Krönika: Lagmaskinen Hoyzer Boyz
Redaktionen knyter ihop en halvsäsongs Hoyzerbetraktelser med att hylla kollektivet, den malande lagmaskinen Hoyzer Boyz, som firat triumfer under våren. Förhoppningsvis fortsätter man med stärkt övertygelse på den inslagna vägen och jobbar under sommaruppehållet hårt på de detaljer som funkat mindre bra.
Hoyzer Boyz avslutade vårsäsongen med en vinst som, även ifall den satt långt inne, var tämligen symptomatisk för lagets första halvlek i serien. Spelet har stundtals hackat betänkligt, spelarna har stressat till synes utan anledning och det har periodvis varit svajigt i defensiven, trubbigt i anfallet och mittfältet har försvunnit. Det har inte sett så snyggt ut alla gånger, ändå har man plockat poäng och generellt inte släppt in särdeles många mål. En andraplats, direkt i rygg på serieledarna är ett resultat över förväntan, men tro inte att mättnaden infunnit sig i Svarta Gamens lag. Tvärtom – det finns mycket att förbättra inom ramarna för den grundläggande spelidén!
I sina bästa stunder, oftast mot kvalificerat motstånd, har laget malt på som en ostoppbar lagmaskin. Man har visat tyngd, mod, sammanhållning, beslutsamhet och samtidigt spelat med en självklar enkelhet. Många matcher har varit täta och jämna, men där har just lagspelet varit den marginal som givit Hoyzer det erforderliga övertaget. Andra gånger har det gått gräs i maskineriet, spelarna tycks oense om hur de ska spela, har tappat positioner, slutat ge varandra alternativ, blivit stressade och drabbats av tunnelseende. Medicinen har varit att hitta tillbaks till grunderna och göra det enkelt.
För vilket lag som helst med hoyzerska förtecken är positionsspelet A och O. Det ska krävas något extraordinärt för att man ska släppa grundläggande ytor, rörelsemönster och placeringar. Det är Hoyzers ryggrad, grundtrygghet och reptilhjärnan i lagkroppen. Att spela enkelt är helt således Hoyzerlingo för att följa grundspelet, hålla på sina uppgifter och löpa för att ge sina medspelare flera alternativ i alla situationer. Bollen ska i bästa fall gå som på ett snöre genom lagdelarna fram till motståndarnas straffområde. Här har coach Edgren lyckats styra in laget på ett vinnande spår och förhoppningsvis fortsätter coach Ortolani på den inslagna vägen.
Men som med alla maskiner blir det stundom driftstörningar i Hoyzer Boyz. Anledningarna må vara många, varav vissa mer acceptabla än andra. Individuella misstag sker på alla nivåer, märkligt nog även i Korpen. Orken kan tryta, men då finns oftast avbytare som mer än gärna ger avlastning. Motståndarna kan vara skickliga och rejält på hugget, vilket ger mindre tid åt Hoyzerspelarna. Men inget av detta är egentligen huvudanledningen till att Hoyzer stundtals underpresterat. Tydligast har det varit när man systematiskt frångått positionsspelet, börjat tumma för mycket på grundprinciperna om att ge bollhavaren alternativ, springa för att skapa ytor för sig själv och sina medspelare och väl med bollen välja det smartaste (och oftast enklaste) alternativet.
I sina bästa stunder har man varit noggranna, spelat tämligen enkelt, stringent och sparat krusidullerna till den sista tredjedelen, som väl får sägas vara det hoyzerska grundspelets svagaste länk. Här har det ofta låst sig de stunder laget saknat sin ordinarie centrallinje, mest påtagligt då målkungen Klas Jonssons målsinne och kreativitet saknats. Här finns mycket att jobba på under sommaruppehållet. Låt oss även hoppas på comebacker för flera av de frånvarande spelarna, för de ständiga positionsbytena har ställt till stora problem och man kan inte kräva att alla ska kunna behärska flera svåra positioner i laget. Bara alla spelarna är insatta i spelsystemet och jobbar hårt för att följa det kommer den att fortsätta föra laget till poäng i tajta matcher.
För att summera denna lite överpedagogiska halvtidskrönika måste vi ändå säga att vårsäsongen varit en triumf för Hoyzers lagmaskin, den där alla är viktiga kuggar i den stora helheten, där ett etablerat grundspel börjat bära frukt men oordning i positionerna och ovana spelare på ovana platser ofta varit det stora hotet mot Hoyzerdominansen. Det finns en stark, stabil stomme i laget som är värd att hålla fast vid, bygga vidare på och om detta görs så pass klokt att man löser lagets lilla aber då man närmar sig motståndarboxen, då kommer Hoyzer Boyz ha alla chanser att ta klubbens andra serieseger i höst!
Redaktionens vädjan äro således:
Fortsätt på den inslagna vägen mot guldet!