Hoyzer Girlz –IF Söderkamraterna: 4-1 (2-1)
Inför en relativt fåhövdad, men entusiastisk och utseendemässigt fördelaktig, publik lyckades Hoyzer Girlz tillskansa sig säsongens andra trepoängare
Förutsättningarna var näst intill optimala; vädret var svalt – på gränsen till kyligt – och molnen skymde solen under större delen av tillställningen. Moln som denna afton fick symbolisera revansch och undertryckt vrede från de paranta och brunklädda damerna. Ett gott tecken för gamvänner, men ett olycksbådande omen för darriga kamrater från ”Söder”.
En annan detalj som fick undertecknad att ta ut segern i förskott var det faktum att motståndarlaget ”leddes” av en gänglig drasut som såg ut att vara handplockad från de sämre borden på Debasers uteservering, strax innan en spelning med valfritt skitband från Göteborg. De uppmuntrande ord han med högtidlig stämma förkunnade till ”sina kvinnor” innan match var på sin höjd av pilsnerfilmskvalitét, och ju längre matchen fortskred desto mer sloknade de hallicktendenser han med försök till rak rygg verbalt, och med inledningsvis med illa dold stolthet, försökte förkunna.
Redan någon minut in i matchen kan även den minst observante och mest berusade åskådare lugnt konstatera att detta var en match som skulle spelas mot ett mål. IF Söderkamraternas. Hoyzer Girlz attackerar brett på alla fronter, ofta genom den defensiva spelfördelaren Vera Åström eller Hedvig som under denna afton klätt på sig en välsittande spelkostym á la trequartista.
Bollar spelades ofta centralt i djupet till den snabba forwarden Jennie alternativt ut på kanterna. En lyckad och väl utförd strategi som efter några minuter ger utdelning då Jennie löper sig fri och kyligt placerar bollen i mål. Ytterst välförtjänt, då motståndarna knappt bevistat det orörda och täta gruset på Hoyzers planhalva, och när för ovanlighetens skull så skedde togs de bryskt, men schysst, hand om av den hoyzerska försvarsbataljonen.
Några minuter efter det förlösande ledningsmålet var det dags igen då Hedvig bryter sig in i straffområdet och stenhårt förpassar bollen, via stolpen, in i det nu alltmer nötta målnätet. Ett grandiost avslut på ett briljant anfall. Nu slappnar Hoyzer dock av en smula och börjar agera allt mer nonchalant (något de med största säkerhet har inspirerats av Hoyzers herrar till) vilket straffar sig då motståndarna strax innan pausvilan lyckas trycka dit en reducering medelst en slumppanna.
Bollen dalar in i gamens näste där en omarkerad motståndare turligt, men tyvärr ganska vackert, använder den fysiska aspekten av huvudet. 2-1 är ett faktum. Efter denna smärre katastrof blåser den fryntliga domaren bestämt av halvleken och de kunniga hoyzersupportrarna börjar muttra och gnälla. Fraser som ”psykologiskt viktigt mål” (till skillnad från dess mer vanliga motsats ”psykologiskt oviktigt mål”) viner i den alltmer tilltagande vinden.
Oron hinner knappt sprida sig från supportrarna till laget innan andra halvlek blåses igång. Matchbilden blir, tack och lov, fortsatt oförändrad. Hoyzer uppvisar ett aggressivt och idérikt attackspel som leder till avslut efter avslut. Anne Anttila har bland annat ett hårt skott som flagar färgen i virket.
Dock tar det inte lång tid innan Jennie fångar upp en fin passning från mittfältet och friställs. Ensam med målvakten gör hon vad alla anfallare med självaktning och kompetens bör göra: rättmätigt förnedrar målvakten. Denna gång med ett skott mellan benen på den sprattlande målväktaren (som i ärlighetens namn ändå gjorde en berömvärd insats, utan henne hade siffrirna varit betydligt större).
Matchen känns nu helt avgjord. IF Söderkamraterna får en och annan slumpchans, men lyckas inte förvalta dem. Detta beroende på dels starkt hoyzerskt försvars- och målvaktsabete, men även individuell oförmåga. Innan matchen och kränkningen är avslutad hinner Hedvig även med sitt andra mål för dagen då hon får fritt spelrum strax utanför straffområdet. Detta är något motståndarna vid det här laget bör ha lärt sig att preventera, men icke. Bollen sitter klockrent där den hör hemma och nu har vant sig att befinna sig - i nätet. Strax efter detta blåser den barmhärtiga domaren av festen.
Sammanfattningsvis kan man säga att Hoyzer Girlz gör sin starkaste match för säsongen och att seger aldrig var hotad. Ett starkt kollektiv ornamenterat med små pikanta extradetaljer. En pansarvagn på bomullsfötter. Hoppas nu bara att laget kan ta med sig detta till nästa match och ta emipirisk lärdom av den, för revanschlustans eld släcktes nog med största säkerhet klockan 18.45 den 19/5 2008. Låt oss nu förutsätta och be att dess fnöske förblir vått...
