Försäsongskollen: Carlis Fridlund
På lördag håller Hoyzer klubbstämma vilket sätter riktningen för den annalkande fotbollssäsongen. Men för många har försäsongen börjat sedan länge med målet att formtoppa lagom till seriestart. Hoyzernytt har pejlat läget inför säsongen med några av spelarna.
Hoyzerveteranen Carlis Fridlund siktar på ännu en comeback efter sin andra korsbandsoperation, men säger sig samtidigt vara mer motiverad än någonsin. Men kan det uppväga för en sliten kropp och det faktum att han lagom till seriespelets avgörande kommer att fylla 44 år? Carlis låter oroväckande optimistisk när Hoyzernytt får sig en pratstund med den skadedrabbade olyckskorpen.
Hej, hur är peppen inför deltagandet i Hoyzers 13:e säsong som fotbollsklubb?
–Så jävla laddad! Har inte spelat på väldigt länge, men det gör mig bara mer peppad och motiverad.
Hur har du förberett dig inför säsongen?
–Sedan korsbandsskadan för ett och ett halvt år sen har det varit en massa enformig rehabträning med fokus på styrka och rörlighet i knät. Men de senaste månaderna har jag fått testa på fotbollsrehab med en massa unga människor från typ fotbollsgymnasium och större Stockholmsklubbar, så den träningen håller så att säga rätt mycket högre nivå än vad jag, eller Hoyzer i största allmänhet, håller. Senast fick jag dessutom träna med min idol Martin Mutumba. Förhoppningsvis ger det lite extra show till säsongen.
Hur känns formen?
–Jag har varit dålig på att dricka öl. Annars är det konditionen som oroar, men den brukar jag kunna ta igen rätt så fort, i synnerhet som det aldrig har varit någon hoyzersk paradgren. Visst är det lite av en kamp emot klockan att vara redo till seriepremiären. Skägget måste växa till och det behövs gnuggas en hel del på såväl flås och teknik som tajming och muskulatur.
Vad hoppas du på gällande personlig utveckling under den kommande fotbollssäsongen?
–Jag måste jobba med snabbhet, eller åtminstone följsamhet. De bitarna blir svårare med åren och kommer framför allt att bli enormt mycket tuffare om vi ska spela på plast. Där försvinner mycket av närkampsmomenten och då gäller det att vara på tå och läsa motspelaren. Jag är rädd för att omställningen från grus kommer att vara större än vad många i laget tror. Hoyzer Boyz börjar alltmer likna ett veteranlag och vi kommer att få det tufft mot kvicka och tekniska motspelare som trivs på plastunderlaget.
Vad tycker du att laget som helhet måste jobba med inför seriestarten?
–Vi ska bygga vidare på det som var positivt från fjolåret. Både Boyz och Girlz presterade stundtals väldigt bra fotboll. Vi hade en härlig rörelse och bolltransport så som vi ofta eftersträvat men sällan nått upp till.
–Som alltid måste vi få en bra balans i spelet. Dels att vi ger allt vi kan som individer, att vi verkligen kämpar tills vi dör. Dels att vi gnuggar metodiskt som ett lag, även när allt går fel eller det känns som att inget funkar. Det är 
saker som ofta upplevs som motsatser men som är så jävla viktiga att få ihop för att ett lag ska fungera! Du må löpa som en galning på en yta utan att någonsin få en vettig passning, men just att du tar den löpningen innebär att du skapar yta åt dina lagkamrater och sprickor i motståndarnas försvar.
–Vi måste lära oss att fotboll har flera växlar och lika mycket handlar om passningar bakåt i banan som framåt. Det är det största och vanligaste felet vi fortfarande gör och det där tunnelseendet som gör att vi försöker sätta varenda passning i djupled måste vi bli kvitt med!
Vilken är din personliga målsättning inför Hoyzersäsongen 2017?
–Jag vill såklart komma tillbaks i spel, känna att jag är en del av laget och att jag kan delta och klarar att ta för mig. Fyra av mina sju senaste år som fotbollsspelare har dominerats av skador, operationer och rehabträning. Det är väldigt lätt att tappa suget när det går en emot och då är det viktigt med tydliga mål. Efter en massa skador och tre knäoperationer krävs det något att längta efter, något som håller hoppet vid liv och som motiverar en att orka fortsätta. För mig har Hoyzer varit den motivationen.
–Det kan låta banalt, men min största dröm när jag befunnit mig på botten av skadehelvetet har varit att kunna spela med Hoyzer igen. Det har fått mig att förstå hur otroligt viktig fotbollen, klubben och kamratskapen är. Så jag hoppas kunna spela så mycket som möjligt, göra det jobbigt för motståndarna att möta oss och samtidigt göra det roligt att spela i Hoyzer. Och även om jag inte kommer att vara bäst, så ska jag vara skäggigast i laget!
HOYZERNYTT | HEMSIDA | HOYZER SHOP | TWITTER | FACEBOOK | KONTAKT
