Hoyzerbrons i Aprilcupen

Det finns få saker som får upp pulsen på en Hoyzer som en försäsongsturnering på grus! Tyvärr lyckades man inte gå hela vägen och ta hem pokalen, men efter att ha blandat och givit i fyra matcher kunde man i alla fall utropa sig som medaljlösa bronsmedaljörer!

Äntligen var det dags för lite riktig grusfotboll! Aprilcupen samlade sex ivriga korpgäng och ivrigast av dem alla var nog Hoyzer som kom med knökfullt lag. Morgondimman hade förvisso skingrat sig över Långholmens mjälla grus, men den sol och värme som meteorologerna talat så gott om lyste med sin frånvaro. Vädergudarna blev på bättre humör lagom till Hoyzer skulle kliva på i sin första gruppspelsmatch, då solen tittade fram och det faktiskt kändes som vår på riktigt.

Först till rakning var STADEN, som börjar piggt mot ett något yrvaket Hoyzer. Men allt eftersom matchen lider är det Hoyzer som tar över alltmer av det konstruktiva spelet. Ledningen kommer också genom en styrning av Per Levin och utöver det har de gulsvarta ett flertal lägen att utöka, inte minst tre klockrena ramträffar. Hoyzer bevakar ledningen väl, men det är riktigt nära efter att i övrigt utmärkte Johan Javelius släppt en retur rakt på en motståndare som egentligen bara har att lägga den i öppet mål, men lyckas få den högt över. 1-0 är en optimal inledning på turneringen.

Det blir inte mycket till vila för Hoyzer som direkt får spela mot BK Planekonomi. Denna match bjuder inte alls på lika många chanser och Svarta Gamens förkämpar faller tillbaks i fjolårets gamla försyndelser att överarbeta situationer istället för att gå rakare på avslut. Efter full tid står det 0-0 och då bägge lagen hamnar på samma poäng, med lika många mål gjorda och inga insläppta får gruppsegern avgöras på straffar. Alla straffskyttar visar kyla från nio meter, utom Hoyzers Thomas Kullander, som ståndaktigt tar på sig rollen som syndabock.

I semifinalen ställs således Hoyzer mot gruppsegrarna Spöket, ett lag man har mycket dålig erfarenhet av då de möttes senast i Korpens seriespel 2006. Det blev två rejäla förluster med mängder av insläppta mål och många hoppades på revansch för de nio år gamla psykiska skrubbsåren. Och visst börjar det bra då Björnar Berger kliver in centralt, lägger över bollen på sin vänsterfot och trycker in den i motståndarmålvaktens vänstra gavel. 1-0 till Hoyzer!

Efter målet rycker Spöket upp sig rejält, samtidigt som Hoyzer inte alls lyckas få till några linjer i sitt spel. Man misslyckas gång på gång att spela sig runt deras höga press, det är stressat och frustrerat och Hoyzerspelarna lyckas inte med många passningar i rad. Naturligtvis straffar det sig och Spöket kan skjuta in kvitteringen bakom en skymd Johan. Målet blir knappast nån väckarklocka för Hoyzer som fortsätter sprida bollar utan adress och döda varandras ytor. Spelarna och lagdelarna hittar varken rytm eller harmoni och Spöket tillbringar alltmer tid på den gulsvarta planhalvan. Efter total Hoyzerförvirring kring defensiva positioner och markering på en hörna kan de också fullt rättvist stöta in ledningsmålet.

Inte heller nu hostar den hoyzerska lagmaskinen igång. Per Levin får dock ett gyllene läge att utjämna då han blir friställd och bara ska raka bollen i mål, men får inte ordning på fötterna och chansen går om intet. Istället kan Spöket utöka ledningen efter att Carlis Fridlund misslyckats med en dribbling som siste back. Hoyzer försöker sig på en slutforcering, men istället för att skapa något tryck framåt får man en till strut i baken till slutresultatet 1-4, tämligen rättvist sett till en matchbild där Hoyzer aldrig kom in i matchen.

Spöket kom sedan att bli cupsegrare efter att ha slagit Planekonomi i finalen, men innan dess ges Hoyzer chansen till någon sorts återupprättelse i och med matchen om tredjeplatsen. Motståndarna Kontra STHLM tillhörde också de lag som tvålade till Hoyzer det där tunga året 2006, där Svarta Gamens lag slutade näst sist i serien. Och efter misslyckandet mot Spöket var det bara vinst och revansch som gällde.

Tyvärr sitter mycket av det svaga spelet från semifinalen i inledningsvis och Hoyzer blir tillbakapressade, utan att lyckas hålla bollen inom laget då man erövrar den. Kontra är dock inte alls lika vassa i avsluten som Spöket och Hoyzer får chansen att sakteligen spela sig in i matchen. Man börjar pressa högre upp i banan vilket gör att mittfältet oftare vinner boll och blir mer delaktiga än i förnedringen i semin och med detta börjar chanserna utkristallisera sig. Framför allt har Lars Gådeby ett par fina nicklägen och även ribban är i vägen vid ett tillfälle.

Men det är två lag som saknar effektivitet på den sista fjärdedelen och inte ens tre minuters förlängning innebär att kombattanterna lyckas lirka in ett mål. Hoyzers öde avgörs istället på straffar. Johan, som bortsett från genomklappningen mot Spöket, hållit nollan i alla matcher gör sig stor och skrämmer motståndarna till en miss i den första omgången, men då Andy Backlund ska slå Hoyzers andra straff står Kontrakeepern för en högklassig räddning vid sin vänsterstolpe. Således oavgjort inför den sista ordinarie straffläggningsomgången, men efter att Anton Knopff knoppfat in sin är Kontra piskade att prestera från nio meter. Nerverna spelar dem ett spratt, och en iskall Johan kan enkelt mota den svagt slagna straffen. Hoyzer avslutar med en skön seger, tar revansch på Kontra STHLM efter nio långa år och vinner på kuppen cupbronset i Aprilcupen 2015!

Hoyzers insats i cupen var ganska typiska försäsongsprestationer. Ytterst ojämna, med både bra och mindre bra sekvenser. Tempot var väldigt lågt och laget måste steppa upp sig rejält när det kommer till att ta snabba beslut. Avsaknaden av tydliga linjer i spelet är bekymmersam, liksom att man fortsatt har mycket svårt både att skapa och ta vara på chanser. Positionsmässigt brast det vid flertalet tillfällen både i offensiv och defensiv, men det är som sagt ganska utmärkande för hur det brukar se ut innan serierna börjat. Viljan finns där så då återstår att gnugga på tänket och färdigheterna. Trots allt står man upp bra som ett lag och när man väl började snacka, rulla boll, tog löpningar och skapade ytor för varandra kunde man se tendenserna till den lagmaskin man vill spela ihop. Och brons är inte fy skam! Det finns mycket att jobba på både taktiskt och färdighetsmässigt, men det är inte nu man ska vara som bäst!