ju också redan talangen Lennart “Knatten” Elgstrand som skulle spela alldeles för kort tid i Derbydressen.
Säsongen blir en klockren succé. BK Derby tar sig till division II - näst högsta serien - på första försöket.

Kalman var en tuff, effektiv, kunnig och erfaren tränare som ville ha in en del nya spelare. Han hade innan oss tränat svenska lag som Örebro SK, Åtvidabergs FF, Malmö FF och Råå IF så han hade bra koll på svensk fotboll. Och hade vi lyckats locka hit Mr Konrad himself skulle vi väl lyckas locka hit ett gäng riktigt duktiga lirare också? Ja då, klubben värvade med pondus och fingertoppskänsla. Värvningsansvariga med herr Konrad i spetsen fick t.ex. tunga namn som pågarna Kaj Rosén, Gunnar Andersson och Yngve Johansson att flytta upp till Linköping. Den senare kom från Malmö FF och det gjorde Eric Persson - Malmös starke man - så upprörd att han satte morronjavat i vrångstrupen. Eric (“Hövdingen” kallad, ordförande i MFF i hela 38 år) blev så irriterad att han hotade med att anmäla BK Derby för Svenska Fotbollförbundets kontrollkommission!

IFK Norrköpings ordförande “Nalle” Halldén surnade också till. Vilket fick alla Derbyiter att gå i taket. Herr Halldén som utan tvekan var värst i hela landet när det gällde värvningar!? Han lockade inte bara med bra premier utan fixade även arbeten och bostäder till spelarna och deras familjer. Han personifierade för bövelen begreppet “värvarkung”!
Till Norrköping lurade han bland andra Nisse Liedholm från Sleipner, Gunnar Nordahl från Degerfors, Knut Nordahl från Hörnefors, Sven Persson från Skärblacka, Torsten Lindberg från Tord, Derbybekante Bertil Remnegård från Örebro o.s.v. o.s.v.
Och så hade han mage att klaga på Derby!?

Vad berodde all uppståndelse på då? Jo, vi erbjöd helt enkelt finfina segerpremier. Segra och tjäna en duktig slant. Förlora och bli utan. Detta med premier var en nyhet i gamla Svedala men helt enligt vad Svenska Fotbollsförbundet modernt klubbat igenom. Det var fullt tillåtet och BK Derby hakade på. Vi gjorde aldrig något fel. Stadgarna var luddiga och kunde bara tolkas som om alla lag i våra nationella serier hade sin fulla rättighet att utbetala lite cash till gubbsen efter segrarna. Att förbundet tänkt sig att segerbonusarna bara skulle få utbetalas bland de ALLSVENSKA klubbarna hade ingen berättat för Derby…

Andra nyförvärv var Bertil Larsson från Taborsberg, Lasse Elofsson från Karlskoga och ”Lill-Ludde” Johansson. Derby förlorade endast tre matcher under hela seriespelet och publiksiffrorna pekade bara fortsatt uppåt.

Hela vår förening har flyt nu. Fotbollslaget alltså rakt upp till tvåan och reservlaget vinner länets högsta serie.
Ishockeylaget vinner division II (före Kenty, de som idag kallar sig Linköpings Hockey Club).
Bordtennisgrabbarna avancerar till division II.
En serieseger i trean för handbollen kan också bokföras.
Bandylaget ångar på och tillhör toppskiktet i näst högsta serien.

Seriesegrare 1952. Fr v; Kalman, "Säcken" Sandstedt, Hasse Persson, Rune Elofsson, "Knatten" Elgstrand, Fred Eriksson, Uno Ljus, Valter Johansson och lagledare Bengt Andrén. På knä: "Jänket" Adolfsson, Gunnar Andersson, Kaj Rosén, "Bebbe" Karlsson och "Braxen" Göransson

BK Derby hade ett fantastiskt stöd från Linköpings invånare och utan anhängarnas ekonomiska stöd hade det varit betydligt svårare att locka Mr Konrad och några av spelarna till oss.

Klubben beslutar också att flytta såväl träning som tävlingsspel till Motorstadion där man kunde få mer träningstimmar än på Folkungavallen.
Så på Stadion spelades premiären 1952. Motståndare var lyckat nog BK Kenty som alltså lirat ett år i trean utan oss. För övrigt den enda säsongen dittills de hade huserat en division högre än oss. Det blev en minnesvärd match. En ”klang och jubelfest” som första jubileumsboken beskriver det. 6 132 personer hade hittat dit och Derby vann med utklassningssiffrorna 6-1.

En riktig skönhet på marschen till tvåan var Unos balja borta mot Hird. Vi vann med 1-0 och det snackas fortfarande om en riktig missil från herr Ljus.
Rune ”Säcken” Sandstedt gjorde debut och även Bengt ”Järnis” Nilsson dök upp i grönt. Den förre började faktiskt sin bana i Karle men skulle nu bli Derby trogen och en mycket viktig kugge i åratal. Den sistnämnda kom från IFK Norrköpingskamraternas led och var egentligen klar för Sleipner när han ångrade sig och skrev på för Östergötlands stiligaste lag istället.

Vi hade slagit publikrekord på löpande band i fyran och det fortsatte i trean också. Bl.a. dök hela 8 095 glada fotbollsälskare upp för att beundra vårt vackra lag möta rivalen Kenty. Nytt rekord och 1-1 blev slutresultat.

Den 24:e augusti 1952 är ett historiskt datum. Derby reste till Kopparvallen och för första gången borta i division II spöade man Åtvidabergs FF med 1-0.

Denna kyss fick fotograf Sture Ryman pris för. Det blev "Årets fotbollsbild" 1952. Vår keeper Rosén och Bajens center Eng kolliderar på Johanneshov den 10:e augusti

I blåsväder ännu en gång

"Derbys åtta höstmatcher på Folkungavallen ses av 50 000 personer".

1953 inleds charterresor till Mallorca och Frank Sinatra turnerar i Sverige utan minsta framgång. Derby slutar på en femteplats i division II-comebacken. Men återigen råkar vår klubb i blåsväder. En herre vid namn Tore Brodd hade lagt ett förslag om omläggning av division II-serierna. En serie för Norrland, en för Svealand och en för Götaland var hans mål. Detta planeras och genomförs till slut efter många och långa diskussioner. Det skulle innebära en nervpåfrestande säsong för BK Derby.

Men vi gjorde en del fina resultat på vägen. Bl.a. slog vi Brage hemma med 4-0 och Karlstads BIK borta med 2-0. Sämre insatser mot Sandviken, 0-4 och Motala AIF, 0-2. Men Derby var stabila och jakten mot nytt kontrakt var behaglig och underhållande.
I returen mot MAIF hemma betalade hela 8 927 entré. Vi drog mer än IFK Norrköping som samtidigt på Idrottsparken spelade mot svenska mästarna Djurgården. Ovan nämnde “Nalle” skulle senare försöka se till att Snoka i fortsättningen bara spelade hemma när Derby hade bortamatch. Helt otroligt!
Förstår ni vilken fantastisk känsla det är att skriva detta som die hard Derbyit? Snacka om gåshud. Vi måste få skratta lite åt grannstan…
Året efter allt detta gör ovan nämnde Eric “Hövdingen” Perssons flyktade Yngve Johansson hela 30 mål för oss. Eric är fullständigt rasande. Vi skrattar lite till…

Ett par av vårens träningsmatcher lirades på militärområdets T1’s plan. AIK var återigen på besök och Derby når 2-2. Oavgjort blev det också mot Degerfors som ju också varit i stan förut. 1-1 blev det.
Tyvärr tog talangen ”Knatten” Elgstrand beslutet att lämna Derby när Kalman plockade ut honom på en vänsterytterplats. Han skulle senare återvända som tränare.

I vårens seriepremiär fick Derby åka till Västerås och möta Sportklubben som vann med 3-2. Men de flesta var överens om att VSK’s segermål på straff föregicks av en felaktig avblåsning.
Hemmapremiären blir ljusare; 3-0 mot Karlstads BIK.
7 209 pers kunde sedan bevittna hur vi föll tungt med 1-6 mot starka ÅFF. Vi hämtade oss inte förrän vi även fått stryk av City med 0-4. Sedan togs genuina kämpatakter fram och Derby lade ännu en gång Hammarby på rygg. Seger 2-0 och när även sista matchen mot Viken via 1-0 gav två pinnar så hamnade alltså grönt på en fin femteplats.

