Frälsarn åter återuppstånden
Det har varit en sportsligt tung säsong för Hoyzer Boyz efter seriesegern i fjol. Men på seriens upploppssträcka har Svarta Gamens lag vaknat till liv och med två raka segrar lämnat jumboplatsen och skapat lite distans till det förhatliga nedre strecket. Hoyzernytt fångade fjolårets skytteligasegrare Klas ”Frälsarn” Jonsson i flykten för att få klarhet om lagets Lazaruslika uppryckning.
Hoyzer Boyz tog sin andra raka seger genom att besegra serietvåorna Lugano. Berätta om matchen!
Stärkta av förra veckans seger kunde vi äntligen gå ut till en match med mer självtroende i ryggen än vad vi haft tidigare. Lagpappa Björnar Berger hade innan matchen påtalat motståndets styrkor och vad vi skulle se upp med. Vi visste att det var ett av seriens absolut bästa lag som stod för motståndet, men av någon anledning tycktes det inte röra någon av oss det minsta.
Vi inledde med en låg men intensiv press, där vi lät motståndarnas backpar avancera till mittlinjen. Väl där attackerade vi snabbt och precist, likt kobror anfaller hjälplösa små möss. Jag tror motståndet blev väldigt konfunderat över vår taktik och bestämdhet. De fortsatte att försöka flytta upp sitt lag och spela sig igenom, men vi stängde alla luckor och gjorde det riktigt jobbigt för dem att etablera något som helst spel på vår planhalva. Vår målvakt Johan Javelius räknade till två skott på mål för motståndarlaget på hela matchen(!).
Matchbilden öppnade såklart upp för kontringar för oss. Tidigt i matchen bryter mittfältsgeneral Hans Håkansson ett uppspel och lägger direkt en hög djupledsboll som ställer motståndarna på hälarna. Jag känner att målvakten är på väg ut och skjuter bollen vid sidan av honom innan han hunnit komma tillräckligt långt ut för att täcka av skottvinklarna. 1-0!
Vi fortsätter att anfalla och våra yttermittfältare gör ett riktigt bra jobb genom att ta löpningar som genomborrar motståndarförsvaret och öppnar upp ytor för mig och innermittfältarna. Innan halvtidssignalen går lyckas Daniel Ek snappa upp en boll utanför straffområdet, tvåfota sig förbi en häpen mittback och i steget placera in 2-0. I halvtid pratade vi mest om att vi skulle fortsätta göra det jobbigt för motståndet och inte slå av på takten.
I andra halvlek mattades vi av något. Tröttheten gjorde sig tillkänna och motståndarna lyckades trä in ett långskott som retsamt passerade halva vårt lag och därför ställde målvakt Johan Javelius. Nu handlade allt om att säkra segern och tappert kämpade hela laget för att freda vår planhalva, inte släppa till målchanser och sedan försöka få fast bollen på offensiv planhalva för att få tiden att gå. Detta lyckades vi galant med och jag tror ingen var riktigt orolig för att vi skulle tappa poäng på slutet. Trots det var känslan förlösande när domaren väl valde att blåsa av matchen och de tillresta supportrarna fick ta emot den hoyzerska vågen.
Det har varit uppförsbacke hela säsongen - vad är det som börjat klaffa nu?
Jag tror att vi kom till en punkt där vi insåg att hela serien faktiskt höll på att glida oss ur händerna. Vi förstod att vi inte hade mycket mer att förlora och det tände nog en gnista hos många av oss. Istället för att tänka på det taktiska överdrivet mycket, så har vi bara gått ut och gett allt.
Vad är det som inte stämt för laget tidigare?
Efter en säsong där framgångarna avlöst varandra och vi vunnit mot de flesta lag som kommit i vår väg, så är det kanske naturligt att en viss mättnad infinner sig. Vi fick ingen bra start den här säsongen och det gjorde nog många konfunderade över hur vi skulle stå oss i denna serie. Vi fick flytta upp två divisioner och har dessutom haft skador och skavanker på flera nyckelspelare. Vi har verkligen inte gjort bort oss och när vi förlorat, så har det ofta varit med uddamålet. Det är små marginaler i Division 4 Söder.
Det har rått total måltorka för ”Frälsarn” i serien, men nu har du målat i två raka matcher vilket legat till grund för uppryckningen. Tankar kring vad som ligger bakom detta?
Förra året hade vi betydligt mer eget spel och skapade fler chanser, då lagen vi mötte inte höll samma klass som i årets serie. Vi kunde ofta pressa motståndarmålet rejält i matcherna. Då är det ganska givet att det uppstår fler målchanser för en forward. Men jag ska inte sticka under stolen med att min egen form var ganska bedrövlig under våren. Under sensommaren och hösten har dock formen kommit smygande. Hårt jobb är det mest självklara svaret, både för mig personligen och för laget som helhet.
Hur har den tuffa säsongen påverkat stämningen i truppen?
Visst har det funnits schismtendenser. Särskilt gällande bristen på träningsnärvaro bland många i truppen. På matcherna tycker jag dock inte att vi har påverkats nämnvärt. Det finns ingen osämja som inte kan lösas efter fyra öl på Mickel Räv. Det var väl det Dalai Lama pratade om?
Nu återstår blott två matcher, närmast en sexpoängsmatch mot jagande San Marino och därefter säsongsfinal mot prestigemotståndarna Fiumelago. Vad krävs för en bra avslutning och ett räddat seriekontrakt?
Att vi lyckas bibehålla formen och känslan som funnits vid de senaste matcherna. Vi ger allt oavsett hur matchbilden ser ut. Gör vi det i de sista matcherna, så har jag svårt att se hur vi ska kunna missa kontraktet.
