Strafförlust för VF i Västra Cupens semifinal
2017-03-17 14:29:26 - Erik Lundin
2017-03-17 14:29:26 - Erik Lundin
2017-03-07 07:30:32 - Erik Lundin
2017-03-01 09:09:51 - Erik Lundin
2017-02-28 18:37:38 - Erik Lundin
2017-02-22 07:48:34 - Erik Lundin
2017-01-11 11:23:00 - Erik Lundin
2016-12-05 07:58:00 - Erik Lundin
2016-11-28 18:31:46 - Erik Lundin
Tveksam Tvååkerstraff direkt efter VF:s ledningsmål. Lika tveksam utvisning av Arvid Johannessen – trots att två Frölundaspelare rivits ned momentet före. Blåste av matchen efter bara en minut och femton sekunders övertid – trots fyra byten, några avbrott när spelare låg kvar på marken och en utvisning. Domaren hade ingen lyckad seriepremiär.
Ordinarie matchtid är snart slut. Enlig assisterande domaren är det fem minuters övertid. Frölunda har just inlett en tokoffensiv.
Då blåser domaren av matchen – och Ruddalen förvandlas till ett enda stort känslokaos.
Publiken skriker ut sin frustration mot honom.
Frölundasspelarna samlas kring domaren och pekar desperat mot klockan som står på 91 minuter och 30 sekunder. Så mycket känslor, ilska och frustration har de inte visat på hela matchen. En mycket irriterad Martin Pringle skickar fram Ante Maletic för att fråga domaren varför han blåste av i förtid. Att domaren viftar bort spelarna med kommentaren
”Det är min tid som gäller” och vägrar svara på Maletics mycket lugnt ställda fråga utan menar att de får komma till domarrummet lugnar inte de upprörda känslorna direkt.
Tvärtom visar han ytterligare bevis på den dåliga fingertoppskänsla som präglat hans agerande hela matchen.
Nu skall det genast sägas att det inte var domarens fel att Frölunda förlorade den här matchen – men hans insats lämnade mycket i övrigt att önska för att uttrycka sig milt.
Matchen började annars ganska bra för Frölunda. Efter en inledning där lagen kände på varandra , precis som två boxare i första ronden, tog Frölunda över mer av spelet men saknade den där sista skärpan och farligheten i straffområdet.
Efter 25 minuter hände desto mer. Frölunda kommer fram i ett anfall och som från ingenstans får Erik Johannessen en chans och sätter upp bollen snyggt i mål. 1-0 . Men er käre reporter hinner inte ens få ner framspelare, målgörare och tid på mobilen innan en Tvååkerspelare fälls, eller åtminstone ramlar, strax utanför straffområdet och domaren obevekligen pekar på straffpunkten. Ingen tror sina ögon – men dömt är dömt.
Straffen sitter säkert. 1 -1.
Strax innan straffen måste Avdis Saljevic byta på grund av skada och Alex Darborg går in på topp.
Efter målet tar Tvååker över mer och mer av spelet och Frölunda får jaga boll och försvara sig för glatta livet.
Bland dem som gör ett hårt och bra jobb är Erik och Arvid Johannessen, David Prochazka och Fernando Fuentes.
Halvtid kommer som ett välkommet avbrott för VF.
Andra halvlek börjar lite som den första, men med ett spelövertag för Tvååker som stundtals spelar ut Frölunda. Dock kommer VF in i matchen ju längre tiden går. Framför allt gör en pigg och pådrivande Sunny Johansson skillnad när han kommer in istället för en trött Ali Fayad som inte kommit upp i sin vanliga standard.
Som vanligt tar småskavanker på spelare som ligger kvar, varningar och byten lite tid och bryter mönstret lite. Men VF är definitivt på gång mot slutet.
Då får Arvid sin andra varning och visas ut – efter att två Frölundaiter gjorts ned i liknande situationer bara knappa minuten innan – och så var den dagen förstörd. Naturligtvis kan Tvååker utnyttja det numerära överläget. Det tar bara fyra minuter efter utvisningen innan gästerna gör 2-1.
Efter målet börjar Frölunda satsa allt framåt och börjar sin tokoffensiv – och resten av historien vet ni redan.
Det är svårt att sätta ett rättvist betyg på den här matchen.
Dels har Frölunda varit drabbat av sjukdom. På träningen i tordags var i stort sett alla spelare trötta, orkeslös och loja. Haime Jansson hade klarat sig ganska bra till dess men blev sjuk på torsdagskvällen – trots detta satt han på bänken.
Dels visade domaren lika stor känsla som en elefant i en porslinsbutik och kändes lika objektiv som Henning under en Frölundamatch.
Men det går inte att skylla förlusten på domaren - även om han höll Enegrenklass. För att vinna matcherna krävs det att alla jobbar för varandra som ett lag, tar till sig L-O Mattssons visdomsord: ”Hur skall jag göra min medspelare bättre?” och struntar i den där extrafinten innan man utmanar motståndaren utan passar eller går rakt mot mål istället.
Dessutom måste man spela mer disciplinerat och ha tydligare linjer i spelet – båd i försvar och anfall. Framför allt måste laget bli vassare framåt.
En sak som kom fram var att VF år 2011 är ett ungt och orutinerat lag. Till exempel kunde straffen undvikits om man släppt Tvååkerspelaren som var på ut mot kanten i stället för att snudda vid hans ben. Självklart förvandlas den tuffe fotbollsspelaren till den döende svanen på en sekund. Anton Larsson gör på det stora hela en godkänd insats men gjorde några osäkra ingripanden. Sånt kan sprida en viss osäkerhet i försvaret.
Nu fär vi se framåt istället. Det är tjugoen omgångar kvar och målet i år måste bli att stoppa fallet i första hand och sedan satsa på att gå upp nästa år.