Men så kommer då beslutet om serieomläggningen. Man föreslår att BK Derby, och sjätteplacerade Hammarby IF, ska degraderas till trean (låter bekant, va?).
Örgryte IS i västra serien hamnar också femma men ska enligt SFF få stanna i tvåan. Och lag som t.ex. Västerås SK och IK Brage var EFTER grönsvart i tabellen men föreslås ändå få spela division II-fotboll!? Ett fullständigt horribelt beslut och detta resulterar självklart i väldigt upprörda diskussioner. Så pass många rasar mot detta att förbundet tänker om och till slut tvingas utöka Götalandstvåan till 14 lag. Rävarna och Bajen räddas således rättvist kvar.

Inte minst i pressen fick Derby ett stort stöd. Vår lokale reporter, Östgöta Correspondentens dåvarande sportchef och Derbyfantast Rune ”Long” Arvidsson, blev alldeles vansinnig.
Han var förresten mannen som tog den första kontakten med Kalman Konrad.

En skön anekdot är att en viss Elon Dahl ledde allsång i Frimisparken när beskedet om Derbys fortsatta division II-spel nådde Linköping. Elon blev tipsad om nyheten av en förfriskad firande välvillig herre och tog givetvis tillfället i akt att från scen förmedla detta till den stora publiken. Det populära beskedet om det populära laget mottogs med - enligt folk på plats - ”stormande jubel”.

Vi rullar vidare och konstaterar att den nya utökade serien blir en ordentlig publiksuccé. I Götalandsserien - även kallad maratonserien och Sveriges hårdaste - startade våra hjältar mot göteborgarna Redbergslid hemma på Vallen. Derby låg under med 0-2 i halvtid men fick ordning på ben och hjärnor i andra och vände till seger med 3-2.
Efter denna lyckosamma inledning gjorde laget två Skåneresor i rad. Och de blev framgångsrika. Råå besegrades på Olympia med 2-1 i den ”bästa matchen killarna gjort” enligt Kalman Konrad. Och vi ska ha klart för oss att den mannen inte slösade med beröm i onödan.
Andra resan gick till Landskrona som också besegrades med 2-1. Vår keeper Kaj Rosén ”klistrade” en straffspark och vår första halvlek var en uppvisning i hur man lirar fotboll.
När grabbarna sprang ut på Vallen nästa gång var självklart publiken (6 500) med på noterna. Intresset var på kokpunkten men Halmstads BK stod emot trycket och förstörde festen via en 1-0 vinst. Det sägs att vår inhoppare Dan Andersson (nä, inte den store poeten även om han säkert också är Derbyit) sköt bollen över mållinjen men en av de få som tyckte tvärtom var linjemannen som viftade avvärjande.

Fred undrar var ÅFF-målisens huvud tog vägen i en match på Kopparvallen 1953. Fotot togs av ÖC's Magnus Johnson

Tage Nilson berättar i vår andra jubileumsbok att matchen borta mot Sleipner (över 10 000 pers en vardagskväll förresten) var en märklig historia. Derby ledde med 2-0 men Norrköpings stolthet Sleipner kvitterade innan drabbningen var slut.
”Parodi” och “Skandal” var omdömen från de bägge klubbarna efteråt. Nej, inte för att Derby tappade sin ledning utan för att domaren från kungliga huvudstaden inte alls varit med i matchen. Han låg ner lika mycket som han stod upp och blev matchens stora huvudfigur.
Tage var den enda journalisten som försökte prata med pipblåsar’n efteråt men det var meningslöst. Stockholmaren var helt frånvarande och man kan undra om tåget realiserat ut starkvarorna i restaurangvagnen på vägen hit.

Derby är i toppform under hösten och bara arvfienden Motala AIF fanns före oss i tabellen. Ett MAIF där flyktade ”Knatten” nu förresten lirade.

Värt att berätta om är matchen mot Örgryte. Ett ÖIS som enligt det ursprungliga beslutet skulle få fortsätta i tvåan medan Derby skulle degraderas. Derbygrabbarna ville verkligen visa fotbollsförbundet vilka som var bäst och gjorde det också. Ett heltänt Derby påeldat av över 6 000 åskådare vann med 2-0. Fred Eriksson och Allan Algotsson från Örtomta gjorde våra bejublade mål.
När Rävarna når 1-1 borta mot Höganäs kunde vi konstatera att laget tagit fem ”Skåne-poäng” utav sex möjliga. Fred gör enligt rapporter ett konstmål och ännu en kille från Derbynästet Gottfridsberg; Börje Bränning seriedebuterar på vänsteryttern.

Många sevärda fajter blev det i den nya serien. Och, som sagt, en publiksuccé. Derbys hemmamatcher ses av sammanlagt 75 000 åskådare! Vi har haft 8 000 till 11 000 åskådare åtskilliga gånger under åren på såväl 50- som 70-tal och ingen annan klubb i Linköping har varit i närheten av våra publiksiffror.

En av Derbys bästa matcher genom tiderna enligt fotbollskunniga, spelades söndagen den 13:e september. Norrby krossades med 5-1 och ”Järnis” Nilsson var planens dominant och tog helt ner Norrbys landslagsstjärna Reino Börjesson.
Trots att det var ”Flygets Dag” i Linköping - en tillställning som alltid drog publikmassor - letade sig 5 345 Derbyiter ner till Vallen. Uno Ljus, Yngve Johansson och Arne Larsson kunde bokföras som målskyttar. Nu låg Derby tvåa efter HBK i serien.

Derby drog också en ny rekordpublik till Kopparvallen där ÅFF lyckades vinna med 2-1. Men de grönsvarta berövades två straffsparkar som var så uppenbara att alla (inklusive de som stod utanför entrén) undrade om domar’n tappat coca cola-bottnarna.
Och vid ett tillfälle skickades bollen i medvinden från Åtvidförsvaret hela vägen till Derbys planhalva. Där befann sig två man. Nämligen vår målvakt Rosén och ÅFF’s center ”Murarn” Karlsson. Offside? Såklart det var, men det sket linjemannen i. Rosén räddade ändå men Derbyanhängarna var - lindrigt uttryckt - inte nöjda med domarna.

8 167 såg sedan Derby spela 1-1 mot IFK Malmö på Vallen och sedan åkte laget mot Vättern för att inför hela 9 841 i lilla Motala inkassera en tung förlust med 1-2. ”Knatten” var såklart bäst på plan.

En skön revansch och seger kom däremot hemma mot Bruket. Över 8 000 fick se Uno Ljus göra ännu ett av sina konstmål. Fina 3-0 slutade det minnesvärda östgötaderbyt.

Vi hade vid denna tid jobbat ett tag på att locka över Kentys största stjärna till oss och Derbyledningen var helnöjd när man aviserade att briljante Nils Bertil “Hemliga” Svensson äntligen var kontrakterad. Även duktiga Sören Sköld hängde på från samma klubb.
De debuterade på hösten i en reservlagsmatch mot Karle som slutade 3-3.
Sent på hösten vänskapsspelar vi 1-1 mot IFK Norrköping.

Linköpings stolthet spelade sammanlagt 44 matcher under året (Kaj Rosén missade bara en) och bäste målskytt var Yngve Johansson med sina 30 baljor. Allan Algotsson hade växt ut till en högerwing med klass. Snart skulle han och ”Hemliga” bilda ett fruktat ytterpar. Allan gjorde förresten hela 22 mål detta lyckosamma år. 22 matcher vanns, 11 förlorades, 11 blev oavgjorda. 109-67 i målkvot.

Tysklandsresor, fina segrar och första mötet med Saab

”Vi hade ju redan underhållit stan i 40 år.”

1954 bildas UEFA (Union of European Football Associations) i Schweiz och VM i fotboll hölls också i Schweiz. Västtyskland vann finalen med 3-2 mot Ungern och Sverige var ej kvalificerat.
I Derby piskade Kalman Konrad på truppen till uteträning redan den 21:e februari. Under påsken reste klubben till Tyskland igen för två matcher i Hamburg. Undertecknad hoppas att inte bara fotboll stod på programmet utan att grabbarna fick förlusta sig lite också. Bägge matcherna vanns och om någon känner till mer om denna resa tar redaktionen tacksamt emot mer info.

Man ska ha i åtanke att denna Derby-upplaga tillhörde fotbollseliten i Sverige. Nästa anhalt var allsvenskan dit klubben fortfarande inte lyckats nå trots att de varit så nära flera gånger.

Tillbaka från Tyskland mötte vi Djurgården och nådde 1-1 med mersmak.
Folkungavallen hade under uppehållet berikats med nya läktare. Både en sitt- och ståplats hade inköpts ifrån en lantbruksutställning i Skåne och nu kunde man ge plats för ännu fler åskådare. Vårpremiären sågs av knappt 8 000 som kunde bevittna en spännande match. 2-2 mot MAIF.
Returen mot Halmstads BK borta - en ren seriefinal - på Örjans Vall blev tung. Stryk med 3-6 sedan vi faktiskt haft ledningen med 3-2. Vi höll fortfarande andraplatsen i serien men när även Landskrona vann stort (4-0) tappade vi några placeringar.
Det var fortfarande fest när Derby spelade men Sleipner och Råå gav oss två förluster som inte gav oss chansen till riktig tätkänning igen. Två fina 2-0 triumfer kom däremot på Ullevi mot Örgryte och Redbergslid.

