Hoyzerspelare på bättringsvägen efter fall från fönster
Det låter dramatiskt och hade kunnat sluta ännu värre än det nu gjorde. Micke Ek föll cirka tre meter från sitt eget fönster och slog huvudet i stenläggningen nedanför. Tio dagar efter olyckan besöker vi Micke för att få en lägesrapport från sjukhussängen.
En delegation beståendes av ett par spelare och Hoyzers grusplansredaktör ankommer till Karolinska sjukhusets huvudingång. Efter sedvanlig förvirring som hör sjukhus till hittar man till avdelningen för Öron-näsa-hals där lagets spelskickliga back Micke Ek har sitt rum, dock delat med tre andra olyckskorpar. 
Rummet är spartanskt inrett i gammaldags sjukhusstil, med utsikt över Blåkulla och Hagalunds lummiga skogar. Blommor i gult och svart vittnar om att andra Hoyzerspelare varit förbi och hälsat på tidigare.
Det är en rejält tilltufsad Micke som något överraskad tar emot det oanmälda besöket. Skallbensfrakturen syns inte påtagligt mer än på Mickes halvt paralyserade anlete. Däremot har han ett par rejäla blåmärken, svullnader kring nyckelbenen, samt ett elegant hophäftat smalben. Efter en snabb demonstration av skadorna förklarar Micke vad han vet om händelseförloppet:
- Tydligen hade någon granne hört mig ligga och gny, fått syn på mig och ringt ambulans. Efter omständigheterna har jag ändå haft tur. Om smällen i huvudet tagit annorlunda hade det kunnat gå ännu värre. Min skallfraktur sitter längre neråt bakhuvudet. Men jag har ändå en väldigt otydlig bild av vad som hände i samband med olyckan.
Det var natten till den 26:e juli Micke Ek togs in på Karolinskas centralintensiv med befarat allvarliga skallskador. Det var så bråttom att man inte ens brydde sig om att försöka identifiera honom, något armbandet med ”okänd man” vittnar om. Omständigheterna kring olyckan är otydliga, men klart är att han ska ha fallit från sitt lägenhetsfönster en och en halv våning upp.
Huvudmisstänkt i fallfallet
Vissa versioner gör gällande att han ska ha fallit då han försökt klättra in genom sitt fönster efter att ha glömt nycklarna på krogen, andra att han tappat balansen då han suttit och rökt i fönstret och de mest spektakulära uppgifterna gör gällande att Micke ska ha halkat på en strumpa och i farten ramlat ut.
- Det känns bättre. Men ansiktet är fortfarande halvförlamat, vilket är skitjobbigt eftersom jag varken kan prata eller äta normalt. Jag hoppas få komma hem den här veckan. Tristessen på sjukhuset är nästan det värsta. Jag lyssnar på radio eller en ljudbok, kanske sitter en stund i uppehållsrummet och tvingas titta på Allsång på Skansen och annat underhållande. Resten av tiden sover jag mest.
Utöver den uppenbara hemlängtan tycks Micke vara vid gott mod. Han undrar nyfiket om läget i laget såhär dryga veckan innan serieomstarten och uttrycker sin frustration över att inte kunna vara med och spela. Sköterskan avbryter vårt samtal för att ge patienten hans medicin. ”Smärtstillande och… smärtstillande” som hon uttrycker det. Micke beklagar sig över medicinens beskaffenhet:
- Jag fattar inte varför de envisas med att ge mig så äckliga mediciner. Det är som en våldtäkt på smaklökarna varje gångjag tvingas ta dom. Varför injicerar dom inte morfinet rakt ut i blodet när jag ändå har en kanyl fastsatt i armen?
Piller och brustabletter knappast Mickes favoritdiet
Läkarna har sagt att Micke Ek kommer bli helt återställd, men kan inte ge någon konkret tidsplan. Återstår alltså att se när Micke kan vara tillbaks på gruset, förhoppningsvis då med en klädsam Peter Cech-hjälm.
Läs mer om olyckan
