Il Capitanos kärleksförklaring
"...ganska snart insåg jag att gemenskapen och kärleken för laget var starkare än lusten att slippa åka på bortamatcher. Vilka är då dessa människor som min kärleksförklaring riktar sig till?"
När jag slet av korsbandet och knäckte båda meniskerna på Lyckseles nyanlagda cancerplan så kunde jag aldrig tro att jag åtta år senare skulle få chansen att återigen låta mina späda ben löpa efter en boll på en grön gräsmatta. Än mindre trodde jag, att jag som 36-åring, skulle genomlida en försäsong på grus. Vad fick mig då att återvända? Svaret är lika klart som vattnet i reningsverket. Naturligtvis handlade det om en nyfunnen kärlek till laget BK Nila.
Ända sedan C-pojkstiden har hela mitt fotbollshjärta tillhört moderklubben Malå IF. Men under denna säsong har Nila hittat en egen plats i mitt hjärta. Jag kan inte säga att det är själva namnet, BK Nila, som attraherar mig. Inte heller är det utseendet på spelarna, för nog såg spelarna bättre ut under klubbens tid som damlag. Nej, den nyfunna kärleken är en följd av alla sköna individer som under sommaren har funnits i laget.
Från början hade jag tänkt träna några gånger och eventuellt spela några matcher när Coach hade ont om folk. (Jag kallar dig Coach nu, Adam. Du är redo att axla den manteln). Men ganska snart insåg jag att gemenskapen och kärleken för laget var starkare än lusten att slippa åka på bortamatcher. Vilka är då dessa människor som min kärleksförklaring riktar sig till?
Ett exempel är Per Lundström som är en glädjespridare i omklädningsrummet men också en komplett galning på planen. Hans tacklingsförsök skulle civilrättsligt bedömas som misshandel alternativt mordförsök men i div 6 västra renderade det bara i 5 gula kort under säsongen. Det finns fler våldsverkare i klubben. Andreas Lindblom är en riktigt duktig bollspelare men han tycker det är roligare att kötta. Kunde han bara åka skridskor skulle han vara given i hockeyns A-lag. Vårt internationella bidrag, Johan Kjäll, har visat ett enormt kunnande under säsongen. Han gör mål, han vinner alla nickdueller, han kapar motståndare för att sedan skälla ut dem när de ligger och åmar sig i smärtor.
Jonas Sjöström hamnar i en helt egen kategori. Jonas är en fantastisk lagkamrat, han visar alltid rätt inställning och han har framförallt ställt upp för laget genom att spela målvakt mot sin vilja. Men å andra sidan är han seriens osportsligaste spelare. Jag misstänker att man i Gunnarn, Åsele, Vilhelmina o s v fortfarande snackar om hur dryg Nilas målvakt/mittback är.
I laget finns också några ”good guys”. En av dessa är Chrille, en ödmjuk kille som alltid står med båda fötterna stadigt på jorden fram tills dess att han stötte på Harald i Umgransele. Då flög han som en vante. Theolin är den optimala svärmorsdrömmen. En stekare i mjukisbrallor som ber om ursäkt till motståndarna trots att de i själva verket har filmat. Ken (ny Starfighter) är så snäll att han under första halvan av säsongen alltid höll sig 10 meter ifrån alla närkamper så att han inte skulle riskera att skada någon. Något hände dock med Ken under årets sista match. Helt plötsligt gick hans fötter som elvispar och glidtacklingarna avlöste varandra.
En annan kategori är talangerna. Hur underbart har det inte varit att få följa alla våra talangers fantastiska utveckling? Adam Lindblom och Joakim Hedman har gått från pojklagsspelare till seniorspelare av väldigt god klass. Nästa säsong kommer båda två att vara tongivande i laget. Fredde och Marcus har redan från början av säsongen visat enorm hög klass. Trots det tycker jag att de blivit bättre och bättre för varje match. Jag blir mycket förvånad om dessa två inte tar steget upp som ordinarie i A-laget nästa säsong. Jag kan inte låta bli att nämna Bassan under denna kategori. Killen visste ju inte vad offside var för ett år sedan och nu när vi summerar så slutade han på en tredje plats i skytteligan.
Listan på sköna individer i Nila kan göras mycket längre men jag nöjer mig med att säga att ni alla tillsammans är orsaken till min kärlek för Nila. Det har varit är ära att få vara Il Capitano för detta lag och det var med ett stort mått av vemod som jag lämnade in kaptensbindeln för sista gången. Tack alla för att ni lät gubben vara en del av gänget. Lycka till nästa säsong!
/Il Capitano