Maratonserien eller Sveriges hårdaste; Götalandstvåan var färdigspelad. BK Derby tog en sjätteplats bakom Halmstad, Sleipner, Norrby, IFK Malmö och Landskrona. I den ordningen och med HBK till allsvenskan. Noterbart är att upp till andraplatsen skiljde bara tre poäng.

Utanför fotbollen kan vi nämna att Derbys hockeylag spelar 3-3 mot IFK Norrköping inför 3 190 pers och att bandylaget 1954 återigen tar sig till allsvenskan. Mot Örebro i premiären kommer 5 732 glada Derbyiter och stöttar de gröna helhjärtat men laget åker ur direkt ännu en gång.

I en vänskapsmatch mot tyska FC Opel visade Derby upp ett härligt spel. ”Bang” Engström A-lagsdebuterade med att göra 1-0, nye centern Rune Hellström från Köping gjorde tre mål och ”Hemliga” Svensson höll stor show som vänsterytter.

I DM besegrades Malmslätt med 6-2 och Kenty med 2-1. Sedan var det dags att ta sig an ÅFF. Första matchen slutar 1-1 efter förlängning och nästa match slutar 2-2 efter förlängning och nu beslöt Derby att inte bränna för mycket krut så i tredje matchen skickade man reservlaget. Då vann ÅFF med 3-1.
Skeninge-pokalen erövrades ännu en gång. 3-1 mot Mjölby AI och 1-0 mot Motala AIF räckte.
En sommarmatch lirades också mot belgiska Lierre SK inne på Motorstadion. Där visade en tuffing vid namn Johnny Bratt upp sig. Kalman gillade vad han såg och erbjöd ett kontrakt. Uno Ljus gjorde i denna match en av sina många comebacker.

Så var det dags att sparka igång Götalandstvåan igen. Premiären hemma mot Sleipner drog över 6 000 pers och Derby vann efter mål av Yngve Johansson och Hellström. Vi vann även andra omgången borta mot Höganäs med 2-1 innan det var dags för ännu en klassiker. Derby reste till Borås för att möta Elfsborg som ju varit i Linköping några gånger och gett oss ett par riktiga fotbollslektioner. Grönsvart kopplar på det bästa humöret, spelar bländande och vinner smått sensationellt med hela 3-0. Denna match bidrog nog till att locka imponerande 7 287 betalande till nästa hemmamatch mot nykomlingen Nybro. Men där fick Derby nöja sig med 1-1 trots att man spelmässigt var vida överlägsna gästerna.
På resa igen plockade grabbarna upp vinnarformen. Halmia slogs tillbaka med klara 4-1 och laget parkerade nu på en andraplats i tabellen. Hemma igen mot Råå inför över 5 000 jublande anhängare föll spelet återigen på plats. Yngve Johansson var alldeles briljant och matchen slutade hela 8-2.

En match som var väldigt speciell stod mot IFK Malmö den 12:e september. Det var nämligen Folkungavallens 35-års jubileum och Derby hedrade dagen genom att vinna med 3-0 inför över 8 000 åskådare. Alla målen inprickade av Hellström.

Derby var därmed obesegrat efter sju omgångar men typiskt nog kommer första förlusten mot ett av kögängen. Kinna hade en liten trång hemmaplan de trivdes på och där var de svårslagna. De ställde upp med sju utespelare i försvaret och Derby föll med 0-2.
I Jönköping vann Södra med 3-2 och i den matchen krockade Kaj Rosén rejält ihop med Södras center Lasse Spjuth. Detta blev uppmärksammat och förstorades upp ganska ordentligt i pressen. Man antydde att krocken varit medveten och det gick så långt att klubbarna ordnade en ”försoningsfest” i Gränna. Returen hemma i Linköping blev därför extra het. 8 123 passerade vändkorsen på Vallen för att se de bägge kombattanterna dela på poängen via 1-1. Det blev återigen en tuff match. Fred Eriksson blev så illa tilltygad att man blev tvungen att bära honom av plan. Även ”Säcken” Sandstedt skadades.
Och det var efter denna match som ”Nalle” Halldén gick ut i pressen och klagade över att IFK Norrköping och BK Derby ibland spelade sina hemmamatcher samtidigt. IFK hade nämligen då en kraftig nedgång i sina publiksiffror…

Mot Åtvidabergs FF togs en underbar seger på Kopparvallen. 2-0 blev det och notoriske målskytten Yngve Johansson stod för bägge målen. 5 500 tittade på.
Borta mot Landskrona blev det underhållande och varsin poäng, 3-3.
Sedan tog Elfsborg revansch och vann med 1-0 efter en straff i slutminuterna. 6 145 pers blev riktigt förbannade att Derby inte fick samma chans när Yngve brutalt krokades ner innanför straffområdet. Men domaren, ”Stabben” Ahlner, stod ända bort i mittcirkeln och såg på. Något som kritiska åskådare hävdade att han gjorde mest hela matchen.
1-2 i Trelleborg mot IFK fick vi inkassera innan det var dags för höstavslutning hemma mot serieledande Norrby. Derby tog fram alla krafter och vann med 3-1.
Klubben kunde räkna in 82 000 personer på årets 18 hemmamatcher.

En fruktad 50-tals kedja som tillverkade hundratals mål för Derby. Fr v; Fred Eriksson, Yngve Johansson, Rune Hellström, Uno Ljus och Nils Bertil Svensson. Detta mina damer och herrar, är inget annat än ren klass...

I slutet av september 1955 kör James Dean ihjäl sig och Winston Churchill avgår. I Sverige blir sexualundervisning i skolan obligatorisk och brylcreme samt kalaspuffar lanseras.
På våren gjorde Uno Ljus ännu en comeback. Och han var faktiskt planens bästa forward när Derby träningsspelade 1-1 mot IFK Norrköping.
Vi spelade även för första gången mot ett ganska nytt Linköpingslag. Ett lag som bildats fjorton år tidigare på företaget Saab. IF Saab kallade de sig och Derby tog nog inte ”korplaget” riktigt på allvar. 2-0 till Saabarna som skulle bli ett lag att räkna med under några år. Dock inte riktigt än i denna historia och såklart kom de aldrig upp på Derbys nivå. Vi hade ju för övrigt redan underhållit stan i 40 år.

Seriespelet rullade vidare med blandade resultat. Norrby-Derby 2-0, Derby-ÅFF 1-2 (en match där samstämmiga rapporter säger att grönt stundtals lirade skjortan av de blåa), Landskrona-Derby 1-2, Derby-Halmia 3-0, Råå-Derby 2-1, IFK Malmö-Derby 2-1, Derby-Kinna 2-1, Derby-Höganäs 0-3, Derby-IFK Trelleborg 2-1 och Sleipner-Derby 2-1.
Norrby vann serien. Vi kom sexa igen.
ÅFF och Sleipner skulle degraderas men räddades av att serierna gjordes om igen. Götaland skulle nu få två division II-serier med tio lag i varje.

Rävarna var listiga nog att erövra Skeninge-pokalen ännu en gång. 2-1 mot Skeninge och 2-0 mot Motala AIF. Vi fick nu ta hem pokalen för alltid och gamle Derbylegenden och kämpen ”Krölle” Nilsson hade glädjen att överlämna trofén till kapten ”Järnis” Nilsson.

Vi spelade som vanligt också en del mot internationellt motstånd. Borussia var på besök och besegrades med 2-1. Sedan åkte truppen till Tyskland där man lirade fyra matcher.
Vi invigde även nya idrottsplatsen Skogsvallen i Hjulsbro. Värdarna fick se sig besegrade med 7-2.
Många nya ansikten tillkom. T.ex. Jan Rylander (även pålitlig bandyspelare), Hasse Karlsson, ”Jufsen” Jonsson och Göran Gustafsson (keeper från Nässjö).

Nu kände Kalman Konrad att han gjort vad han kunnat och att det var dags att lämna över. Ett naturligt val blev ”Järnis” som hade de kvaliteter som behövdes och han fick fungera som spelande tränare.
Seriestarten skedde i Landskrona där Derby för tredje gången i följd slog BOIS. Denna gången med 3-2. ÅFF var sedan på besök och 7 000 pers såg östgötarivalerna spela 1-1. Derbys mål var en riktig kanon från Yngve. En frispark som borrade sig in i krysset. Ingen målvakt i världen hade kunnat stoppa den raketen.
Efter 3-3 mot Nybro kommer ännu en milstolpe i vår historia. Inte nog med att Rävarna och MAIF’arna bjöd på en underhållande och spännande match (2-2) utan det slogs även ännu ett publikrekord på Folkungavallen. 11 106 löd nya siffran och även om Derby spelat för fler personer på Stockholms Stadion och på flera av sina resor o.s.v. är detta BK Derbys hemmarekord som står än idag.

