FC Marathon inleder hösten som seriens stora förlorare, men som segrare i bottenmötet
Det har vart en minst sagt skral säsong poängmässigt för FC Marathon. Laget som brukar få epitetet "höstlag" har nu kniven mot strupen för att ordna en sån höst igen, annars är risken överhängande att man kan få spela riktigt korpfotboll nästa år. På grus det vill säga.
Bättre än Polonia
FC Marathon stod för en ungefär lika sunkig vårsäsong som föregående år. Efter idel förluster, där flertalet av dessa var tunga uddamålstorskar, skulle laget avsluta vårsäsongen med att möta seriesuveränen Polonia veckan innan midsommar. Att vi höjer oss mot lag vi vet är bättre är inget nytt, men efter den dittills dåliga våren fanns det inte många förhoppningar på poäng i denna match. Inte heller började det bra då polackerna efter en tät inledning tog ledningen drygt halvvägs in i första halvlek. De grönklädda replikerade dock snabbt efter en kvittering utav Kejjan, och vi var även nära att ta ledningen innan paus på straffspark. Robban gjorde dock en Håkan Mild a´la 94, en bra bit över med andra ord. För att vara diplomatisk.
I matchens andra halvlek kopplade vi greppet ganska ordentligt, och mycket välförtjänt kom ledningsmålet efter drygt fem minuter då Kejjan tåpajjade in 2-1. Marathon fortsatte att ha grepp om matchen och låg mer på för ett tredje mål än vad Polonia gjorde för en kvittering. Kvitteringen kom dock på en kontring med 13 minuter kvar, och strax efter detta spelade polackerna bort sig själva ifrån serien. Det hela började med ett gult kort, som efter en del snack förvandlades till rött. Vi skulle nu alltså få chansen att spela med en man mer resten av matchen, och självklart såg vi vår stora chans att ta en seger mot laget som inte hade tappat en pinne dittills. Vi börjar vår press, men ganska snart får Polonia ännu ett gult kort, och även detta förvandlas efter snack till rött. Några få spelare hos motståndarna lackar ur på domaren som efter hot om att avbryta matchen, även gör det. Vi talar dock med kaptenen i Polonia, samt med domaren för att få spela klart matchen, och efter viss övertalning går han med på det. Då dyker en smart rödvit spelare upp och börjar prata på barnförbjudet språk med domaren igen, varpå denne väljer att blåsa av och lämna spelplanen. Besvikelsen hos Marathon var nog nästan större än hos polackerna för tillfället, vi hade med största sannolikhet avgjort denna match under de drygt 10 minuterna som återstod. Istället kom domen utav förbundet några veckor senare; Polonia uteslutna ur serien och tabellen räknas om. Förloraren? FC Marathon, det enda laget som antagligen hade plockat (en eller tre) poäng utav Polonia. Surt så inått helvete.
FC Marathon - Athletico Basquit
Höstsäsongen inleddes efter de tråkiga följderna av Polonia-matchen med ett bottenmöte mot Athletico Basquit, ett lag vi känner mycket väl. Man kan väl säga som så att vi inte var på banan efter semesterledigheten. Basquit tog avsparken, spelade bak bollen till en back som tittade upp och slog en långboll till synes utan adress. Greken, ersättaren i målet för dagen, gick ut för att plocka bollen då Johan istället för att släppa lädret drar på en superspark som gav bollen en helt perfekt båge i det bortre krysset. Lite tråkigt bara att bågen var bakåt och målet var vårt egna. Domaren sade att det tog 9 sekunder, 6-7 är nog mer rimligt och vi har garanterat vart med om ett historiskt mål. Tydligen har någon grabb officiellt gjort självmål på fem sekunder, men detta är utan tvekan topp-tre snabbaste självmålen i historien, och nästan garanterat ett överlägset svenskt rekord. Vi spelade ändå hyfsad fotboll, speciellt med tanke på att vi knappt hade ett lag att ställa på banan, och mitt i halvleken spelade Robban snyggt fram Tammy på volley som i sin tur enkelt placerade in kvitteringen. Basquit gjorde dock 2-1 innan paus, och sedan 3-1 tidigt i andra. Med drygt tio minuter kvar reducerade sedan Tammy på straff, och vi var oerhört nära att även få in en kvittering, men fick se oss besegrade med 2-3.
Sinnes viktig seger
Förra onsdagen hade vi sedan det riktiga bottenmötet då vi mötte Funklord. Det såg under dagen riktigt mörkt ut då vi knappt fick ihop fullt lag, till matchstart var vi dock plötsligt nio spelare, mycket tacksamt lege. FC Marathon inledde matchen bra, och vi har faktiskt spelat bra fotboll ända sedan Polonia-matchen samt även Prag-turneringeni slutet av juni. Götsson satte tidigt 1-0 efter ett snyggt placerat skott invid målvaktens högra stolpe. Vi hade sedan bra kontroll på matchen och skapade ytterliggare möjligheter men resultatet stod sig halvleken ut. I andra flyttade Funklord upp sina positioner och hade en tydlig strategi, håll bollen högt och mata inlägg. Det resulterade dock inte i speciellt många jätteheta lägen, men målet skulle komma. En pangträff ifrån 20 meter letade sig upp i det bortre krysset bakom en helt skymd Greken i mål. Tungt tungt, vi behövde verkligen tre pinnar, och för att inte få gamnackar behövde vi en snabb replik. Och Kejjan vet hur man gör sånt; direkt på avspark avancerade han och fjongade iväg bollen längs backen. Inget märkvärdigt skott, men målvakten som tidigare stått för ett par bra räddningar, varav en SUPERRÄDDNING på Tammys avslut, gjorde en picasso och släppte på något sätt in bollen. 2-1 och det kändes ändå som att vi hade sådan kontroll att vi inte skulle tappa detta. Det gjorde vi inte heller, 2-1 slutade matchen och tre superviktiga poäng inkasserades.
Nu är det, klyschigt värre, bara att blicka framåt, och redan imorgon möter vi serieledarna klockan 19.00. Samling således 18.30. Vi lär behöva ett par segrar till, FORZA nuråå!!!