Auf Wiedersehen, Hoyzer!
Redaktionen fick ett brev från Jon Nilsson, Hoyzerlegendaren som lämnade gruset för några år sedan för att ägna sig helhjärtat åt familjebildning. Vi återger den löpvillige mittfältarens känslosamma avsked, som även rymmer drömmen att åter få dra på sig tröjan med Svarta Gamens emblem.
Bästa Hoyzer!
För många år sedan klev jag ner för trappan till en lagom sunkig ölhall på söder för att träffa Grundaren och de andra som strax därefter skulle rulla ut bollen på gruset under Hoyzers Gam-flagga för första gången. Det var en stor dag i mitt fotbollsliv. Det blev många djupledslöpningar (albi..?), glidtacklingar, långa bollar på liten grusplan, ambitioner så som i fornstora dagar och prestationer som kan förväntas av en 30-årig kontorsarbetare med fallenhet för att läsa regelboken för domare.
De sista åren har jag varit mer av en distans-Gam men jag har följ framgångar, bakslag, öldrickande och internet-berömmelse med stort intresse. Snart blir jag ännu mer av distans-Gam – nästa vecka flyttar jag och familjen västerut i grundarens spår, till staden där alla heter Glen. Jag har hört att de har fina grusplaner där.
Längst ner i en av flyttlådorna ligger Hoyzertröjorna, på knäna har jag mina dåligt läkta skrubbsår och inom mig finns en förhoppningar om att ngn gång framöver gå ut med gulsvart igen. Grusskorna kommer ha sin givna plats i alla konferensväskor som packas för framtida Stockholmsresor, kanske blir det ngn gång läge för en kort & intensiv, högst tillfällig men fin comeback?
Tack för många fina stunder på gruset, alla löpningar i hopp om en öppnande boll som inte kom och acceptansen för en och annan onödig långboll samt ett par spelminuter med en man mindre på plan.
/Nummer Nio