I Trelleborg fick vi stryk med 1-3. Sedan var Kalmar FF (som flyttats ner från allsvenskan) på besök och matchen blev en höjdare. Slutresultat 2-2. Derby fick sedan 1-1 i Malmö mot IFK och den 9:e oktober segrade vi med 4-1 mot Sleipner via mål av Fred, Sköld, ”Hemliga” och Yngve.
Vi låg fyra vid uppehållet.

Derby slår de bästa från Brasilien

”Detta var den enda förlusten Flamengo råkade ut för på hela turnén.”

1956 får Stockholm sin första kvinnliga taxiförare, vraket efter regalskeppet Vasa hittas och Ove Fundin vinner VM-finalen i speedway på Wembley.
Derby kunde visa upp två nyförvärv i träningsmatchen (vinst 4-1) mot BK Wolfram. ”Bebbe” Malmström från LAIK och P-A Årneby från ÅFF.
Den 18:e mars kunde man läsa i pressen att Yngve Johansson skulle flytta till Sockna och pröva lyckan i ÅFF. Derby hade inga problem med detta. Yngve hade gett allt och varit Derby trogen i många år. Dessutom hade klubben en ersättare man jobbat med en längre tid. Göran Johansson från Karle hade redan under höstsäsongen spelat med Derby i träning och vänskapsmatcher. Nu var han klar och fick uppgiften att fylla i tomrummet efter Yngve.
Träningsspelandet gick bra. Sleipner slogs med 4-1 och 2-1. Kenty med 3-1 och Husqvarna IF med 4-2.

Och det rullade på även i serien. Premiären på Folkungavallen mot IFK Trelleborg gav två poäng via en 1-0 seger. ”Hemliga” Svensson sköt en hörna direkt i mål.
Bortamatchen mot Kalmar FF blev inställd p.g.a. för mycket snö på plan så Derby lirade en vänskapare mot gamla Bajen istället. Hammarby vann med 3-0.
När serien startade igen spöade vi Nybro med 4-1 och den uppskjutna matchen mot KFF förlorades med 0-2. Vi fick även stryk av MAIF men vann en rysare mot ÅFF med 1-0. Vi fick i avslutningsmatchen stryk mot Landskrona men slutade på en hedrande fjärdeplats.

Sedan var det återigen dags för en riktigt minnesvärd dag i BK Derbys historia. Klubben hade lyckats knyta till sig en uppvisningsmatch mot det brasilianska mästarlaget Flamengo som turnerade i Sverige. Derby frågade ”Julle” Gustafsson från IFK Norrköping, Hasse Persson från Landskrona Bois och ”Lövet” Löfgren från Motala AIF om de hade lust att lira med oss. Det ville dom och den 25:e maj sprang alltså ett förstärkt Derbylag ut på Folkungavallen inför 8 186 förväntansfulla fotbollsälskare. Och de fick verkligen valuta för entréslanten. Brassarna lär ha blivit mäkta förvånande och imponerade för när domaren blåste av matchen hade dessa världsstjärnor inte lyckats med att göra ett enda mål. Däremot fick de vittja det egna nätet tre gånger! Detta var för övrigt den enda förlusten Flamengo råkade ut för på hela turnén. Såklart.
BK Derby. Bättre. Än. Brasilien. Makalöst.

Derbys lagledare Holger Grönlund och Flamengos direktör utväxlar standar och blommor

Derby vinner DM genom att bl.a. slå ut Saab och vända underläge 1-3 till 6-3 i finalen mot Sleipner, man vinner Malmslättspokalen, man slår ett proffsförstärkt Jönköping Södra borta med 5-2 och man lirar ännu en match mot internationellt motstånd. Admira från Wien vinner på Motorstadion.

I serien vänder vi underläge med 0-2 till seger 4-3 mot Kalmar FF. Övriga resultat var 1-1 i Landskrona, 1-0 mot IFK Kristianstad, 1-3 mot Sleipner, 0-0 mot ÅFF, 7-0 (med tio man!) mot Nybro och 2-0 mot Råå.
Grönt är trea, har häng på förstaplatsen och jumbogänget Gunnarstorp kvar hemma. Vad hände då? Ja, säg det. Derby kommer inte alls upp i normal standard och Gunnarstorp tar sin enda bortaseger under hela året. Derbyanhängarna får vända hem besvikna efter 1-2. Denna onödiga och oväntade förlust skulle visa sig ödesdiger.

BK Kenty har på något sätt lyckats nästla sig hela vägen till tvåan. Det betyder att den allra första matchen mellan två Linköpingslag så högt upp i seriesystemet är ett faktum. 5703 personer på Folkungavallen får bevittna en ojämn historia. Visserligen tar Kenty ledningen i sitt första anfall men sedan är det roliga slut för deras del. Derby visar sin överlägsenhet och nätar sex gånger.
Även i returen är Derby överlägsna och vinner med 3-1.

Höstspelet är övertygande. Bl.a. besegras Motala AIF med hela 5-1 på Vallen inför 6 774. Detta var ”Järnis” 100:e match i Derbydressen. Laget: Carlqvist - Bratt, Remnegård, Westerlund, Hans K, ”Järnis”, Årneby,”Bebbe”,”LAIK’arn” Johansson, Sköld och ”Hemliga”.
Man leder nu serien.

Värt att nämna är totalraden för 1956. 46 matcher, 30 vinster, 11 oavgjorda och bara 5 förluster blev facit. Målkvoten löd 123-65.

1957 är året då Bondeförbundet byter namn till Centerpartiet och Tre Kronor vinner VM-guld i ishockey i Moskva.
Derby spelar en träningsmatch på nuvarande hemmaplan Kungsberget. Kenty besegras med 2-1. I Normlösa blev det 6-0 mot Malmslätt och på Lingvallen sprang självaste Hammarby IF ut för en oavgjord drabbning, 1-1.
Innan det var dags för ännu en Tysklandsturné hann man även med att spela mot allsvenska Västerås SK. 4-4 var ett starkt resultat av Derby.
På träningsläger åkte denna gång klubben till Östtyskland och man inledde i Zwickau där hela 25 000 människor kommit för att kolla in Rävarna från Östergötland, Sverige. Man spelade ytterligare fyra matcher innan man åkte hem för seriespel.

2-1 mot Gunnarstorp, 1-3 mot Råå, 1-0 mot Nybro och 2-2 mot ÅFF (efter en konstant Derbypress i andra halvlek) betydde en fjärdeplats för grönt men bara en pinne från förstaplats.
1-1 mot Sleipner hemma var också i underkant. Legendariske ”Putte” Kock satt på läktaren och tyckte Norrköpingslaget kommit lindrigt undan. Domaren Arne Fredriksson påstod att detta var den bästa division II-match han dömt någonsin och Sleipners lagledare Tore Arlehed erkände att 4-1 till Derby hade varit mer rättvist. Men vad hjälpte det, Derby ner till femteplats.

I Kristianstad söndagen därpå var ”Hemliga” Svensson på spelhumör och bidrog stort till att Derby vann med 4-0. Det betydde en andraplats igen och nu var det dags för vårens höjdare på Folkungavallen. 8 630 Derbyanhängare fick se hemmalaget slå Landskrona med 2-1 i en dramatisk match. Vi måste här erkänna att vi fick en straff väldigt billigt med bara tre minuter kvar. Remnegård gjorde inga misstag och denna 11-metare och medföljande två poäng hjälpte sedermera Motala AIF till allsvenskt kvalspel.
Serien avslutade vi i Kalmar med vinst över deras FF med 3-2.
Så hade Derby alltså kommit upp i normal standard den där skitmatchen hemma mot Gunnarstorp skulle vi fått kvala istället för Motala.
MAIF lyckades sedan - via Örgryte i kval - ta sig hela vägen.
Serietoppen blev:
MAIF 22 13 6 3 48-27 32
BOIS 22 14 3 5 56-29 31
Derby 22 13 5 4 48-26 31

Derby samlade bäst hemmapublik av samtliga klubbar.

Kenty ramlade ur och Saab gick upp.

Holger Grönlund som under sex år varit framgångsrik lagledare avgick och ersattes av Gösta Malm.

