2-2 i seriefinalen mot FCÖ
Seriefinalen mot Örkelljunga slutade oavgjort, 2-2 (0-0). Vi låg under med 0-2 med 20 minuter kvar men visade prov på en fantastik lagmoral när vi hämtade upp underläget och så när vände till seger.
Igår tog vi emot Örkelljunga hemma på Olympia. Senast vi möttes förlorade vi med 1-2 efter att FCÖ fått en tveksam straff i matchens sista minuter, som de gjorde segermålet på.
Följande elva startade:
-----------Chrille----------
Edison-Beks-Ibbe-Nedim
Tays-Daniel-Iman-Nikica
--------Visar-Igor----------
På bänken: Jason, Arben, Rimon, Nedde
Matchen
De första fem minuterna var vi inte med alls. Det var sjukt mycket slarv och vi verkade vara tagna av stundens allvar då det faktiskt var seriefinal. Vi slog bort alldeles för många passningar vilket gjorde att FCÖ kunde ställa om hota. De kom dock inte till någon farlig målchans.
Vi hittade så småningom rätt och kunde spela fin fotboll. När vi lirar på högsta nivå är vi fantastiska, lite som Barca! Tyvärr var det bara korta perioder som spelet stämde till 100%. Andra halvan av första halvlek totaldominerade vi och hade sjukt många chanser. FCÖs målvakt fick antingen bollen rakt på sig eller så gjorde han fina räddningar. Även stolpen räddade FCÖ.
I paus var det en positiv känsla. Med så många chanser och på det sättet vi dominerade var jag säker på att vi skulle trycka dit bollen i andra och slutligen vinna matchen.
Jason ersatte Daniel inför andra.
2:a halvlek
Vår totaldominans från första halvlek var totalt bortblåst i andra. FCÖ tog vara på vårt slarv och gjorde 1-0 efter en jävla tåfjutt-retur. Jag han precis ner på tåfjutten men lämnade retur som slogs in i öppet mål. Målet var jobbigt mentalt men vi visste ju att ett kryss var tillräckligt för att hålla FCÖ bakom oss i tabellen.
Det blev mycket jobbigt när våra motståndare även gjorde 2-0. De hade en himla tur på mitten när bollen studsade deras väg och friläget och målet blev ett faktum. Det cirka 20 minuter kvar och uppförsbacken var brantare än Hundfjällets brantaste pist ”Väggen”. FCÖ hade några chanser att punktera matchen men fick aldrig in den.
Men skam den som ger sig! Croatia anno 2011 har en lagmoral som laget aldrig haft förr. Det hördes någon enstaka klagan men rättades snabbt till. Vi knöt näven i fickan och djurade på som en sammansvetsad enhet. Detta gav givetvis resultat när Visar tryckte in 1-2 på första stolpen. Målet gav oss luft under vingarna och totaldominansen var återigen vår.
I matchen sista 15 minuter var det spel mot ett mål. Vi kände på oss att det bara var en tidsfråga innan kvitteringen skulle komma vilket också skedde. Nikica gjorde som Visar fast på bortre stolpen. I matchens slutminuter tryckte vi på för ett segermål men lyckades aldrig trycka dit trean.
Tankar efter:
- Riktigt frustrerande att vi inte fick in ett mål i första
- Det blev ännu jobbigare att tappa allt spel och ligga under med 0-2…
- …det var desto härligare att reducera och kvittera och känna oss unstoppable
- Tycker att vi förtjänade att vinna sett till hela matchen
- Väljer att lyfta fram mittfältets viktiga jobb i slutet av matchen…
- …det var avgörande!!!
- Vilket härligt publikstöd vi hade - TACK!!!
- Härligt Croatia! Nu kör vi de sista fem matcherna!
