Från slagpåse till topplag
Croatia har inte alltid varit ett topplag. För fem år sedan började resan mot Skånes fotbollsförbunds högsta serie, division fyra.
Den 17 augusti 2001 var dagen då jag debuterade för Croatia. Daniel Ndreca var då 21 år gammal och spelande tränare för Croatia. Jag hade inte ens fyllt 20 men var sjukt taggad. Vi skulle möte IFK Höganäs. Vi låg i division 7 Nordvästra A och serien hade precis vänt. Domaren lät meddela att jag inte fick spela utan legitimation, något som jag glömt hemma. Martin Juric fick ställa sig i målet medans jag och Dala satte oss i bilen mot Helsingborg för att hämta legitimation.
Vi var tillbaka 25 minuter in i matchen. Jag hoppade in mellan stolparna men kunde inte göra något åt förlusten. Matchen slutade 5-3 till Höganäs. Det blev en förlust, något jag skulle uppleva fler gånger i Croatia. Den säsongen slutade vi på 6:e plats av 10 lag. De lagen som hamnade efter oss var Makedonska, Mörap, Kropp och Kurdiska.
Under de kommande säsongerna skulle det visa sig att Croatia inte var ett lag för toppen i division 7. Vi slutade ofta i mitten av tabellen utan chans på kval. Det var inte osannolikt att vi förlorade matcher med 7 eller 8-0. Trots vår oförmåga att etablera oss som ett topplag fanns alltid den speciella lagkänslan där. Vi var iväg på många olika kroatiska turneringar i Sverige, både inom- och utomhus. Vi brydde oss inte så mycket att vi inte vann något utan hade bara roligt någto som fungerade då.
Inför säsongen 2006 var det dock dags för andra bullar. Vi bestämde oss för att nu fick det vara nog. Vi kunde ha roligt men även vinna samtidigt. Spelare som Dala och Ndreca (spelande tränare igen) återvände och Croatias bästa spelare genom tiderna enligt mig, Zlatko Bekic hittade ”hem”. 2006 blev en av de roligaste säsongerna någonsin i Croatia. Vi gick då från att vara en slagpåse till att vara ett topplag. Vi vann serien och avancerade till division sex.
I sexan tog Beks över tränarsysslan tillsammans med Maric. Under Beks-eran lyckades Croatia anamma något som man tidigare saknat, nämligen vinnarmentalitet. Vi blev tuffare och var hungriga hela tiden oavsett om det var match eller träning. Första säsongen i sexan spolierades av skador i truppen. Men säsongen därpå var det andra bullar. Vi gjorde vår bästa säsong någonsin. Tyvärr gjorde FK Besa en ännu bättre säsong och knep förstaplatsen. Vi tvingades kvala till femman. I kvalet var vi det bättre laget men lyckades inte göra mål på 180 minuter vilket gjorde att vi fick börja om året därpå.
2009 assisterade Martin Juric Beks under en säsong där vi slutade vi sex poäng från kval. Det var en säsong som vi inte riktigt nådde upp i normal kapacitet trots bra förutsättingar. Vi hade bra tränare, ett bra lag med bra spelare men lyckades inte med vårt mål. En skillnad jämfört med tidigare var dock att vi alltid var att räkna med i toppen av serien och inte i botten som så många andra gånger under början av 2000-talet.
2010 kom året då vi skulle avancera ytterligare en gång. Ndreca kom tillbaka som spelande tränare och truppen förstärktes ytterligare. Målsprutan Emil värvades och Igor gjorde en ”Beks” när han hittade ”hem” till Croatia. Succén var ett faktum. Beks gjorde en lika bra säsong som 2006 och Emil och Solo stod för över 40 mål tillsammans. Vinnarskallarna Croatia vann om och om igen! Det var ett härligt drag!
Säsong 2011 är snart slut. Vi har en match kvar, Viken, som redan är klara för division sex. Jag har under mina mer än 10 år i Croatia varit med om en resa utan dess like. Från att ha varit slagpåse i division sju till att vara snubblande nära spel i division fyra. Vem vet? Kanske lyckas vi på lördag och slår Viken. Oavsett vilket ska vi göra vårt absolut bästa!