Derby slog sedan ÅFF i DM-finalen, man vann Skeninge-pokalen efter att ha skåpat ut nyblivna allsvenskarna MAIF (hmm, it should have been us) med 4-0 i final och man nöjde sig med 5-0 när man höll lekstuga med mäktiga tyska besökarna Bielefeld. Man slog även Hammarby med 5-3 och Västerviks AIS med 8-0.

Weine Carlqvist hade numera lagt beslag på målvaktsplatsen och gick från klarhet till klarhet. Vi lyckades också knyta till oss duktige Olle Lind från Kalmar FF. Roger ”Gogge” Svensson från egna led var mogen för A-laget. Remnegård, Sköld, “Säcken” Sandstedt, “Järnis” Nilsson och “Hemliga” Svensson höll fortfarande hög nivå. Så nära allsvensk klass man kan komma. Men MAIF hann alltså före och vi skulle få vänta ytterligare 20 år (it should have been us).

Nu började förbundet ”peta” bland serierna igen. Man beslutar att fotbollen ska spelas kalenderår och inte som tidigare; höst-vår. Det innebar att denna nya serie skulle hålla på i 1,5 år.

Seriepremiären föregicks med viss turbulens. Saab - som redan ”snott” massor av våra reservlagsspelare - rapporterar att Sören Sköld är klar för dom. Men Sköld spelar som vanligt i grön tröja i premiären mot nykomlingarna Kalmar AIK. Derby vinner med 3-0 och i nästa omgång gör Sköld Derbys 600:e mål i division II när man besegrar Höganäs med 2-0.

Så var det då dags för det första division II-mötet mot uppstickarna och tjänstemannaklubben Saab. Derby visar hur man lirar boll och avfärdar gulsvart med enkla 6-1. Det kändes nästan som om det var två Derbylag på plan då hela Saabs anfall (undantaget ”Nenne” Johansson) samt backen Hans Westling var gamla Derbyspelare.

Vi kunde sedan inkassera två förluster. Landskrona vann för första gången på Vallen och Sleipner upprepade bravaden.
Derby repade sig och slog Kalmar FF borta med 2-0, Katrineholms SK hemma med 4-1, Malmölaget Allians (med Derbybekante Kaj Rosén och Gunnar Andersson) borta med 2-1 och Råå borta med 3-1.
När grönt den 13:e oktober besegrade Höganäs med 1-0 betydde det serieledning. Men två förluster följde mot Kristianstad och Åtvidaberg. Snabb revansch blev det dock mot ÅFF via 3-2 på Kopparvallen. Ingen vidare tillställning för Sockna som firade 50-års jubileum samma dag.

Den 17:e oktober medverkade Linköpings bästa lag BK Derby i ännu en DM-final. Motståndet stod Norrköpings bästa lag IK Sleipner för. Det var 50:e gången en östgötsk mästare skulle koras och Derby vann med 2-1 på Bollspelaren i Nrkpg. Det betydde Rävarnas åttonde Östgötamästerskap.

Hela 47 matcher spelades under säsongen. 30 segrar, 11 förluster och 6 oavgjorda. 136 mot 68 är en fin målkvot. Bäste målskytt var Göran Johansson med 33 mål. Jo precis, han som skulle ersätta Yngve Johansson. Man kan inte påstå annat än att han lyckades.
Sköld (som ju var klar för Saab?) tillverkade 21.

Tredje mästerskapet i rad och vinst mot Djurgårdens IF

”En oroväckande bra försäsong”.

1958 börjar Explorer Vodka säljas på Systembolaget och Sverige arrangerar fotbolls-VM. Svenskarna går hela vägen till final där man faller med 2-5 mot Brasilien på Råsunda inför 50 000 åskådare.
För Derby ger träningsmatchandet blandat resultat. Stryk mot allsvenska MAIF (it should have been us) och stryk mot ÅFF med 1-2 innan vi radade upp fyra segrar; 2-1 mot Örebro SK, 4-1 mot Finspång, 6-0 mot Vadstena och 7-0 mot Kenty.

Seriepremiären förloras borta mot Kristianstad med 1-2 efter att vi lyckats göra två självmål. Sedan dök bara 1 384 Derbyfans upp för hemmapremiären. Den lägsta siffran sedan 1938. Men nämnas bör att det regnade utav bara hel****.
Vi fick oväntat stryk borta av Katrineholms SK och även Kalmar FF förstörde en hemmafest och vann med 4-2.
En uppryckning kom mot svåra Sleipner. 2-2 borta sedan Derby anammat en gammal Derbykvart. ”Kicki” Pettersson och Johnny Bratt sköt reducering och kvittering i 78:e respektive 81:a.

Landskrona gick väldigt bra, de tronade ohotade i toppen och såg ut som en allsvensk kandidat. På Vallen mot Derby fick de i alla fall hämta ut bollen ur nät hela fem gånger. Rävarna slog till och gjorde en toppmatch mot serieledarna. 5-1 och två mål vardera av ”Gogge” och ”Kicki”.
Det var en perfekt uppvärmning inför den glödheta matchen mot Saab. 7 000 personer kunde bevittna en oavgjord tillställning. 1-1 blev det.
Vi avslutade våren med två förluster (Kalmar AIK och Råå) men låg ändå femma.

Under sommaren flyttar ”Järnis” till just Kalmar AIK för att även där agera spelande tränare och Gösta Malm tog över tränarrollen.

Vi vann Skeninge-pokalen igen.
Och vi slog LAIK i deras jubileumsturnering (50 år) i finalen med 2-1.

Derby förstärker med Örjan Orrstenius från Malmslätt och en skåning vid namn Lars Holmbeck.

BK Derby förlägger ett läger till Kisa där man tränar tufft. Det blev ingen bra verkan för Derby såg ut att vara helt ur slag när man sprang ut mot Saab den 1:e augusti. Saab vann för första gången i seriesammanhang mot grönsvart med 3-1 och knappt 5 000 fick se en bedrövlig match. Arne Gehrke - en f.d. Derbyreserv såklart - gjorde hat trick.
Efter en tung förlust mot Råå med 2-3 på Olympia låg nu Saab bara tre poäng efter Derby i tabellen.
Men Derby trampade upp. Segrar över KSK (3-1) och Kalmar AIK (hela 6-0) samt en rysare mot Sleipner (1-1) förde laget uppåt.

Vid denna tid skriver också Hans Holmström på för klubben. Han var ett superlöfte från Gottfridsberg och var på väg till IFK Norrköping. Saab hade också varit och ryckt i honom. Men Hasse visar på omdöme och god smak och han - som den Gotte-kille han är - drar istället på sig vår gröna tröja.

Efter en poäng borta mot Kristianstad väntade så återigen ÅFF hemma på Vallen. Detta skulle bli ännu en klassiker. Derby visade upp hela registret och krossade Bruket med 6-1. Sköld (fortfarande kvar Saab?) gjorde 3, ”LAIK’arn” Johansson 2 och Orrstenius 1.
En bieffekt följde tyvärr denna jubelföreställning då vi åkte på sex mål i baken mot BOIS borta. Vi lyckades ändå göra tre mål framåt och stora delar av denna målrika match visades i TV dagen därpå.
Orrstenius gjorde sedan alla målen när Höganäs besegrades med 3-0, mot Kalmar FF blev det torsk med 0-2 varpå den långa serien avslutades med 1-1 mot Allians.

Derby hamnar på en skaplig fjärdeplats. Långt före Saab och ÅFF.

93 396 personer såg Derbys matcher i serien. 47 735 hemma och 45 661 borta.

Den 12:e oktober avslutades säsongen med en vänskapsmatch mot Gottfridsberg som tack för Hasse Holmströms övergång. Derby vann med 10-1 och Holmström gjorde fyra mål.

1958 års vinnande DM-lag. St fr v; Örjan Orrstenius, Sten Westerlund, Bertil Malmström, Roger Svensson, Göran Johansson och N.B. Svensson. Knästående fr v; Rune Sandstedt, Johnny Bratt, Weine Carlqvist, Bertil Remnegård och Lars-Olle Jönsson

1959 går 300 raggare bärsärkagång i Karlskoga vid en motortävling och Ingemar Johansson blir världsmästare i tungviktsboxning efter att ha slagit ner motståndaren Floyd Patterson SJU gånger i tredje ronden.
För vår klubb började året med en match i Örebro mot ÖSK där vi vann med 3-0. Det fortsatte i samma stil när Djurgårdens IF besegrades med 2-1 på Motorstadion. Derby lirade även mot DIF på Stadshagen i Stockholm och fick 1-1 i ren gyttjebrottning. Gottfridsbergs IF avfärdades med 7-2, Kenty med 3-1, Ronneby med 6-0, Saltö BK med 3-0 och Malmslätts AIK med 4-2. En oroväckande bra försäsong.

