Det var bättre förr
Lördag 1974. Soligt och varmt som fan. Farsan och jag cyklade till Vallen. På vägen dit spådde farsgubben som vanligt regn framåt matchstart. “Det blir regn grabben, Derby spelar ju hemma”. Jag kollade upp på en klarblå himmel och fattade ingenting. En härlig eftermiddag i slutet av augusti.
Jag såg på när gubbarna innan matchstart gick och pissade på den rymliga pissoaren som låg bakom kiosken närmast Hamngatan. Dom gick ofta dit förresten. Det var ju lördag. Och vi cyklade. Gubbarna stod i en ring. En pava gick runt. Jag var 10 bast och inte helt bakom flötet men tänkte aldrig riktigt på vad det var. Nu är jag snart 50 och fattar mycket väl. Fotboll och sprit är livet. I lagom mängd. Nåja, kärlek och fred, en och annan rök och punk tillhör också livets goda. Och såklart BK Derby. Jag fattade då. Jag fattar nu. De grönsvarta var stadens storheter. ÄR stadens storheter.
Då var grabbarna heta som helvete. Det verkade som om dom alltid vann. Och det gjorde dom nog fan också. Det blev ju serieseger i slutändan. Men ett kval var tvunget att klaras av för att få kliva upp på Sveriges näst högsta nivå. Stämningen hade varit ganska hög varenda match jag mindes men denna fajt var något extra. Som 10-åring tänker man inte massor på detta, man vet bara att Derby vinner. Och att det var nåt speciellt med denna match gick inte att ta miste på. Gubbarna gick och “pissade” mer än vanligt och under högljudda diskussioner avhandlade man Derbys vara eller inte vara.
Jag hade alltid gillat Anders Wickman eftersom han var en målskytt av rang. I denna matchen var han fantastisk. Han gjorde ett hat trick i en drabbning som var mäktigt bejublad. De grönsvarta gjorde 4 mål och bortalaget hittade nät 2 ggr men segern var aldrig i fara. Precis som jag trodde. Vi förlorar ju aldrig. Det var en underbar känsla att cykla hem i det ljumma regnet (jodå, Derby lirade ju och det vet du väl att far din alltid har rätt). Och det var så jävla kul att veckla ut den stora Östgöta Correspondenten dagen efter och läsa om matchen. Derby var dominanta i Corren. Corren var dominanta när det gällde grönsvart. Rävarna var störst och Corren hade en sportchef som fattade att Derby var laget i stan. Numera är Corren Kenty. Sportavdelningen hatade Derby när de tackade nej till alliansen 2009. Medan Kentys nej beundrades. Så kan det gå. Det VAR bättre förr…
Linköpings fotboll av idag är medioker. Ikväll stundar det derby mellan IK Östria och alliansföreningen FK Linköping. Fajten gäller vilka som är bäst i stan och utspelas i division 3 (vilket 1974 hade betytt division 5). BK Kenty? Ähh, dom är totalt dödsdömda i tvåan. Man hittar knappt ut på plan. 38 raka torskar eller nåt. Östria var för övrigt också med i alliansen men drog sig ur. Dom blev inte heller neryxade i Corren. BK Derby blev kallat alla möjliga fula ord. Klubbens trogna anhängare, supportrar, fans, styrelsemedlemmar och sympatisörer idiotförklarades. Östria fick bara ett lätt konstaterande. En axelryckning. Och Kenty t.o.m. hyllades. Deras svek mot alliansen (där de lovat att gå med) var en total förolämpning mot alla inblandade. Ena dan i Corren; “vi ska med, bara detaljer kvarstår” tills nästa dag; “vi satsar på ett samarbete med ÅFF istället”. Häpnadsväckande. Men i tidningen kallas sveket för “intressant satsning”. Det finns inte ord för vad jag tycker om sådan journalistik. Skäms ni ens? Ta mitt långfinger och förakt med er i graven. Det finns ett ord som börjar med f och slutar med r. Åtminstone i flertal. Sug annars nåt annat.
Derbys NEJ till alliansen kom snabbt och rakryggat. De övriga klubbarna svek värre. Man drog sej ur efter att ha varit intresserade och med. Men vi fick spott och spe. De andra inte ett enda hårt ord. Livet är verkligen inte rättvist. Det har jag iofs aldrig trott heller.
Det var bättre 1974. Och stan hade fin fotboll. Via Rävarna såklart. Och Saab.
Jag tippar på 428 personer på Folkungavallen ikväll. 223 Östriaiter och resten FKL’are. De sistnämnda är nästan alla inflyttade till stan. Ingen historia, ingen färg, ingen passion. Matchen jag beskrev ovan drog ca 4000. I division 3. Och då VAR det division 3. Det var bättre förr…
Jag tänker dö på en läktare när Derby spelar. Nej, jag vet att man inte kan välja. Men jag har gjort klart för frugan att mej rullar man inte in i nån jävla kyrka när jag är senil och trött. Jag föraktar folk som tror på sagor. Jesus. Gud. Gå på vatten. Dela ett hav och fixa en brakmiddag för tusentals pers på en enda fiskjävel. Eller hur det nu var. Det närmaste jag sett nån gå på vatten var när Spånga nickade in 3-2 mot Hudik och tog oss till Allsvenskan 1977. Nej, ingen jävla högmässa eller tam körsång, rulla mej istället till en Derbymatch, tänd en cigg, öppna en bira och häll i mej. Sorry folks, öl har givetvis inte med idrott att göra men det gäller bara när du utövar den själv. Min karriär är över och jag ser numera bara på. Så jag dricker och röker va fan jag vill.
Derby, mitt Derby. Jag skiter högaktningsfullt i om vi är för evigt dömda att harva runt i division 16. Ni är de största ändå. Och har varit i snart 100 år. Det Derby utfört sedan 1912 kan bara andra klubbar i stan drömma om. Så är det. Har du en annan åsikt? Meet me by the railway track…
