En hyllning till BK Wolfram - våra allierade
BK Wolfram är numera ett minne blott men kommer alltid att leva vidare i skepnad av BK Derby.
2004 gick nämligen klubbarna samman i ett försök att skapa ett slagkraftigare lag. Wolfram “offrade” sig och ställde inga krav på vare sig namnbyte, tröjbyte eller färgbyte som ju har varit fallet förut (läs LFF). Tack vare Wolfram fick Rävarna börja på den något mer anständiga nivån division 3, sedan laget harvat i femman några år.
Som inbiten ”grön” är det svårt att göra annat än att bocka och buga och visa sin vördnad. Vi knyter nävarna, tackar för hjälpen och hoppas att våra grabbar LYFTER…!
Författaren av dessa rader hade en kort men otroligt rolig karriär i just Wolfram. Det var en av mina bästa kamrater på den tiden som fick mig att börja i blå tröja. Hans farsa hette nämligen Holger Gustafson.
Nu är det så, att ska man berätta om Wolfram kommer detta namn ändå att dyka upp förr eller senare, så vi kan lika gärna avhandla det direkt.
Holger Gustafson är en av klubbens grundare och jag tror inte att någon av alla inblandade i föreningens historia protesterar om jag säger att Holger var BK Wolframs största eldsjäl. Det han inte gjort för sin förening är inte värt att göra. Hogga lirade själv i början, därefter var han ordförande, sekreterare, kassör och materialare för representationslaget. Han har varit ordförande, kassör, ledamot och lagledare för ungdomslaget. Han var ansvarig utgivare för medlemstidningen Wolframiten och envis försäljare av diverse saker som gynnade föreningen. Finns det någon i hela Linköping som inte blivit tillfrågad om att stötta Hoggas klubb genom ett lottköp, tips, adventskalender eller dylikt?
Det är bara att kliva åt sidan och beundra hans engagemang. Vilken tid han har lagt ner! Holger lär ha sagt vid något tillfälle att han lever i två äktenskap. Ett med hans hustru och ett med Wolfram…
"Mr Wolfram" ofta kallad
Hogga jobbade också i över 30 år som “terapeut“, “garderobiär” och “utkastare” på Linköpings mest klassiska och äldsta krog Casinokällaren (numera tyvärr insomnat).
Jag vet att jag frågade honom vid något tillfälle om det inte blev otroligt jobbigt när han var tvungen att handgripligen kasta ut någon. Med tanke på att han själv inte var någon typisk biffig dörrvakt och att en del av Casinos klientel ibland var långt ifrån stillsamma? Hoggas svar var att han mycket sällan behövde, eller ville, använda våld utan att han hellre skötte uppkomna problem verbalt. Ett tillbörligt svar från en vältalig man.
På Casino fanns förresten två enarmade banditer (på den tiden när det verkligen fanns en arm att dra i) och dom kom jag och min kompis åt, tack vare Hoggas beskydd. Även fast vi var extremt minderåriga. Det gjorde honom inte mindre poppis i mina ögon.
Men självklart är inte BK Wolfram bara Herr Gustafsons skapelse. Klubben bildades den 23:e mars 1941 och förutom Holger var namn som Hans Andersson, Rune Johansson, Sören Jonsson, Stig Fornell, Classe Jernhag, Per Johansson, Arne Nordén och Stig Johansson pådrivande i begynnelsen. Ovanstående grabbar hade förresten döpt klubben till BK Wasa men fick avslag från Östergötlands Fotbollsförbund. Namnet var nämligen upptaget. Eftersom “W” redan fanns tryckta på de första tröjorna blev beslutet ganska enkelt när någon föreslog namnet Wolfram.
Man kan konstatera att Wolfram och Derby har en del gemensamt. BK Wolframs upptagningsområde sniffade lite i gamla Derbykvarter (Vasastan-Gottfridsberg) men någon större rivalitet har aldrig funnits mellan klubbarna. Snarare tvärtom. BKW är en välskött och fin förening med bra stämning som undertecknad är stolt över att ha spelat i.
Vidare var bl.a. den lirare som gjort flest matcher (688 stycken), Jan-Olof “Biten” Johansson, Derbyspelare från början.
Vi har även "delat" på Kungsberget emellanåt genom åren.
Den förste som någonsin värvades från Wolfram, Sven-Eric Lundin, gick till just Derby.
Bägge lagen har haft Frank “Bond” Pedersen som tränare.
Och smått legendariska Tomas Månsson som lirade allsvenskt med de gröna var också mycket framgångsrik tränare i blått.
Ett lag från 1944. Hogga är förste på knä från vänster. S-E Lundin som senare gick till Derby ses stående bredvid mannen i hatt
BK Wolfram har inga jättestora meriterande pokaler (det är förresten en sak alla Linköpings fotbollsklubbar har gemensamt) men flera seriesegrar och andraplaceringar kan man visa upp. T.ex. 1947 kom laget tvåa i Klass 3 Södra A och det gav uppflyttning till Klass 2 Södra A som direkt vanns med fem poängs marginal.
Efter detta nåddes två andraplatser i rad i Klass 1 Västra.
1963 räckte en andraplats i division 6 för uppflyttning.
1964 vann Wolfram Tannefors-pokalen. Den vanns ännu en gång 1965.
1966 var juniorerna bäst i hela stan.
1967 vinner A-laget division 5 med åtta poäng. Grabbarna ångar på och springer även igenom div. 4 Östra och avancerar till div. 3 Nordöstra Götaland (här slutade Derby på en tredjeplats medan Wolfram tyvärr åkte ur).
1979 vinner man div. 5.
En andraplacering i 4:an både 1984 och 1985 följs av en serieseger i div. 4 Östra 1986 (med Tomas Månsson vid rodret).
1990 kommer laget tvåa i div. 4 Västra och vinner även Linköpingsmästerskapet i inomhusfotboll för andra gången.
Så sent som 2003 kvalar Wolfram mot div. 2 men misslyckas att gå upp.
Månsson med fötterna i bägge föreningarna
En liten milstolpe i klubbens historia var när man lyckades locka Calcio Como till Folkungavallen den 26:e maj 1987. Como hamnade två år i rad på en niondeplats i Serie A och hade Dan Corneliusson som pålitlig målgörare. Tyvärr satt Dan nyopererad på bänken annars hade nog fler än 1300 pers dykt upp. Wolfram slet föredömligt och spelade stundtals faktiskt jämnt med stjärnorna från Italien. Man lyckades även göra ett mål (visserligen ca 8 meter offside om undertecknad minns rätt) men det var man väl värda. 1-3 blev slutresultatet.
Från oss alla gröna, till er alla blåa: HATTEN AV! KÄMPA DI VÅRE! ENADE VI STÅ!
Holger Gustafson avled 2009. Han blev 84 år.