I serien fick BK Derby ta sig an Landskrona BOIS (som missade i allsvenska kvalet) borta. Vid den här tidpunkten hade dessa bägge lag en identisk statistik gällande division II-vinster. Man hade 157 segrar vardera. Tyvärr gick BOIS om oss för de lyckades vinna med 1-0.
Även andra omgången betydde noll poäng. Höganäs vann på Vallen med 2-1.

Tisdagen den 28:e april spelades DM-finalen mellan Derby och Motala AIF. Grönsvart hade på vägen slagit ut IFK Norrköping och Sylvia. MAIF (it should have been us) kom med ett reservbetonat lag och det räcker förstås inte mot Derby. 2-0 och tredje Östgötamästerskapet i rad till Rävarna.

Billesholm besegras sedan med förkrossande 7-1 och det betyder Derbys största division II-seger på bortaplan någonsin.
Vi snor sedan första poängen från Högadal som gått som tåget i serien. 2-2 blev det inför knappt 4 000 på Folkungavallen.
Lasse Holmbeck blir sedan stor matchhjälte när han rycker in i kedjan i nästa match mot ÅFF borta. Han gör matchens bägge mål i en skön 2-0 seger.
Efter 1-1 mot Råå och 4-1 mot Finspång samt starka 2-1 borta mot Sleipner låg Derby trea i tabellen.
Man höll positionerna via 2-2 hemma mot Kalmar FF och vinst med 3-1 borta mot Kristianstad och dukade för årets fotbollsfest mellan Derby och Motala AIF den 14:e juni. MAIF (som givetvis åkte ur allsvenskan direkt) var på besök och 10 078 förväntansfulla åskådare var på plats. De fick se en målsnål men spännande match där Linköpings främsta lag vann över Motalas hopp med 1-0. Avgörandet föll på straffspark. En straff som MAIF-keepern halvklarade men ”Gogge” sköt returen i mål. Denna match är också ihågkommen för en otäck skada på Sten Westerlund som mirakelräddar på mållinjen men kolliderar otäckt med stolpen.
Derby ligger fortfarande trea i tabellen.

1959 är ett historiskt år för en annan bollsport i Linköping. Derbys handbollsgrabbar sätter nämligen ett oslagbart publikrekord i Sporthallen. 3 076 åskådare tränger in sig för att se de gröna mot Köping och det är alldeles för många sett till hallens kapacitet. Efter den här matchen beslutade brandmyndigheterna att inte fler än 2 800 personer får vistas på läktarna.
Ännu ett bevis på att enda klubben i stan heter BK Derby. Nu, då och för alltid. Amen.

BK Derby slagkraftiga även i handboll, bandy, pingis (12 SM-guld), ishockey, bowling, innebandy och faktiskt även i friidrott. Och alltid inför välfyllda läktare

I höstupptakten hade vi Finspång borta. Det slutade 1-1 sedan vi missat en straff och fått ett nickmål felaktigt bortdömt.
Till nästa match togs Derbykvarten fram igen. Kristianstad hade gjort en jättematch på Vallen och ledde med 2-0 strax innan slutet. Då fick Bratt en fullträff på frispark och strax därefter blev vi tilldömda en straff som Roger Svensson förvaltade på bästa sätt.
Vi låg nu tvåa i serien men Kalmar FF med Olle Lind (som flyttat tillbaka innan säsongen) i spetsen slog våra grabbar med 4-1. Lind gjorde förstås mål. Tre stycken.
Hemma på Vallen besegrade vi sedan Sleipner med 3-2 i en härlig uppgörelse men såklart följs denna fina seger av en sedvanlig kalldusch. Vi torskar mot jumbolaget Billesholm med 0-2 i en riktig skitmatch. Samma siffror blir det även i Karlshamn mot Högadal.
Vi kan i alla fall trösta oss med att ÅFF inte hade något att hämta hemma på Vallen. 2-0 till Derby som beskrevs som en ”dålig fotbollsmatch”. Det bryr vi oss inte om.
Sedan följer två 1-1 matcher. Mot Råå och MAIF, bägge på bortaplan.
Vi hade BOIS kvar hemma men serien var körd och vi höll till i ingenmansland. Det - tillsammans med det faktum att det fullkomligen öste ner - gjorde att endast 512 åskådare tog sig till Folkungavallen. Den absolut minsta skara tappra fans som någonsin samlats för en Derbymatch i tvåan. Hasse Persson sköt matchens enda mål och med den frisparksrökaren vann Landskrona serien igen.
I sista matchen vann vi borta mot Höganäs med 3-1 sedan Årneby stått för en suverän insats. Han gjorde två mål, Gunnar Nord gjorde det tredje.
Vi kom fyra. ÅFF åkte ur.

Inte en enda förlust mot våra Östgötakollegor kunde noteras denna säsong.

Totte, bogey team och långväga spioner

"En av Kentys största eldsjälar som tränare i rivalen Derby, hur skulle detta gå?"

Framme vid 1960.
Ahh, ljuva sextital. Skådespelaren Robin Williams sa en gång om detta decennium att “Om du minns 60-talet var du förmodligen inte med”. Ligger nog en del sanning i det men inte när det gäller våra hjältar.
BK Derby hade avslutat 50-talet med bravur. Grabbarna tog oss nästan hela vägen till allsvenskan ett par, tre gånger. Vi var så nära att vi kunde känna lukten. Men nära ger som bekant inga pokaler. Rävarna lirar dock fortsatt med hög klass på acceptabel nivå och är fortfarande klart bäst i stan. Klubben är mycket slagkraftiga även sett till hela Östergötland och lika vackra som alltid.
“Kamraterna” (nja) från IFK Norrköping var ändå numret större vid den här tiden. De tog SM-guld 56, 57 och 60. Men vi hade i alla fall i cirka 20 år tillhört näst högsta divisionen och var bland de 20-25 bästa lagen i hela Svea Rike.

Torsten “Totte” Karlsson tog nu över tränarrollen. Det var en liten skräll. ”Totte” kom inte närmast från Kenty men var ändå svartvitt personifierat. En av Kentys största eldsjälar som tränare i rivalen och storebrorsan Derby, hur skulle detta gå? Jo tack, Torsten hade tagit Kentucky från fyran till tvåan och hade det där lilla extra som behövs för en ledare. Så det gick fint med gröna färger också.

Men början av 1960 är något turbulent, BK Derbys handboll och hockey börjar skakas i sina grundvalar.
I handbollen hade Saab börjat sticka upp och nära 3 000 åskådare ser Derby mot Saab i en fullsatt sporthall i Linköping. Minst 99 procent av publiken var Derbyiter och buade oupphörligen ut uppstickarna. Det hjälpte inte till seger utan den prestigefyllda matchen slutade 9-9. Det skulle visa sig att de gula snart skulle ta över taktpinnen gällande handboll i stan. Även om det bär emot måste det erkännas att t.o.m. jag senare gillade Björn “Lurch” Andersson (”Lurch” kallad efter den storväxte herren i tv-serien Familjen Addams).
Men bollar ska liras med fötterna och nu är det för mycket Norrköping och Saab så vi går snabbt vidare med att slå fast att i fotbollen är vi fortsatt obestridligt nummer ett, numero uno, number one, yksi kaksi.

BK Derby spelade åtta träningsmatcher under försäsongen och vann alla. Göran Johansson var fortsatt ytterst målsäker och gjorde hela 21 baljor. Borta mot IFK Motala där vi vann med 6-1 gjorde GJ 5 mål. Finspång 7-0 (GJ = 4). City 4-0 (GJ = 3). Kenty 8-1 (GJ = 5). Vilken målkung!

I seriepremiären tog vi emot Högadal som besegrades med 2-1 efter mål av Nord och ”Hemliga” Svensson. ”Säcken” plockade effektivt bort Högadals center ”Bambis” Lindkvist som samma år fick göra A-landslagsdebut. Bosse Ohlsson (radioprofilen) gjorde också en vass insats som halvback.
Sedan slog vi nykomlingen Perstorp med 1 -0 på bortaplan inför deras nya rekordpublik; 2 434. ”Bebbe” gjorde målet.
Den 1:a maj mötte vi vårt bogey team Gunnarstorp borta igen. Och givetvis innebar det första förlusten för året. En viss Kalle Svensson - ”Rio-Kalle” kallad - var totalt omutlig. Derby sköt och sköt men stormålisen vägrade kapitulera. Derby 0, ”Rio-Kalle” 1.

Mot Höganäs hemma på Vallen lekte ”Hemliga” in två mål och ”LAIK’arn” Johansson satte det tredje i en viktig 3-1 seger. Johansson gjorde förresten ett mål till. En riktig skönhet som många hävdade var ”bland de grannaste som någonsin gjorts på Folkungavallen”. Men domaren Nils Persson dömde bort målet av okänd anledning. Det var en hårresande tabbe och Nils blev hårt ansatt. Det var i själva verket en sådan häpnadsväckande domartabbe att t.o.m. målisen i HÖGANÄS följde efter Nils långt upp på planen för att försöka få honom att ändra sitt beslut!

