Brandtal av Kapten
Blod, svett och tårar. Kapten levererar ett ”hållkäften-försvarstal” utan dess like efter IK Styms osannolikt miserabla säsong.
Jag vill börja be om ursäkt för detta vi ställt till med. Främst våra anhängare som säkert undrat varför vi inte vinner fotbollsmatcher längre. Sen mina nära och kära som undrar om detta är slutet. Sen till våran Skribent som fått skämmas gentemot Korpen. Det finns säkert fler men detta är till alla som tar åt sig.
Våran placering inomhus i år var inte okej. Inte okej alls faktiskt. Vi var för dåligt förberedda. Vi hade en kärntrupp som tillslut blev ett hopplock. Mina värvningar levererade inte på den nivån jag hade önskat. Mina lagkamrater sedan tidigare underpresterade och jag själv var inte i närheten av någonting som varit.
Man kan skylla på mycket. Domare som tagit felbeslut, golv som varit hala och omklädningsrum som saknat skohorn. Men jag tänker inte skylla ifrån mig. Jag tar på mig detta. Jag litade till min förmåga att förvalta ett av Korpens anrikaste fotbollslag men jag gjorde bort mig. IK Stym ska aldrig komma sist i en serie. Man ska självklart inte ens vara på nedre halvan.
Ingen är mer ledsen än jag för det som inträffat. Vi har gått från att vara ett topplag till att bli ett Gefle, ett ingentinglag, ett Stoke utan inkast, ett jäkla sjunkande skepp helt enkelt. Vi är så långt ner man kan komma och detta lever jag med hela tiden.
När jag vaknar på morgonen, och efter sju till åtta minuter hittat mina glasögon, ställer jag mig alltid vid spegeln. Vem ser jag först då? Ser jag min tjejs kommande barns pappa i spegeln? Nej. Ser jag mina föräldrars superhjälte till son? Nej. Ser jag superentreprenören Korch? Nej. Jag ser killen som är Kapten i IK Stym först och främst.
Ni kan bara ana hur detta känns varje morgon. Jag lever tyst i ett raseriutbrott och om det skulle explodera skulle den där gamla sköningen Eyjafjallajökull kunna liknas med en abborre som nuddar lite vid vattenytan. Jag vill inte komma sist. Jag vill inte förlora hela tiden. Jag vill att mitt lag ska vara bäst. Denna säsong har jag ständigt påmints om serietabellen. Mina kollegor frågar, mina grannar frågar, idiotkärringen i kassan på Ica nere i Bandhagens centrum frågar. Allt bara går runt som en katastrofal biljettkontrollant på tunnelbanan.
Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte bli påmind av tanten på Ica att vi ligger där vi ligger. Jag vill köpa min kexchoklad utan att behöva ställas till svars. Jag vill ha mitt liv tillbaka och det betyder att IK Stym måste börja vinna igen. Detta måste vi mobilisera för. Jag måste komma bättre förberedd. Alla i laget måste göra likadant. Då kan vi lyckas. Gör vi det inte måste jag ta mig en funderare. Men det gör jag först efter nästa utomhussäsong när den säcken knutits ihop. Är vi sist i serien då med kan ni se mig som förlorad.
Så alla som vill och känner för klubben bör ta och rannsaka sig själva. Vi ska till toppen igen och utomhussäsongen ska inte bli min sista. Det lovar jag!
Ha det bra ALLA!
Hälsningar
Kapten