Efter det heta mötet mot Saab gick vi upp i topp i tabellen. Derby vann med 2-0 efter mål av Gunnar Nord och ”Bebbe” Malmström. Slitstarke Bertil Remnegård gjorde för övrigt sin 200:e match i Derbytröjan. 196 av dom kunde bokföras i landets näst högsta serie.

Innan seriefinalen mot Landskrona spelade Derby DM-match mot ÅFF och vann med 4-2. Kanske ingen bra uppladdning för i matchen borta mot BOIS inför 5 300 pers föll vi med 0-1. Skåningarnas legend Hasse Persson var tungan på vågen.
Vi hämtade oss inte utan fick stryk även hemma med 0-1 mot Kristianstad och serieledningen flög all världens väg.
Mot Sleipner borta tog vi oss samman och bjöd på härligt offensivt spel. Klara 3-0 och ännu en skön seger mot gamla antanogisten.
Men två raka förluster (0-2 Kalmar FF, 2-5 Råå) gjorde att grönsvart föll bort ifrån toppstriden.
Att laget behövde förstärkas något för att bli riktigt slagkraftigt i toppen visste klubben sedan länge. Derby hade också väntat på två killar som nu blev helt klara. Dessa var Roland Jonsson från Karle och en skåning vid namn Bo Göran Bengtsson. Vi spelade en match mot Karle som tack för Roland och den drabbningen slutade 8-0 till Derby.
Roland gjorde sedan sin debut mot Motala AIF inför 4 211 åskådare och han presenterade sig direkt. En stenhård frispark betydde 1-0 och Derby vann till slut med 2-0.

Under sommaruppehållet tog vi hem Skeninge-pokalen för alltid (igen) genom att slå Mjölby AI med 3-1 samt MAIF efter 0-0 och straffar.
I DM där vi ju redan bl.a. slagit ut ÅFF gick vi på pumpen. Fiskeby avfärdades med klara 6-1 i kvarten men sedan åkte vi överraskande ut mot Mjölby Södra.
Det genomfördes även en träningsserie mot Pressens lag, Kenty och Saab. Derby vann och vår tabellrad löd:
Derby 3 3 0 0 5-2 6
Såklart.

I en träningsmatch mot Fornåsa provades Jan Åman och Lars Wärnelius som yttrar. Det gick så bra att Åman fick debutera som högerytter mot Råå den 31:e juli. Åman spelade strålande och Derby vann med 2-1 efter att ”Hemliga” Svensson och B.G. Svensson nätat. Det var femte raka matchen på Olympia utan förlust.
Derby slog sedan återigen Sleipner, denna gång med 3-2 och de sena nyförvärven Bo Göran Bengtsson (2) och Roland Jansson hängde våra baljor. Snacka om att klubben ännu en gång värvat rätt och smart.
Och vips var gröna sköna Derby med i toppdiskussionerna igen. Bara en poäng efter serieledande BOIS men MAIF grusade Derbys förhoppningar i nästa match. De svartvita vann med 2-0 och detta var det 75:e mötet klubbarna emellan.
Tyvärr fick vi torsk (2-3) även mot Kristianstad som vi ibland tycktes ha svårt för.
Nu kändes det väl som om det var ganska långt till allsvenskt kval men Derby ryckte upp sig igen. Mot Perstorp hemma vann Rävarna med hela 7-1, mot serieledande Högadal i Karlshamn blev det 1-1 och borta mot Höganäs slutade det fina 5-2 i vår favör. I sistnämnda matchen gjorde Bengtsson tre och G. Johansson två och i Helsingborgs Dagblad fick BK Derby beröm. Man skrev bl.a. att Derby är ett mycket jämnt lag med fint offensivt spel och klara linjer i sin taktik. ”Totte” Karlsson och hela Derbyledningen klarade alltså av Kalman Konrads ”arv” med beröm godkänt.

MAIF's Arne Fransson har två vänsterben! "Säcken" (som en gång tvingade undertecknads morsa att hoppa från högsta trampolinen på Tinnerbäcksbadet) gör sitt bästa för att sparka på bollen? Bilden togs av Rolf Olson och morsan är fortfarande skraj för höjder

Liten chans fanns ju fortfarande att blanda sig i toppstriden men då kom Gunnarstorp på besök. Kalle Svensson gjorde återigen en omänsklig insats. Att den mannen så sent som året innan just slutat i landslaget var inte svårt att fatta. Derby 1, ”Rio-Kalle” 1.
Till hemmamatchen mot Kalmar FF gjorde ledningen ett fint taktiskt drag. Man satte upp Bertil Remnegård som högerytter, där han inte spelat på sex år. Det blev succé, Remnegård slog pass efter pass med rätt adress och Derby vann, 4-1.
Sedan var det dags för bortamötet mot Saab. Gulsvart spelade nu även sina division II-matcher på Saabvallen eftersom de ändå inte drog så mycket folk. Med BK Derby på besök slog de givetvis publikrekordet och lyckades också fälla storebror med 1-0.

Serieavslutningen blev dramatisk. Kristianstad och Landskrona låg på samma poäng och slaget om allsvenskt kval stod mellan dessa bägge. I Kristianstad blev man förbannade när Derby varskodde om att ”Gogge” Svensson skulle få spela igen efter en lång och svår skada. Man menade att Derby därmed mer eller mindre skänkte BOIS segern. Kristianstad vann sedan sin match medan BK Derby och BOIS spelade 3-3. Målskyttar? Ja, bland annat gjorde ”Gogge” två mål!
En rolig sak är att IFK Luleå satte sin tilltro till en journalist som skickats till Folkungavallen för att se och beskriva Luleås kommande kvalmotståndare. Så säker var man på att BOIS skulle spöa oss. Precis som det står i första jubileumsboken undrar man ju vad han sedan rapporterade om…

Vi slutade alltså på en fin fjärdeplats. Före t.ex. Saab, Motala AIF och Sleipner. Derby blev återigen näst bäst i Östergötland. Bara IFK Norrköping (i allsvenskan) var bättre.

Göran Johansson gjorde 33 mål även detta år. Bo Göran Bengtsson gjorde 27.
Av 43 matcher vann Derby 26 (förlorade 12) med målkvoten 131-63.

Brutna ben, 50-års jubileum och degradering

”Stig Svensson (“Brons-Tommys” farsa) var där och hällde i sig gratis champis.”

1961 blir ryssen Jurij Gagarin den första människan i rymden och här i Sverige bränner vi iväg vår första (obemannad) rymdraket.
Derby uppmärksammas för några finfina träningsresultat. Hammarby var på besök på Motorstadion och besegrades med 1-0 via ett mål av Roland Jonsson. Även IFK Norrköping fick vända hemåt med en torsk i baken. 2-0 till Derby sedan B.G. Bengtsson gjort bägge målen. Sedan bjöd vi på tre raka 3-3 matcher borta. Mot IFK Eskilstuna, IFK Stockholm och AIK från Solna.
Klubben laddade sedan med ett träningsläger i Råå som tyvärr blev något misslyckat eftersom planerna var täckta med snö.
Lars Hjalmarsson efterträdde ”Lubbe” Eriksson som lagledare men det var också enda ändringen i den fortsatt starka ledningen.

Förväntningarna var höga men seriestarten blev svag och skadorna skulle bli många. I premiären mot Högadal hemma på Vallen spelade laget för första gången i grönsvartrandiga tröjor, svarta byxor och vita strumpor. En outfit man än idag använder. Derby spelade lite lojt och fick följaktligen stryk, 1-2.
Mot och i Hässleholm blev det 1-1 och mot Kalmar FF 2-3. Vi var sedan i Malmö för att möta uppstickarna Malmö BI (idag FC Rosengård). Hemmalaget vann med 3-0 och Derby befann sig på jumboplats. Inget blev bättre när Landskrona sedan vann med hela 6-2.
Många tidningar, både i Skåne och hemma, undrade vad som hade hänt med Derby. En liten ljusglimt kom hemma mot Råå som besegrades med 3-1. Men skadeläget började nu bli påfrestande. Viktiga spelare som Remnegård, ”Säcken” Sandstedt och keeper Carlqvist var borta och det inverkade såklart. I matchen mot Råå släppte ledningen fram juniorerna Reine Wrangenby och Bo Rydingsvärd. Bägge gjorde en klart godkänd insats.

Mot Kristianstad (som missade allsvenskan) blev det återigen förlust, 1-2.
Sedan var det dags för vårt bogey team Gunnarstorp igen. Och nu, minsann, kunde vi äntligen vinna. Målisen ”Rio-Kalle” återfanns numera i Helsingborg och matchen slutade 2-0.

Vårt bogey team Gunnarstorp fångat av fotografen P-A Nyhlén på Folkungavallen den 28:e maj 1961. Var det egentligen så konstigt om det gick trögt mot skåningarna när de mönstrade två målisar...?

På tal om målisar hade vi nu verkligen problem. Med Weine Carlkvist ur spel hade vi mönstrat en kille vid namn Curt Samuelsson. Men nu var det dags för möte mot Lkpg’s-rivalerna Saab och Curt var indisponibel. Han ville inte stå eftersom han representerade Saab i handboll. Goda råd var dyra och snacka om att lagledningen andades ut när läkare endast tre timmar innan match gav klartecken för Carlkvist att göra comeback. Derby slet till sig 0-0 inför knappt 5 000 åskådare och nu vände det för hårt ansatta Rävar.
Nu väntade ÅFF som tagit sig upp till tvåan igen. Nils Bertil Svensson hade egentligen slutat med storfotbollen och varvat ner i Björsäter. Men skadedrabbade Derby vädjade om hjälp och ”Hemliga” ställde upp. Laget åkte till Kopparvallen och fullständigt exploderade. Man spelade ut Bruket och vann med 5-1.
Av bara farten slog vi Motala AIF inför knappt 4 000 med 2-1. I denna match kunde man se en debutant i grönsvart; Bengt Bremer från Fornåsa som gjorde bra ifrån sig.
I sista vårmatchen gällde det återigen ÅFF som hade en gammal Derbybekanting i laget. Nämligen målfarlige Yngve Johansson som visade att takterna satt i. Han gjorde två mål men Derby gjorde fem. En något märklig sak kan man berätta om denna match. En Åtvidförsvarare såg ut att använda nävarna innanför straffområdet och någon skrek ”HANDS”. Domaren blåste straff men hade uppenbarligen inte sett situationen. ÅFF-grabbarna protesterade såklart och det var en aning upprörda känslor på plan och läktare. Domslutet ändrades till frispark eftersom domaren tvingades erkänna att han egentligen inte hade sett ”handbollen”.

Under sommaruppehållet spelades som vanligt en del matcher. Bl.a. tog klubben hem Skeninge-pokalen IGEN efter 2-1 mot Skeninge och 4-1 mot Motala AIF.
Men skadeproblemen fortsatte. Nu var det Bosse Ohlssons (o)tur. Han ersattes av lovande junioren Lennart Grönkvist.
I DM slog vi ut både Saab och IFK Norrköping.

Hösten startade med ännu ett östgötaderby på Vallen. På besök var MAIF och matchen lockade knappt 4 000 pers. Den fina formen bestod och Derby vann lätt med 4-2 efter två mål vardera av Roland Jonsson och Lasse Wärnelius (som nu division II-debuterade).
Nästa lag till rakning var IF Saab som ju senaste gången på lilla Saabvallen fått oss på rygg. Men inte denna gång, Derby sprang ifrån Saabarna och vann komfortabelt med 3-0. Vana målskyttarna B.G. Bengtsson, R. Jonsson och G. Johansson noterades för målen.
Borta mot Råå blev det sedan 1-1 och när Derby fick 2-2 efter att bjudit på sevärd fotboll mot starka BOIS hemma inför 4 200 Derbyanhängare kunde man verkligen konstatera att laget ryckt upp sig. Många grämde sig nog åt att våren varit så skadefylld och svag.
Kalmar FF stod på tur på bortaplan. Och Derby vann igen, 2-1. Laget hade nu uppseendeväckande 16 matcher i rad utan förlust (om man räknar in DM-matchen mot Sleipner; vinst med hela 4-0).
Malmö BI fortsatte att överraska. Skåningarna kom till Folkungavallen utan respekt och sabbade Derbys fina svit genom att vinna med 2-1.

Mot serieledande Kristianstad kämpar Derby till sig en poäng via 0-0 innan det var dags för kallduschen och det sedvanliga nederlaget mot Gunnarstorp igen. Stryk mot näst sista placerade gänget med 2-3.
Mot sist placerade gänget i nästa match gick det bättre. Derby prövade juniorerna Christer Johansson och Mats Norman som yttrar. Rävarna vann med 5-1 och inte speciellt förvånande var det Bo Göran Bengtsson, Roland Jonsson och Göran Johansson som stod för alla målen.
I sista matchen för säsongen åkte vi till Karlshamn för att möta seriesegrarna Högadal som vann med 1-0.
Vi hamnade femma i serien. Saab trea från slutet.
Derby var återigen näst bäst i Östergötland. Vår rad mot övriga östgötakollegor löd: 6 5 1 0 19-6 11. Obesegrade igen alltså.

Efter seriespelet laddade Derby för ännu en DM-final. IFK Motala hade klarat sig ända till finalen och väntades bli Rävmat.
Grabbarna åkte till Kopparvallen för lite uppvärmning mot ÅFF innan DM-tecknet skulle hamna i trofé-skåpet. Grönsvart ställde upp med fem reserver och några provspelare men vann ändå med 3-2. Målvakten Harding Söderkvist från Karle och Norrköpingskamraternas reservlag skrev senare på övergångspapper för Derby.
I DM-finalen vann man sedan också. Säkra 4-2 mot IFK Motala betydde Derbys 10:e östgötamästerskap.

Antal spelade matcher denna säsong uppgick till 42. 23 vanns, 11 förlorades (fem av dom i den mediokra serieupptakten) och 8 slutade oavgjorda. Vi släppte totalt in 69 mål men gjorde 104 stycken framåt. BGB, RJ och GJ gjorde 77 av dessa.

1962 har Hylands Hörna premiär i svensk TV och Lars-Inge Svartenbrandt döms till fängelse för första gången. Fotbolls-VM hålls i Chile där Brasilien tar sitt andra raka guld via 3-1 i finalen mot Tjeckoslovakien. Sverige var ej kvalificerat.
Året betydde 50-års jubileum för BK Derby. Detta firades rejält på klassiska Frimurarehotellet och många fotbollslegender var där och visade sin aktning för klubben. Bl.a. Mr Öster Stig Svensson (“Brons-Tommy” Svenssons farsa) var där och hällde i sig gratis champis. Det kunde vi unna honom för att i premiären dagen efter slog vi just hans kelgrisar med 3-2. Lååång resa hem till Växjö…

Den fina hemmapremiären på Folkungavallen följdes upp av ytterligare en 3-2 vinst (mot Saltö) och grönsvart trampade nu på rejält. Efter fem omgångar via 1-1 mot Kalmar och två fina 3-0 segrar mot Råå och Sleipner ledde Derby serien. Ja, vi ledde faktiskt efter sex omgångar också även fast vi fick stryk borta mot Kristianstad. Men när vi sedan torskade med 1-4 mot Landskrona tappade vi serieledningen och tog den aldrig åter. Dessa två senast nämnda motståndare blev sedermera tvåa och etta i serien.
Och vi var inte lyckosamma mot tunga rivalerna Åtvidabergs FF denna säsong. Vi ledde vårmatchen med 3-1 men fick ändå stryk med 3-4. Returen vann Sockna med 1-0. ÅFF hade lyckats knyta till sig dribblern och fotbollskonstnären Roger Magnusson. Han blev sedan stor stjärna och smått avgudad som proffs i Marseille. Vad de flesta inte vet är att han är medlem i BK Derbys supporterklubb och har så varit i många, många år.

Serien var jämn in i det sista men till slut tog alltså Landskrona hem seriesegern med 31 inspelade poäng. Samma skörd som Kristianstad och ÅFF bärgade. Derby slutar femma, en poäng efter Stigs Öster, med 25 poäng.

Vår B.G. Bengtsson sköt 17 mål och blev tvåa i totala skytteligan.

Vi hade såklart några nya killar som vi inte nämnt än. Håkan Fahlstedt, Jan Åman, Dag-Ove Johansson och Ove Jardstål t.ex. Och Lennart Grönkvist hade nu spelat in sig i laget på allvar. De två sistnämnda var ett par rejält hårdföra backar. Namnet Grönqvist kommer snart att bli oerhört förknippat med Derby. Pappor, bröder, morbröder, farbröder, kusiner, sysslingar och brysslingar, Grönqvist är ett riktigt Derby-namn. Ett tag hade laget ett försvar kallat “Grönqvist-vallen”. Då förstår ni själva.
Den första i ordningen nämnda ovanför, Fahlstedt, bröt benet när Rävarna bröt ner allt motstånd i Skeninge-pokalen. Det var inte första eller sista gången vi snodde den trofén. Brutna ben eller inte.

Till sista delen